Expeditionen har lämnat mänskobyn. Färden går över nysnö och genom tunnlar. Det är kyligt i luften och alla sitter med ögonen riktade med något media.
Även kyligt i vagnen. Tror det rättar till sig när vi når sydligare breddgrader. Vem vet?
Lyssnar på de olika språk som talas runt omkring mig. Begriper inte ett ord. Men nickar instämmande när någon blick når mig. Undrar vad dom tänker? Kanske tror dom att jag förstår vad dom säger. Nickar och ser över deras huvuden. Liksom förstående.
Det börjar bli värme i vagnen. Tunnlar är ett helvete att passera genom. Trycket gör att det SR lock i öronen. Förbannat o kul! Tryckutjämningen genom att hålla för näsan och blåsa. Några gäspar andra ruskar på huvudet. Nickar åt han som sitter bredvid. Ser ut att vara turk heller något sådant.
Det rullar på. Skall försöka blunda en stund. Snarka högljutt. Liksom tala om att så här låter en jägare. Skrämma bort dom ur vagnen. Sedan vakna till mitt under en timmerstocksdragning. Jag är turist i tillvaron!
Plötsligt efter en och en halv timme i telefonen. Då började turken sjunga inhemska folkvisor. Detta samtidigt som han tuggade nötter. Tittade lite sömndrucket på honom och nynnande med i en andra stämma. Vet inte om jag hädade heller något. Men han packade sina penaler och försvann. Tror faktiskt att han klev av. Inte fan går det att blunda i ett tåg inte.
