En jämngrå massa utanför mitt fönster. Snö som yr. Tittar ut över ett av bostadsområdets parkeringsplatser och ser hur några personer skottar fram sina garageportar. För att i nästa ögonblick ta stöd mad skoveln och samtala. Förmodligen så beklagar dom sig över vädret. Fast i min värld så känns det hur bra som helst. Vetskapen av att bara ha en garageport att hålla snöfri känns inte så betungande.
Ännu ett år tar snart slut. Nästa blir som vanligt det bästa! Gäller att vara optimistisk Detta år har varit ett år av motgång och medgång. Saker som man fått kämpat med och saker som man bara glidit på. Livets berg och dalbana. Yin och Yang. Så nästa bör bli ett mera glatt.
Ska försöka mig på att lista några höjdpunkter. Börjar med musik. Helt klart att det inte hänt mycket där. Men för att nämna några så kan jag inte bortse från Rolling Stones. Palliativ rock helt enkelt. Lekfullt och pang på rödbetan. Äkta så att det förslår. Mårten Lärka tonsätter Stig Dagerman. Erkänner att jag haft svårt för denna Lärka. Men helt plötsligt så gör han ett album som spritter av spelglädje och lekfullhet.
Sen har några musiker lämnat oss med. Pugh! En artist som jag sett otaliga gånger och säger bara det att hans tre första album är och varit stilskapande för svensk rock pop musik. Lasse Berghagen går inte att hoppa förbi. Kanske inte vad jag lyssnar på då och då. men går inte att bortse från att han gjort intryck i folkhemmet. Så Magnus Limpan Lind. Hans album Tecken och spår har betytt väldigt mycket.
Så måste man ju nämna Shane McGowan. Fantastisk låtskrivare och för den som vill så en fantastisk avlutning. Finns att se här. Shane,s begravning
Ännu ett år tar snart slut. Nästa blir som vanligt det bästa! Gäller att vara optimistisk Detta år har varit ett år av motgång och medgång. Saker som man fått kämpat med och saker som man bara glidit på. Livets berg och dalbana. Yin och Yang. Så nästa bör bli ett mera glatt.
Ska försöka mig på att lista några höjdpunkter. Börjar med musik. Helt klart att det inte hänt mycket där. Men för att nämna några så kan jag inte bortse från Rolling Stones. Palliativ rock helt enkelt. Lekfullt och pang på rödbetan. Äkta så att det förslår. Mårten Lärka tonsätter Stig Dagerman. Erkänner att jag haft svårt för denna Lärka. Men helt plötsligt så gör han ett album som spritter av spelglädje och lekfullhet.
Sen har några musiker lämnat oss med. Pugh! En artist som jag sett otaliga gånger och säger bara det att hans tre första album är och varit stilskapande för svensk rock pop musik. Lasse Berghagen går inte att hoppa förbi. Kanske inte vad jag lyssnar på då och då. men går inte att bortse från att han gjort intryck i folkhemmet. Så Magnus Limpan Lind. Hans album Tecken och spår har betytt väldigt mycket.
Så måste man ju nämna Shane McGowan. Fantastisk låtskrivare och för den som vill så en fantastisk avlutning. Finns att se här. Shane,s begravning
Gott avslut till Er som läst min blogg under året.
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar