Vilken morgon

 Vilken morgon! 
Ännu en gång så dyker den numera längsta långbänken i kommunen genom tiderna upp. Är så gammal att man nästan kan benämna den som fornlämning.  Blir nog ingen flytt den här gången eller. Vore bara dumt att tro något annat. Börjar nog närma sig minst 40 år innan man började flytta runt den där timmerterminalen. Vore kul att se hur mycket dessa möten, sammanträden,  utredningar och konsultarvoden kostat genom åren. Förmodligen hemligstämplat!

Kryckorna står bredvid sängen. Det är liksom en säkerhetsåtgärd i falla att högerbenet trilskas. Bara att greppa dom och linka sig runt här inne. Mycket kan jag stå ut med. Men när man inte kan röra sig som man vill och vet att man kan. Fast man måste kanske tänka om där och skriva kunde? Låter bittert det. Säger som Arnold I be back!

Räknar ner. Friherre! Måste nog gå med i ett tolv stegs program för åldrade busschaufförer. Återkommer med mer om det när man är på steg åtta.  Just nu är det steg ett! Liksom fatta att livet är mer än en ratt, gas och bromspedal, vägar, färdskrivare och tankkort. 

Fortsätter min rehabiliterening med gymnastiska övningar, stretching, medicin och promenader. Inte mycket mer man göra. 

Er Högvälborne