Gårdagens tappra försök att bota min onda rygg/nacke med att besök hos naprapaten verkar ha lyckats. I och för sig så känns det som jag är en svårt misshandla wrestling brottare i allt för trånga trikåer. Alternativt en hårt utsatt vägbula där alla lyckas med att träffa samma ställe. Känseln i fingrarna har kommit tillbaka. Undantaget toppen på höger lillfinger som fortfarande ligger utanför systemet. All denna förbannade värk lär komma från nacken. Förmodligen är det självförvållat. Orsakat av idogt användande av skruvdragare och spikpistol. Som en frälsare kommer nu vintern och min lekamen får en chans att återhämta sig. Mänskligheten borde också ha en sådan där knappa att trycka på för att återgå till senast fungerande konfiguration. Får jobba på det i vinter och Nobelpriset lär sitta som en smäck nästa år!
Alla springer just nu omkring och oroar sig för vinter och snö. Trodde att de flesta vid det här laget visste att vi har något som kallas för årstider. Just nu är vi på väg in i det som kallas för vinter. Naprapaten gnuggade fingrarna och väntade på alla däckbytare som komma skall. Det finns tydligen toppar i den branschen också. Alla dom som i jeans, t-shirt och foppatofflor rusar ut i några graders kyla och krafsar fram dubbdäcken. Ligger på backen och av kyla och stress kommer det berömda klicket. Förhoppningsvis är dom klar då. men så är tydligen inte alltid fallet. Man undrar vad det är för fel på däckhotell. Förmodligen en av de bästa saker som man kommit på. Lyft, två personer. Några tryckluftssurr och så är allt klart. Utan att man behöver krypa omkring på alla fyra i snön.
