Dag 24 av 30

Attan vilken dag. Vaknar utvilad: Tror nog att mat och sovklockan lämnat över till en av husets kattor. Jämrande Mjau från någonstans i huset. Inte ger det upp eller. Öppnar mina ljusblå eller vad dom nu är och går in till katternas utfodringscentral. Där är det fullt i matskålen. En lyckligt gammal kattmamma stryker sig längst mina ben. Misstänker att det är av skadeglädje. Husse! Kom upp ur sängen. Så där var man ju vaken. OK! Klockan var halv sju och jag somnade vid tio tiden. Så varför klaga? 

Känns som om det är nu man är mogen för semester. Liksom landat i något mittemellan ting. Har man fumlat där på kanten till utbrändhet eller inte. Tar det till morgondagen. Planerar för fullt våra utkommande alster. Kommer nog att mynna ut i något som inget anat. Albumet Retroaktiva Fenomen är liksom klart i mitt huvud. Blir en massa olika musiker med där. Sedan skrivs det nytt hela tiden. Det är på hösten man hittar dom. Tonerna som ligger där bland bärbuskarna och lurar. Ibland hittar man inspiration, så är det bar.

Telefon har gått ihärdigt denna eftermiddag. Några gamla vänner från förr, länge sen eller vad Ni nu vill kalla det har hört av sig. Gemensam nämnare. Musik! Nå! Den första är bara lyssnare. Men en kreativ sådan. Känner att det är dags att lämna kungliga huvudstaden. När man sen pratar med nästa och den känner samma sak. Då blir man fundersam. Förstår deras frustation. Trots allt är dom Hälsingar och vill ha lugn och ro. Det får man inte i huvudstaden. Ständig stress, utryckningsfordon och annat dravel. Dom vill hem! Så enkelt är det. Sa att det finns alltid jobb åt Er här hemma och presenterade min idé. Problemet för en av dom är att hon sitter fast i ett hyreskontrakt på två år framåt. Går säkert att lösa när det är en affärslokal.

Sedan en timmes samtal från landets näst största stad. Nu blev det musiksnack, nostalgi och vad som komma skall. Fy fan vad det var trevligt. Många minnen susade förbi. Både negativa och positiva. En person som påstod sig vara manager åt det bandet skrattades det gott åt. Sorgliga saker, men tyvärr finns det mytomaner bland oss. Han var och är en sådan. Som Ni märker nämner jag ingen vid namn. Då trampar man ingen på tårna. 

Hittade en schysst ackords följ på gitarren. Nyss här på altanen. Pink Floyd träffar Neil Young och ljuv kärlek uppstår. Sen var det ju det där med text. Blir skumt och svårt att hitta en ingång i dessa tider. Man saknar helt enkelt inputs!  Man ser och upplever ta me fan ingenting. Vad finns det då att skriva en text om. Ska man ge sig ut i vimlet, trängas, stötas, blötas för en text. Nej tack! Man får gräva i det bakre hjärnhalvorna. Söka spår i de förgångna. Kanske ligger en ledtråd där.

Fått intressanta inputs från mitt professionella vardagsyrke, Det här med svenska ordspråk är tydligen svårbegripligt bland vår a kära nysvenskar, Nu finns det dom som tack och liv tagit mid till sig att fråga om detta. Jag lyfter på hatten för det. Dagens ordspråk var att "Nu har du skitit i det blå skåpet" Frågan var varför är skåpet blått och varför har jag skitit där. Efter en lång harang av ren svenska och anteckningar i telefon så förstod vederbörande att man hade gjort bort sig ordentligt. Så ordspråksleken fortsätter. Jag förstår att svenskan är krånglig för dom!

Er semesterfirande Högvälborne från folkhemmets sista utpost