Far upp när telefonen ringer. Älgjägaren som berättar att det är iordningställt för styckning. Bara att så där morgonpömsig som man är efter en nattkörning kliva upp och gå en trappa ner för att mötas av ljuv kaffedoft. Min bättre hälft har redan varit uppe ett tag och det sprakar från rumskaminen. Utanför är det som i den gamla sången “minns i november den ljuva september” grått och ännu med grått.
Eftersom jag fortfarande är yrvaken så har min lekamen inte hunnit räta ut sig ordentligt. Vilket gör att jag går omkring som en blandning mellan en giraff och Frankensteins monster med gam nacke. Tur är väl det. Ögonen har vaknat och registrerar allt som ligger i min väg likt en rovfågel på spaning efter mat. Där på golvet. Något som på avstånd ser ut som spagetti och någon sås. Vid närmare analys så är det någon av husets katter som helt klart har spytt. Dessutom konstaterar vi mask. Så det blir en tur in till apoteket och införskaffa avmaskningsmedel innan styckning. På apoteket talar dom om att avmaskningsmedel just denna milda höst är en storsäljare.
Sedan är det då dags att stycka älg. Tur att man har en före detta slaktare i familjen. Underlättar vid såna här tillfällen. Samtidigt är det lärorikt. I princip så förstår jag hur en höftledstransplantation går till efter att studerat älg kadavret. Frysen fylls av färs, fransyska, filéer och allt vad det nu kan tänkas heta. Samlingsnamnet är mat. Inget annat. Ser fram emot tjärknulen där jag banne mej ska göra en ädelostsås och gotta mig med något rött vin. Snålsaften rinner redan nu.
Nattkörning var det. Lugnt och fint. En del trevliga inputs. En herre som i sista stund kommit på att Järnvägs skulle kanske inte vara så dumt. Nu hann han inte ända till hållplatsen utan blinkade som en DJ med ficklampa och blev överlycklig över att jag stannade. Kanske lite för överlycklig. Han liksom bara öste på superlativ över vilken fanatiskt snäll och trevlig chaufför jag var som stannade. Troligen kommer han att lära sig tidtabellen ordentligt och åka mer. Fast jag rekommenderade utelivet i Hudiksvall. Jag menar bor man efter 84:an så kan man lika gärna åka dit. Upplevelse nr 2 var när en kvinnlig resenär med manligt sällskap började berätta att hon varit på en fest där jag spelade. Nu har jag spelat på många fester så det var liksom lite svårt att komma ihåg just henne. Men efter lite snack och ledtrådar att dra i så löste vi mysteriet. Konstaterade att det var runt 10 år sen. Snacka om att lämna bestående intryck. Lite smickrande faktiskt. Fortsätter det så här i helgen så blir det kanon. Säkert någon som kommer ihåg min scendebut 1976 på Köpmanberget i Hudiksvall där Bosse Larsson var programledare. Återkommer om detta evenemang.
