Så har man då trippat in i oktober månad. Det är liksom över nu för den här gången. Man hör blues i snåren. Vemodigt och moll. Blå toner som slår an på en. Fast man gläds fortfarande åt att solen värmer och skänker hopp. Sen är det ju alla färger. Naturens egen akvarell som sprakar. Inte bara rönnbär som lyser skänker färger. Fast det är en tidsfråga. November lurar runt hörnet.
Förra veckan så gick jag förbi en stillastående elbil. Vad jag förmodar så fanns där ägaren/ägarinnan och någon mekaniker som kliade sig i huvudet. Kunde inte hälla mig så jag säger. -Aha! Motorstopp! Några kritiska blickar som brände riktades naturligtvis år mitt håll. Kunde liksom inte låta bli med tanke på det som hänt batterifabriken där upp i Skellefteå! På något vis känns det tryggt med fossila bränslen fortfarande.
Kommunen där jag nu mera lever siktar fortfarande mot 50.000 innevånare åt 2050. Jag är skeptisk! Ta bara nybygget i hamnen. Konkurs! Resten av planeringen har liksom stannat upp. Så är det då en och annan optimist som trots detta lik för benat planerar nybyggnationer. Man häpnar. OK! Bygg billiga lägenheter så att folk har råd att bo och leva. Följer med stor entusiasm fortsättningen på detta. Känns som ett nytt kapitel i min bok "Varför i helvete byggde vi det här"
Förutom naturens akvarell så är tidnings och nyhetsflödet väldigt svart. Fokus på krig runt om i världen har flyttats! Inte längre vad som pågår i öst som är aktuellt. Man undrar vad det är för fel på mänskligheten. Lars Ekborgs gamla monolog Elände, elände, elände känns väldigt aktuell.
Ja! Jag vet! Det var länge sen jag publicerade något här. Har inte haft någon inspiration. Har det inte nu eller, egentligen. Men någonstans måste man börja. Kanske skrivkrampen och inspirationen släpper och infinner sig i ett så kallat flow. Vem vet plötsligt händer det!
Er Högvälborne från The Cave
Förra veckan så gick jag förbi en stillastående elbil. Vad jag förmodar så fanns där ägaren/ägarinnan och någon mekaniker som kliade sig i huvudet. Kunde inte hälla mig så jag säger. -Aha! Motorstopp! Några kritiska blickar som brände riktades naturligtvis år mitt håll. Kunde liksom inte låta bli med tanke på det som hänt batterifabriken där upp i Skellefteå! På något vis känns det tryggt med fossila bränslen fortfarande.
Kommunen där jag nu mera lever siktar fortfarande mot 50.000 innevånare åt 2050. Jag är skeptisk! Ta bara nybygget i hamnen. Konkurs! Resten av planeringen har liksom stannat upp. Så är det då en och annan optimist som trots detta lik för benat planerar nybyggnationer. Man häpnar. OK! Bygg billiga lägenheter så att folk har råd att bo och leva. Följer med stor entusiasm fortsättningen på detta. Känns som ett nytt kapitel i min bok "Varför i helvete byggde vi det här"
Förutom naturens akvarell så är tidnings och nyhetsflödet väldigt svart. Fokus på krig runt om i världen har flyttats! Inte längre vad som pågår i öst som är aktuellt. Man undrar vad det är för fel på mänskligheten. Lars Ekborgs gamla monolog Elände, elände, elände känns väldigt aktuell.
Ja! Jag vet! Det var länge sen jag publicerade något här. Har inte haft någon inspiration. Har det inte nu eller, egentligen. Men någonstans måste man börja. Kanske skrivkrampen och inspirationen släpper och infinner sig i ett så kallat flow. Vem vet plötsligt händer det!
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar