Vecka tre. Allt känns liksom väldigt bra. Fast man börjar ana att ångesten finns där bakom hörnet. Någonstans mal tanken på att oxveckorna ligger och väntar på mig. Fast dom skiter jag i just nu. Vecka tre inleddes med ett enormt ingrepp i tvättkorgen. Har liksom svullet över sina bredder i ledighetsruset. Så nu ska jag nog fortsätta med att roa mig med diverse fix och trix. Inser att jag förmodligen är en rätt udda semesterfirare. Jobbar rätt mycket fysiskt om dagarna. Samtidigt så slipper man känna stress över att man hinner med. Något som lätt kommer krypande under oxveckorna. Då när man både ska arbeta och hinna med allt här hemma.
Vad skulle man då kunna önska sig. Kanske ett par veckor i en studio någonstans. Med likasinnade. Bolla idéer. Spela in. Lyssna. Kanske skulle det bli ännu en tillplattad sak. Med den lärdom man har tagit så skall det inte blandas in en massa förståsigpåare och ljudnördar. Inte ett klick skulle få höras. Förutom inräkningar. Det skulle drickas öl. Skattas och allt annat grabbigt som kan uppstå när likasinnade träffas för att leka i en stor sandlåda. Problemet med sånt just nu är att alla sitter fast i något. Någonstans! Så även jag. Plötsligt så saknas det tid. Tid har blivit en bristvara i dagens samhälle.
Därför är det riktigt skönt att kunna nyttja inte bara vecka tre utan också vecka fyra så maximalt som möjligt. Har liksom en grund struktur på trean. Fyran vet jag inte så mycket om. Men det ordnar sig säkert.
