Ett kronologiskt narrativ!

 Så har det då promenerat iväg en vecka igen. En vecka som jag nu ska försöka summera. Dom som ser sig själva som navelskådare minns säkert den lilla sejour med en helgtrudelutt för en vecka sedan. Om inte skyll Er själva. Möjligen var det årets sista uteserverings dag dessutom. Nu på morgonen visade termometern plus fem grader. Det är över nu!

Själv har man ägnat veckan till alternativa aktivister. Det vanliga dagliga om än inte mer en tre dagar så förvärvsarbetar man. Attans så fint det lät! Förvärvsarbetat! Sedan lagt ut kompassen på lite nya aktiviteter. Förmodligen är väl cykel säsongen i princip över. Så läs och häpna "Gåfotboll". Till slut så stämmer dagar och tider in i min agenda. Så i en inomhushall så var det ett gäng gubbar och jag! Klassisk uppvärmning, stretching och så igång. Bör nämna att det var runt 35 år sedan jag senast kickade boll. Inbillade mig att någonstans i muskelminnet så borde lite grann finnas kvar. Sen var det ju det där med koordination!  Framåt, bakåt och åt sidan. Check! Hålla reda på sin egen kropp, bollen, med och motspelare. Där var inte kroppen riktigt med. Många detaljer. Men efter en timme så funkade det riktigt hyfsat. Noterade också att fler än jag haft kristallsjuka. Inbillar mig att det kanske kan vara något sorts botemedel med att just hålla på med denna aktivitetsform.

Just ja! Ärlighet! I det dagliga värvet så hittar man en plånbok vi genomgång av bussen. Nu är det relativt vanlig. Oftast så innehåller dom i bästa fall ett busskort. Utan någon mer information. Hamnar på kontoret i hopp om att någon ska efterlysa den. I det här fallet så innehöll den busskort med namn. Så långt allt mycket enklare. Vi närmare koll så fanns även en del pengar i den. Så in på kontoret. Lämnade plånboken med information. Där började detektivarbetet. Ett telefonsamtal som ett långskott och en fullträff. En överlycklig mamma kom och hämtade den. Innehavaren hade fått en slant av sin morfar. På så vis kändes det att det fanns ett mervärde i det hela. Kanske också en läxa till ägaren att hålla reda på sina saker.

Vinylsällskapet! Intressant sällskap. Värt ett besök. Fördomarna var många när jag bestämde mig för att göra ett besök. Såg framför mig en bunt nördar. Helt fel hade jag inte. Men när det kom till quizz så visade det sig att den största musiknörden var jag. Så försöker summera det hela och inser att det har matats in en jävla massa musik och onödigt vetande i min skalle. Fast igår kom det ju till användning. Dessutom när man blickade runt i lokalen så såg jag ett bekant ansikte. En gammal bekantskap. Nu mera i elrullstol med assistans. Vet att han fick en stroke någon gång på 70-80 talet. Han var dessutom en hyfsad basist. Efter den stroken var det färdigt med instrument. Han var dessutom på min 50 års fest. Då kunde han i alla fall både prata och gå. Assistenten talade om att han haft en hjärnblödning för ett tag sedan så nu var talet helt borta. Talade om vilken jag var och såg ett leende i hans ögon samt en gest med ena handen. Assistenten sa att det betyder väldigt mycket att någon går fram och känner igen honom. 

Summa summarum så har det varit en schysst vecka. Ledighets agendan ser ut att kunna fyllas med diverse trevligheter. 

Lev väl där ute!

Er Högvälborne från The Cave!