Dis!
Blåstick!
Gryning!
Bolinder Munktellen står med motorvärmaren inkopplad. Man stegade ut i det åtta grader kalla vinterlandskapet strax efter klockan sex. Måste hålla vägen farbar här ute. Problemet är att den smalnar av för varje plogning man gör. Snart dags att kontakta by äldsten och låta han som har mer resurser i sin traktor bredda upp vägen. Men ett par svängar till borde fungera.
Idag skall man på besiktning nummer tre. Kroppen i det stora hela idag. Proverna förra veckan var ju lysande. Om dom nu inte djuplodat och hittat något annat elände. Man vet ju aldrig. Fast det känns ganska OK om jag får säga det själv. Sedan väntar ett besök hos en murvel. Ni vet en sådan där journalist som skriver i dagspressen. Lite grann att orda med honom om. Får se om han köper mina tankar heller hur det nu blir?
Borde hitta några nya ingångsfraser till låt texter. Känns som om man sitter fast ordentligt. Uppslag till melodier finns. Men text. Är man för självkritisk heller? Förra skivan “Dansande skuggor” lovordades av förståsigpåarna. Superlativen haglade och ryggdunkarna överöste mig. Kritikerna var lite svalar. Där var vi medelmåttiga. Två av låt texterna hamnade i diktsamlingar. Så dom lär det inte ha varit något fel på. Så förmodligen lider jag av prestationsångest nu. Får ta upp det med sjukvården. Kanske man kan få kreativus medikamentus utskrivet!
Börjar dra ihop sig för snöröjning. Mörkret har i det närmaste dragit sig tillbaka. Motorvärmaren gått i ett par timmar. Så det finns liksom ingen återvändo.
