Finns det något som är värre än att ta faste prover? Jag är ytterst tveksam. Det är ju liksom inte bara att kliva upp och någon kommer och sticker en i armen. Nej då! Man ska transportera sig några mil inåt landet också. Lite skyll dig själv varning där. Jag envisas med att ha kvar min vårdcentral i Delsbo. Mest för att jag tycker den har fungerat bra. Men efter den där pandemin så ser det ut som om hela vårdapparaten kapsejsat. Gått över styr eller hur man nu vill utrycka sig.
I vilket fall så blir jag helt upp och nedvänd av just att inte få äta frukost. Vis av erfarenhet så tar man med frukt, kaffe och en ordentlig macka att förtära i princip i samma ögonblick som nålen lämnar armen. Fast då är man felvänd redan. Tar en hel dag att bli rättvänd. Hungerkänslan försvinner liksom inte. Kunde ju vara värre också för den delen. För elva år sedan så hade jag kraftig palpationsöm över mediala collaterralligament! Fast det har egentligen inget med faste prover att göra.
Så efter att gått och tillfredsställt hungerkänslan några timmar efter hemkomst så blev det att inte bingen och slumra några timmar. Lasta bilen och ge sig iväg till årets första spelning. Erkänner villigt att vara sig jag eller min kollega hyste några större förhoppningar. Kanske det som gör det så bra. Plötsligt så händer det. En fantastisk publik en onsdags kväll i januari. Kaffe och gofika i pausen. Lite så där ringrostig inledning innan det var dags att braka lös ordentligt. Stort tack till publik och arrangörer.
Väljer att hålla mig inomhus idag. Tar handlingen imorgon. När förhoppningsvis vindarna lugnat ned sig lite grann. Man vill ju inte riskera att hamna mitt i en ny inspelning av Trollkarlen från OZ. Liksom bara blåsa iväg någonstans. Så äventyrlig är man inte. Fast det kan ju vara en släng av våren som blåser in också. Förmodligen ett önsketänkande. Så blir nog att fördjupa sig i sin införskaffade DAW! Teknik nörda ner sig ordentligt. Kolla på instruktioner av andra nördar på nätet. Livet en blåsig dag i början på februari!
I vilket fall så blir jag helt upp och nedvänd av just att inte få äta frukost. Vis av erfarenhet så tar man med frukt, kaffe och en ordentlig macka att förtära i princip i samma ögonblick som nålen lämnar armen. Fast då är man felvänd redan. Tar en hel dag att bli rättvänd. Hungerkänslan försvinner liksom inte. Kunde ju vara värre också för den delen. För elva år sedan så hade jag kraftig palpationsöm över mediala collaterralligament! Fast det har egentligen inget med faste prover att göra.
Så efter att gått och tillfredsställt hungerkänslan några timmar efter hemkomst så blev det att inte bingen och slumra några timmar. Lasta bilen och ge sig iväg till årets första spelning. Erkänner villigt att vara sig jag eller min kollega hyste några större förhoppningar. Kanske det som gör det så bra. Plötsligt så händer det. En fantastisk publik en onsdags kväll i januari. Kaffe och gofika i pausen. Lite så där ringrostig inledning innan det var dags att braka lös ordentligt. Stort tack till publik och arrangörer.
Väljer att hålla mig inomhus idag. Tar handlingen imorgon. När förhoppningsvis vindarna lugnat ned sig lite grann. Man vill ju inte riskera att hamna mitt i en ny inspelning av Trollkarlen från OZ. Liksom bara blåsa iväg någonstans. Så äventyrlig är man inte. Fast det kan ju vara en släng av våren som blåser in också. Förmodligen ett önsketänkande. Så blir nog att fördjupa sig i sin införskaffade DAW! Teknik nörda ner sig ordentligt. Kolla på instruktioner av andra nördar på nätet. Livet en blåsig dag i början på februari!
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar