lördag 24 februari 2024

15 minuter om dagen

 



Man ställs inför utmaningar. Självförvållande naturligtvis. Fast samtidigt så gillar jag utmaningar. Känner mig som en modern Arne Tammer fast utan hantlar. Arne var mannen som ville ha en kvart om dagen av oss. Helt klart ligger det något i det. Man avsätter kvartar här och där så lär man sig något nytt. Mitt problem är att jag är tidsoptimist. Fråga mig inte varför. Men jag har en viss förmåga att skaffa mig lite väl många saker som jag ska förkovra mig i. Kvartarna blir rätt många på det viset. Sen är det förhoppningsvis att försöka ro allt i land. 

Engångskniven döda och släng var en sån idé. Missuppfatta mig rätt nu. Men vi människor har något som kallas minsta motståndets lag. Det är förbannat lätt att ge upp. Man står vid en tröskel och kommer tamefan inte över den. Då krävs det vilja. Järnvilja! Eventuellt en coach som peppar och stöttar. Alternativt en fe som viftar med ett trollspö och säger -Livet är mer lätthanterligt om man tänker på det som en skattjakt" Fast den där kvarten om dagen är nog något att anamma!

Rykten säger att våren är här. Själv är jag skeptisk. Gumman Tö har kört några 24/7 pass med gott resultat. Kommunala insatser för snöröjning och rensning av dagvatten brunnar har nått nya höjder. Naturligtvis med minussiffror i budgeten. Har svårt att förstå att man baserar en budget på en tidigare vinter. Jag menar "Vi bor i det norra delarna av landet" här brukar det vara snö och kallt. I stället har man tydligen möte runt ett bord med föreningen Vägra Vinter. Tanken är god men tyvärr verklighets främmande. 

Idag ska jag återställa den ornitologiska ordningen!

Er Högvälborne från The Cave

torsdag 22 februari 2024

Strömavbrott

 



Nu har det hänt! Första strömavbrottet sen jag flyttade hit. I och för sig några dagar sedan. Som tur var hade jag inga förpliktelser den dan. Hade det varit en arbetsdag så hade jag förmodligen nyss laddat perkolatorn, slagit på den och POPP mörker. Då hade den dagen varit förstörd vill jag lova. Nu var det bara att somna om och vakna när elen återvände. Tog dock några timmar.

Sen är det halka och ännu mera halka. Spännande väglag så här i sportlovstider. Takboxrallyt som det heter i folkmun här uppe. Fördst på plats vinner och serverar den första stänkaren. Selfiepinnarna efter vägarna blixtrar med all säkerhet som ett afterski party io fjällvärlden. 

Har fortsatt att ifrågasätta religionen. Tacksamt ämne. Där kan man hitta många fel. Läsare kanske minns hur jag tog upp det där med mobiltelefoner och varför kyrkan valt Samsung. Det sista är söndagar. Då är det högmässor överallt. Varför? På den sjunde dagen ska man ju vila. Motsägelsefullt det där. Så egentligen ska väl den verksamheten flyttas till någon vardag. Säker nått gammalt från bondesamhället som hänger kvar av ohejdad vana. Först ladugården och allt som skulle göras där sen på med "villerkläa" och iväg till kyrkan. Vore intressant att se statist på besöksantalet från 1900 fram till dags dato: Sen har vi dom där "ottorna" okristligt tidigt. Mest för att man utan att störa djuren dygnrytm skulle hinna hem igen till lagårn.

Nog om religion och strömavbrott. Finns roligare saker att grotta ned sig i. Fortsätter att försöka tränga in på djupet i min DAW. Går så där. Men har inte så bråttom eller. Tucker fortfarande det känns bäst på det akustika sättet. Gitarr och penna. Fast pennan är nu mera utbytt mot ett ordbehandligs program. Liksom ett gammalt hederligt WYSIWYG. Fast erkänner att det är rätt kul att knåpa dit en basgång till gitarrkompet. 

Er Högvälborne från The Cave

onsdag 7 februari 2024

En tredjedel

 


Vi har passerat en skärningspunkt! En tredjedel av dygnet består nu mera av dagsljus. Bilden ovan är från i måndags. I väntan på bussen vi åttatiden. Det lyser av förhoppningar där borta i horisonten. 
Nu undrar Ni säkert på varför jag väntar på bussen. Miljömedveten som jag är så föredrar jag kollektivtrafik när det fungerar tidsmässigt. Denna morgon så var det kontrollbesiktning för tyngre behörigheter på körkortet. Så tidsmässigt så stämde det med min kallelse. 

Fast jag vill backa bandet ytterligare några dagar. Vi hade en alldeles fantastisk spelning på ett viscafé i Näsviken. Lågt ställda förhoppningar. Kanske ska man kalla det för förutfattade meningar också. Man ska väl ha sig en sprätt på näsan i bland. Mer eller mindre fullsatt och en fantastisk publik som ville höra mer. Lika bra blev det under lördagens spelning. Fast då var det i mer invand miljö. Så stärkt av framgång så öppnar man mailkorgen och där ligger ett mail från ett produktionsbolag. Konversation inledd. Fast sänker förhoppningarna! Man har hört det om guld och gröna skogar förut.

Under lördagens promenad på stan så stöter man på två herrar som har ett religiöst budskap. Jag råkar känna igen en av dom. Fast inte i denna skepnad. Så lite prat om ditt och datt innan han pekar på den monter dom satt upp på gågatan.
-Vad tror du om det här då?
-Ja! Var och en blir salig på sin egen tro, svarade jag.
-Livet efter detta då?
-För eller senare får vi veta. Men jag har inte så bråttom.
Där var liksom konversationen över. Vet inte om någon av dom hade några fler argument. Den andra ville pracka på mig visitkort och annan reklam. Men jag avböjde vänligt och önskade dom en bra dag.
Påminner på något vis om kåsören Olle Carles, signaturen Cello och hans kommentar om reklam för rökning.
"Med detta att röka och plötsligt bli affisch kan måhända anses lika förnedrande som att supa och plötsligt bli plakat"

Att man senare skull drabbas av en mancold kan ha något med denna händelse att göra. Inte för att jag hädat på något vis utan för att jag kanske hade svar på deras frågor. Men när man vaknar mitt i natten och har frossa då är något fel. Kliva upp och pälsa på sig. Inte någon sorts medikament och ringa för att sjukanmäla sig. Så nu har i alla fall frossan upphört och ersatts av droppande näsa samt huvudvärk. Nått skit ska man ju ha. Allting kan ju inte bara gå på räls. Ying Yang liksom. Avvaktar och ser vad som händer mer produktionsbolaget.

Er Högvälborne med mancold från The Cave

torsdag 1 februari 2024

Februari

 


Finns det något som är värre än att ta faste prover? Jag är ytterst tveksam. Det är ju liksom inte bara att kliva upp och någon kommer och sticker en i armen. Nej då! Man ska transportera sig några mil inåt landet också. Lite skyll dig själv varning där. Jag envisas med att ha kvar min vårdcentral i Delsbo. Mest för att jag tycker den har fungerat bra. Men efter den där pandemin så ser det ut som om hela vårdapparaten kapsejsat. Gått över styr eller hur man nu vill utrycka sig.

I vilket fall så blir jag helt upp och nedvänd av just att inte få äta frukost. Vis av erfarenhet så tar man med frukt, kaffe och en ordentlig macka att förtära i princip i samma ögonblick som nålen lämnar armen. Fast då är man felvänd redan. Tar en hel dag att bli rättvänd. Hungerkänslan försvinner liksom inte. Kunde ju vara värre också för den delen. För elva år sedan så hade jag kraftig palpationsöm över mediala collaterralligament! Fast det har egentligen inget med faste prover att göra.

Så efter att gått och tillfredsställt hungerkänslan några timmar efter hemkomst så blev det att inte bingen och slumra några timmar. Lasta bilen och ge sig iväg till årets första spelning. Erkänner villigt att vara sig jag eller min kollega hyste några större förhoppningar. Kanske det som gör det så bra. Plötsligt så händer det. En fantastisk publik en onsdags kväll i januari. Kaffe och gofika i pausen. Lite så där ringrostig inledning innan det var dags att braka lös ordentligt. Stort tack till publik och arrangörer.

Väljer att hålla mig inomhus idag. Tar handlingen imorgon. När förhoppningsvis vindarna lugnat ned sig lite grann. Man vill ju inte riskera att hamna mitt i en ny inspelning av Trollkarlen från OZ. Liksom bara blåsa iväg någonstans. Så äventyrlig är man inte. Fast det kan ju vara en släng av våren som blåser in också. Förmodligen ett önsketänkande. Så blir nog att fördjupa sig i sin införskaffade DAW! Teknik nörda ner sig ordentligt. Kolla på instruktioner av andra nördar på nätet. Livet en blåsig dag i början på februari!

Er Högvälborne från The Cave

fredag 26 januari 2024

Det var så kallt

 


Men du! Tydligen har köldknäpparna något att göra med detta. Gamla Det var så kallt streamades 122 ggr den 21:a. Inte illa av en låt som skrevs 77. Spalades in första gången  och gavs ut på en EP 85! Sedan en nyinspelning 97. Det finns naturligtvis en historia bakom texten på den låten. All cred ska tillskrivas mormor som berättade om tidiga vargavintrar. Sedan har ju min konstnärliga frihet en del med texten att göra. Kul i alla fall och tack alla som lyssnat!

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Det fick jag svart på vitt på härom dagen. Ni som läser denna blogg minns säkert hur jag var väldigt nöjd med undersökningen hos tandläkaren. Men något havrefras satte stopp på denna glädje. Vips så tuggade man bort en plomb igen. Amalgam denna gång så på något vis kändes det helt OK att få bort det ur käften. Så nu ska jag inte ropa hej på ett tag.

Blir en promenad under dagen. Liksom vädra ut all förtret. Sen alla dofter som man råkar ut för när man envisas med att köra buss. För att beskriva det man ibland råkar ut för så kommer det här. -Det är antagligen de dödas värld eller ett kvarglömt mjölkpaket från 90-talet.  Så nu vet Ni vilka doftsensationer man kan råka ut för bakom ratten.

Er Högvälborne från The Cave


söndag 21 januari 2024

Alienation

 



Januari! Kommer inte ihåg om jag någonsin känt en så stark längtan efter någon varmare breddgrad. Då har jag ändå genomlidit eller övervintrat ett ansenligt antal januari månader. Men just denna har totalt sugit musten ur mig. Kyla som överträffar sig själv. I tankarna finns inte en enda kall öl. En sån där som avnjuts utomhus i solgass. Främmande tanke. Blomman här ovanför skänker i alla fall hopp. Kanske därför den blommar redan nu. Talar om att det blir snart bättre.

Man vill ut och röra på sig. Möta människor och surra bort en stund. Men det går ju liksom inte. I kylan så har alla bråttom. Vill hem till värmen. Krypa ner under en filt. Tända ljus och kanske en god bok. Själv roar jag mig med att somna framför TV,n. Funkar det också. 

Kom in på ett samtal igår om växthusgaser. Nästan så att man blev övertygad om att snart går det åt helvete. Men vi kom fram till att det är nog några generationer längre fram. Vem vet! Förmodligen har vi alla fel. Någon sorts hopp bör ju finnas. Kanske bli ett orakel och byta efternamn till Ljusning. Låter nästan lite religiöst det. Fast OK! Det finns ju redan så många hypoteser i det ämnet.

Tror att jag behöver en ordentlig urladdning alternativt en omstart. Liksom trycka på ctrl-alt-del ruska till en stund och sedan! Omstart! Fasiken vad enkelt det kändes. Fast gläder mig år att man är långt borta från snöskottning och vedhantering. I och för sig något som man kan sakna ibland. Fast det går rätt snabbt över. En braskamin vore trevligt att ha. Liksom en överlevare det. Jag menar att skulle det bli kaos i välfärden så är nog en braskamin räddningen.

Sen har jag hetsat upp mig på hur bedrövliga man är på att skotta snö. Finns det inga millimeterskottare kvar. Har dom dött ut? Förmodligen har jag ärvt någon gen av min morfar. Exemplariskt snyggt upplagda snövallar. Inte något fusk med snöslunga. Nej! Metodiskt arbete med snösläde och spade. Timmar av konstnärligt utförande. Snyggt blir det. Fast i dagens stressade samhälle finns nog inte dessa timmar. 



 

För att visa hur man skottar snö så kan man studera dessa bilder. Håll med om att det ser välvårdat ut. Kanske man ska ge sig in på att göra klart boken "Snöskottningen ABC"

Er vintertrötta Högvälborne från The Cave



onsdag 17 januari 2024

I väntan på!

 


Man blir glad. Ser en bild från någon som åker genom landet. Musiken som dom spelar! Kanske det gör att resandet känns lite enklare där bakom ratten. Kul att se att man förgyller tillvaron för några stycken där ute på vägarna. 

Det har varit och är fortfarande kylslaget. Man tänker med jämna mellanrum, Vad gör jag här nu? Finns varmare platser här på Tellus att vara på. Men dum som man är så stannar man kvar i sin grotta. Längtar till våren. Ni vet den där årstiden då knoppar brister. När man kan stoppa undan vinterkläderna. Klä sig enkelt. T-shirt och en kavaj. Kanske fixa till sig med solglasögon och spion trenchcoat. Vara lite halvhemlig liksom. Fast det är inte så lång tid kvar. Får lite på min ocoole vän där uppe på kullen i Los att Vasalopps helgen är ett riktmärke. Fast kung Bore har varit på ett grymt humör denna vinter. Så gumman Tö får nog anstränga sig en hel del. 

Hantverkare i huset. Man hör ljud från diverse maskiner. Tack och lov ingen ombyggnad av våtutrymmen. Ni vet hur det låter när man bilar betong! Nu låter det mer som hos tandläkaren. Det där ljudet när dom borrar som mest frenetiskt. Det står jag faktiskt ut med. 

Igår så skippades rättvisa. Samtidigt som målet blev predicerande. För en gångs skull har rättsväsendet gjort bra ifrån sig. Samtidigt så får man en bitter eftersmak av försvarsadvokatens uttalande. Fast det är väl så han måste uttala sig. Liksom stå upp för sin klient hela resan ut. Fast man undrar hur personen egentligen tänker och tycker? 

Det trista med denna kyla är att man inte kan promenera. Törgå då! Klart man kan om man klär sig i lager med kläder. Michelin gubbe utstyrseln. Lik förbaskat är det kroppsdelar som protesterar. Ansiktet med den utstickande näsan som liksom på ett kommando börjar droppa hejvilt. Förmodligen någon packning som frusit sönder där. Går att åtgärda om man nu har papper i med sig. Sedan örsnibbarna. Dom ska ju liksom envisas med att kika fram där under mösskanten. Blålila när man kommer hem. Fötterna! Spelar ingen roll hur bra skor och strumpor man har. Förr eller senare så blir dom också kalla. Som Ni vet så är det käpp rätt när det har hänt! Man tar sig hem ojandes, stånkades och förbannar denna kyla.

Så i väntan på Vasalopps söndagen så är det bara att stå ut. Den inträffar fösta söndagen i mars månad. Så det är bara att bita ihop. Tråna och längta. Snart kommer gumman Tö.

Er Högvälborne från ett kylslaget The Cave

15 minuter om dagen

  Man ställs inför utmaningar. Självförvållande naturligtvis. Fast samtidigt så gillar jag utmaningar. Känner mig som en modern Arne Tammer ...