En styv mil i naturen

 

Så gjorde man det tyngsta Hitta Ut passet hittills. Det svåraste också. Kontrollerna var klurigt placerade. Men nöjd i alla fall. Alla kontroller i närområdena fixade. Så nu får man ut på äventyr i okända marker. Träffade trevliga människor även igår. Snacka bort en stund. Utbyta erfarenheter. Stöta på en orm. Ja! Inte den sorten med Zorros märke på ryggen utan vad jag som amatör kunde så en kopparödla. En ödla som är en orm? Kanske den är mer känd som kopparorm eller ormslå i våra trakter. 

En bit över milen traskade man omkring i naturen  går. Detta känns förstås i kroppen idag. Fast kunde med all säkerhet vara mycket värre. Att promenera på slät mark är inga problem. Men i naturen uppstår fenomen som branta partier. Halvsteg, kvarts steg, trippande, balanserande och en del krumbukter. Fick förståelse för att etablerade orienterare kan villa bort sig. En del CheckPoints/Kontroller är lurigt placerade. 

Efter att ha fullt på kroppen med ny energi och vätska så kom koman. Somnade och sov i nästan två timmar. Förmodligen frisklufts chock. Det fina med naturen är alla dofter, fågelsång. Liksom meditativt. Man kommer i något sorts nirvana när man går där i sina egna tankar. Filosoferande och kart läsande. I dag får man nog ta igen sig och ägna sig t andra aktiviteter. 

Spelningen i Stocka blev inställd igen. Tror att folk vill sitta utomhus. Med ett par år i pandemins grepp så ligger kanske rädslan i att tränga ihop sig i en lokal som ett varmt grötomslag över mänskligheten. Men eftersom jag är en obotlig optimist så tar man nya tag,

Er Högvälborne från The Cave