Sommaren dör sakta

 Snart september. Ni vet den där månaden när sommaren sakta dör. Redan nu kan man se tendenser i form av gulnande löv, dimmiga mornar och kvällar. Känns som om det är dags att leta upp sitt ide. Krypa in i den bubblan och tina fram någon gång tidigast i april nästa år. 

Man märker även av det på alla skolstarter. Bakteriehärdar som gör att man själv sitter och snörvlar och små hostar. Känner sig loj helt enkelt. Möjligheten finns ju förstås i att dra till ett varmare land. Projektet med att flytta ekvatorn har jag lagt ned. Fick inget EU bidrag för det projektet. Kanske något man ska satsa på. Skicka in en massa ansökningar till olika projekt. Allt är ju möjligt i den lekstugan. Gäller bara att komma på något riktigt abstrakt eller absurt!

Spelade på ett 60 års kalas helgen som gick. Trevlig tillställning. Sen händer det ju såna där oväntade saker. I början av kvällen kom det fram en person och talade om att han sett oss med hela bandet på Summer Week. Personen skruvade på sig och sa att det var en låt som var för j.vla bra. Vi sjung om vinter och att det var kallt. Själv tänkte jag att det är ganska märkligt att en låt som såg dagens ljus -78 fortfarande håller sig ung! Ett tag var jag fruktansvärt less den men får nog revidera om och tycka att det är en helt OK låt.

Så ska jag försöka stå ut med att ratta linjetrafik ett par månader till. Fast just nu känns det förbannat tungt. Uppförsbacke så att det står härliga till. Man gjorde upptäckten under sommaren att det är förbannat skönt och bekvämt att ta dagen som den kommer. Kliva upp, dricka kaffe, läsa morgonens nyheter, ta en motionsrunda, läsa lite i en bok, skriva låtar och bara njuta av livet. Så ett par månader till så får jag bita ihop sen så väntar idet!

Er Högvälborne från The Cave