onsdag 13 februari 2013

Stressad resenär!

Så var det då onsdag igen. Känns riktigt bra att dagarna rullar på. Snart är det mars. Förhoppningsvis så bjuder den månaden på trevligheter i form av en värmande sol. Tinande snö och takdropp. Man inser fakta och att man faktiskt lyckats övervintra en sväng till. Det är då dags att ladda kroppen med solens d vitaminer. Även tallkottskörteln skall stimuleras av sol. Sprudlande av energi kommer vi nordbor att rusa omkring och genast börja planera vår semester. Vi är ett planerande väsen. Jag menar en sån enkel sak att en måndag på jobbet så frågar någon. -Vad blir det i helgen då? Genast så startar planeringssektionen i vårt huvud. En snabb titt på schemat och all planering faller. –Jo! Jobba i vanlig ordning. Blir det negativa svaret. Genast så planerar man näst kommande helg. Den som också faller sönder på grund av snö, kyla eller något annat måste.
Nu är det ju inte så dumt att jobba heller. Allting är ju relativt heller vad man gör det till. Min ocoole kamrat i Los skogarna anammade Janovs gamla lära igår. Något som på 70 talet sas vara frigörande. Även Ronja Rövardotter sysslade med en form av detta. Hon kallade det hela för vårskrik. Ni som nu undrar vem Janov är. Så är han primalskrikets fader. Vem vet det kanske är så där bra som det påstås. Dags att lägga in det i våra körtolkar. Avslut, tank, städ, tvätt och primalskrik. Urna ur sig de aggressioner man samlat på sig under passet.
Nu är det inte bara aggressioner man samlar på sig. Det finns ju ljuspunkter också. Satt och tomglodde så där som man gör när man står sysslolös vi terminalen i Hudiksvall. Ser plötsligt en snubbe utanför dörren. Öppnar och följande dialog infinner sig.
-Nu har jag stått här i tjugo minuter.
-Aldrig! Det tror jag inte på.
-Tjugo sekunder då.
-OK! Men stessa inte så mycket. Har du bråttom?
-Stressa! Ska Ni säga. Det är ju omöjligt att hänga med Er busschaufförer i stan med en personbil. Där kan man prata om stress.
-Ja tänk en sån bil har jag också haft.
Plötsligt så slogs hans munläder igen och jag kunde återgå till det meditativa tomgloendet några minuter till innan avgång. 

Vintern rasat ut

  Första maj. Själva datumet har något magiskt över sig. Något gammalt hoppfullt om en bättre framtid. Arbetarnas dag! Kanske som allra stör...