Uttråkad

Visst är det förbannat tråkigt. Tråkigt och oinspirerat som en kurs i hur man söker arbete. Nu är det visserligen många år sedan jag utsattes för något sådant. Misstänker att dessa så kallade kurser inte blivit ett dugg bättre. I min utvärdering av en sådan så påstod jag att resultatet hade blivit det samma om vi suttit på en varsin stubbe och tittat på moln. Förmodligen så var det fel svar enligt kursledningen. Men jag hävdar fortfarande att jag hade rätt. Nu är jag inte i den situationen. Men tristess och rastlöshet börjar gnaga i mig. En variant att bemöta detta är att skriva av sig. Böcker och filmer i all ära men det krävs lik förbannat något att ha för händerna. Skotta snö eller bära ved är bara att glömma några dagar till. Men jag tror att det kunde hjälpa för stunden. Nåväl! Nu när jag börjat hacka på “sökajobbkurser” så kan jag lika gärna fortsätta gnälla.
Hur tänkte man egentligen? En bunt hjärntvättade förmodligen också ganska välbetalda handledare. En dags introduktion och sedan lite datakunskap, pedagogik och filosofi. I och för sig inga dumheter. Men sen skickas man ut till skolor och andra kommunala instanser för att ta hand om det som ingen annan vill göra. Med orden att “Bara Ni får in en fot så ordnar det sig”. Ja ja tackar jag! Tror inte en enda av alla de som deltagit i sådana aktivitetsproteser fått något arbete.
Klart är att de som tjänade på det hela var kommunerna. Gratis arbetskraft. Kallades slaveri för ett antal år sedan. Hur det är idag vet jag inte. men enligt alla som skriver på FaceBook så är det jävligare än jävligast nu. Naturligtvis har man  också en syndabock. Regeringen! Vilken genial lösning. Naturligtvis är det regeringen. Det är nu man börjar funder igen. Hur har det blivit så? Just nu? För när jag var drabbad av det här så var det en annan regering. Då var det minsann ingen som gnällde över såna saker. Man undrar skrivs historien om så fort det blir en borgerlig regering? Eller är vi på något vis hjärntvättade att tro att det är så. Nu är ju ingenting så bra så att det inte går att göra bättre. Där vid lag lär vi vara överens. Både det röda och det blå laget. Fast vad jag ser och hör så kastar det röda laget flest stenar i glashuset.
Förändringar! Är det det som vi är rädda för. Liksom lugnast att tassa runt i tofflorna på säker mark. Hålla sig inom ramarna. Hacka på den där som går sin egen väg. Gör en utflykt utanför det invanda mönstret. Genast har vi något att hacka på. Tycka illa om med mera, med mera. Sedan om denna person lyckas med konstverket att få fler med sig utanför ramarna. Då är det riktigt åt helvete. Efter några år har det hela blivit rumsrent. Och se! Vips! Det var inte så jävla dumt. Hedrar dessa personer som tar ut svängarna alternativt genar i kurvorna. Tänjer ramarna. Det är utveckling. Ingen fjollig kurs i “Hur man söker arbete”
Misstänker att en och annan kommer att ta illa upp av detta inlägg. Kontra med både det ena och det andra. Andra kommer att tycka att just ja så är det ju. Så har det alltid varit. Dessa personer kommer inte att ge ifrån sig ett enda litet pip. Tvärtom! Dom kommer att fortsätta tänja på ramarna.
Så har jag fått ur mig lite inneboende tristess, leda och kanske lite ilska med. För en vecka sedan försökte jag flytta ekvatorn. En omöjlig uppgift. Men jag försökte i alla fall. Nu ska jag plocka fram sommaren. Har en massa bär i frysen. Enkel lösning heller?