Det råder en märklig tystnad här på Castillot. Hunden skäller inte, änderna verkar ha det lugnt och fridfullt, inte ett fågelkvitter och inga rävar som gläfser i skogen. Lite märkligt. Liksom en katastrofvarning! Vad vet man! Kanske är jag lite sent ute för den där morgonsymfonin som brukar serveras här på Castillot. Ibland får jag den där känslan av att spela in alla dessa ljud. Mixa ihop dom och njuta av naturens toner någon destruktiv februarikväll. Ljuden tror jag att man ska spela in under våren. Då allt liksom vaknar igen. Kvitter, gläfs och forsande vattenmassor. Nästan så att min hjärna registrerar hela slutresultatet redan nu.
Igår var det Mohed idag arrangering av nya låtar inför något höstligt besök i någon inspelningsstudio. Det är ju tio år sedan man kläckte ur sig något. Man har ju liksom inte några krav på sig när man gör det hela för sitt eget nöjes skull. Huvudsaken är att man har kul och det är ju i regel skapandeprocessen. Dock lite ångestladdad och självkritiken som slår till utan nåd. Men det skall förmodligen vara lite motstånd om det nu ska bli något. Denna gång blir det förmodligen ingen fysiks utgåva utan en digital för nätbruk.
Publiken igår var med på noterna! Var lite osäker på hur min vid det här laget något åldrade repertoar skulle funka. Nu har jag i och för sig tjuvtränat lite och insett att det bara funkar. Kanske är det så att det produceras så mycket musik idag att den inte hinner rota sig lika hårt som 60 – 70 – 80 tals musiken. Kommer det något som är bra så spelas det ihjäl av radiostationerna. En hypotes men tror det ligger något i det. Sedan kanske det är som George Martin sa att förr gjorde man musik för öronen. Nu gör man den för ögonen.
Samtalade lite med publiken som brukligt när man har lite paus i spelandet. Tydligen är Hälsingland ett landskap där alla känner någon på någon liten ort runt i landskapet. Intressena är oftast jakt, fiske och motorer. Där är jag helt klart ett undantag. Låter andra jaga och fiska för att sedan äta det fångade. Motorer blev jag allergisk mot under mopedtiden som tonåring. Fordon är ett redskap som tar en från punkt A till punkt B och tillbaka igen. Inget annat i min värld. Så när dom pratade jakt och knivar och skrävlade allsköns historier så tittade jag strax över deras huvuden och låtsades intresserad. När samtalet gick över om två knivmakare som var och en gjort sig ett namn i branschen. Dom hade tydligen ett samarbete och skulle bli marknadsledande. Kommer inte ihåg deras namn men en av dom var/är från Edsbyn. I vilket fall som helst så gick något fel och man promenerade skilda vägar. Då kunde jag inte hålla tyst utan vitsade till det med kommentaren att det skar sig mellan dom!
