Nästan återuppstånden.

 Sakta återvänder man till en hyfsat normal vardag. Den utan aj och oj. Fast forfarande så kan smärtan komma farande som ett jehu. Mest för att man råkar göra en oförutsedd rörelse. En så som stimulerar smärtcentrat så till den milda grad. Man biter ihop. Morrar lite och ser ut som man har x antal citroner i käften samtidigt som en hjärnblödning. Tror det var en ganska korrekt beskrivning av min tillvaro just nu.

Känner mig dessutom väldigt kränkt. De styrande vill att man ska arbeta fram till 68 år ålder minst. Sen när man fyller 65 så tar man bort en massa försäkringar, lånegarantier etc. Hur tänkte man här? Vet inte eller vart man ska vända sig med dessa frågor. Känns liksom att man sprängt målsnöret men måste fortsätta springa till man stupar. Är det någon gång man behöver trygghet så är det som barn och gammal.

Apropå gammal! Har försökt beställa tid för flunsavaccin. Idag på morgonen lyckades jag komma fram. Sen började funderingarna. Man måste ta sig till Iggesund för detta vaccin. Men hallå! Jag bor i Ljusdal! Måste finnas på närmare håll? Nej! Bara i Iggesund. Nu är jag ganska bra på logistik så att jag lyckades kombinera ihop detta med mitt jobb. Men alla de som inte har tillgång till bil. Knappt vet hur det ser ut i Iggesund. Hur tänkte Region Gävleborg här?

Annars är det en strålande dag. Var temperatur som i ett bra kylskåp i morse. Isen som låg på tjärnen här om dan är borta. Änderna är tillbaka. Så man kan roa sig med de övningar som skall rädda min rygg. Samtidigt som man studerar änder på andra sidan om tjärnen. Jag har även noterat att uppfödaren av dessa fåglar dragit upp sin båt, kört ner ännu mer säd. Det är inte bara änder som är där nere. Andra bevingade fåglar och fyrbenta djur har hittat dit.