Dag 7 av 30

Som vanligt så trilskas mat & sovklockan. OK! Jag accepterar den! Men det är så förbannat retligt. Saknar den tiden när man la sig på fredag och vaknade på söndag. Lite överdrivet men så är det. Har kanske med en massa andra saker att göra. Såna som man helst inte vill höra talas om typ.

Ganska händelselös dag. Är en schysst melodi på spåren. Sen en annan som blev över efter sista skivan. Det är spännande att se hur låtarna studsar upp och ner i topplistan. Den som bara jag kan se i egenskap av kompositör/textförfattare. Det varierar från dag till dag. Intressant är att se vart det spelats. Sen kan man undra över varför. Men som Dylan sagt: -Låtarna lever sitt eget liv!

Tog en promenad denna morgon. Man bor ju mitt i ett naturreservat, Få förunnat i denna tid. Pratade med den andlige uppfödaren om alla vattendrag häromkring idag. Trodde han hade full kontroll men inte. Så imorgon lär man höra ljudet  av en fyrhjuling från platser där man aldrig hört den förut. Vattendrag där man tog sig fram som barn. De som vuxit igen och borde vara i drift med tanka på dagens klimat. Idag frodas det bara mygg och förmodligen har änderna hittat en fredad plats.

Såg även adrenalintorskarna i flotte paddla nerför forsen. Tog bilder som jag inte hunnit med att göra något åt ännu. Men det kommer ju en dag i morgon med. Njuter av stillheten och promenader. Kanske en cykeltur i morgon. Vem vet. Utan hjälm förstås! Man har ju överlevt det mesta. Cykel, trimmade mopeder, 125:or, i baksätet på en en bil utan bälte, rökande föräldrar i samma bil. Så kanske man vågar trotsa dödligheten en gång till.

Till min stora glädje fick jag se en artonåring. Tilltalade mig väldigt mycket. Tänk att smaka på en sån? Taste good! Laphroaig är bara så som surströmming. Gott mellan varven liksom. Inget som man dagligen tar till sig. Men är man ledig så är man. Kunde inte motstå frestelsen att peka finger åt alla som knegar på där ute, Känns faktiskt förbannat bra att vara i betald ledighet! Tillägga är att det är min näst sista. Återstår ytterligare en att njuta av, men sen?

Från folkhemmets sista utpost med en artonåring!
Er högvälborne!