December och det vita!

Knappt hann novembers jämngråa nyans ge upp och övergå till ett monokromt landskap. När december slog till med det vita helvetet som en resenär uttryckte sig. Ett annat ord som dyker upp är kaos. Kaos, fraktaler och Mandelbrots mängder. Det är om man får tro de stora matematikerna livets ursprung. Så vad har då ett ordentligt snöoväder med kaos att göra? Ingenting egentligen. Så istället döper vi om det till Vägverkets inferno. Vart är snöröjningen när vi behöver den? Tagen på sängen? Inte år 2012 inte. Här är man upplyst och informerad upp över öronen. Vi suger i oss information som aldrig för. Lika mycket på cirka ett år som en under 1800 talet sög i sig under en livstid. Det ger perspektiv det!
Årets doftupplevelse har jag också varit med om. Känt doften förut men inte kunnat placera den. Nu kan jag det. Doft och doft förresten. Kanske är det fel utryck. Odör bör det kanske vara. Tänk Er en halvfuktig gammal disktrasa. Inslag av get i gödselstack. Mögel och en svettlukt. Tillsammans för denna blandning även den mest luttrade att öppna sidorutan på bussen. Luta sig mot den och försiktigt ta och inandas frisk luft. Nästa gång för personen i fråga nog åka i godsutrymmet.
Snö medför också trafikproblem och att sitta fast med spinnande hjul. Detta förstår dock inte dom som ligger och håller en konstant hastighet på 53 kilometer. Visst! Det är halt på vägen och snö. Men! Det går att svänga åt sidan och låta den lite snabbare trafiken köra förbi. I 58 kilometer så blir man tydligen otroligt fokuserad på sin uppgift. Man tar på sig den gula ledartröjan och skygglapparna. Glömmer bort allt bakom och runt omkring. Bilstereon spelar Kör långsamt med Family Four och sakta, sakta mal med genom det vintriga landskapet i tro om att man är helt ensam på vägen.
Bakom växer kön och irritationen över den där som borde ha parkeringsbot långt där framme. Det är nu problemet dyker upp med vansinnes omkörningar, seriekrockar och tyngre fordon som fastnar i uppförsbackar där dom bara behövt lite mer hastighet för att ta sig upp. Bil bärgarna jublar och tjänar en hacka på väglaget. Det är enkelt att knuffa lös en personbil. Men försök att knuffa lös en lastbil med släp eller en buss. Kräver lite mer resurser det.
Veckans reflex historier är två till antal. Nr!: Tre barn och en mamma till någon eller några av dom. Alla utan reflex. Som vän av ordning påpekar jag detta och erbjuder barnen reflexer. Då säger mamman! Läs och häpna. Dom har i väskorna men jag har inte hunnit satt fast dom. Men hallå! Hur lång tid tar det att sätta fast en säkerhetsnål? Här bedrar dumheten visheten med bred marginal.
Nr2: Håller på att åka förbi två barn utan reflex. Säger att det finns reflexer här framme i lådan. Svaret blir –NEJ! Man undrar är det hemskt att bära reflex?
Avslutar med en skojig dialog. En person kliver på bussen beställer en biljett. Jag säger -Vuxen person. Han svarar, -Ja tyvärr. Jag kan inte hålla käften och säger, –Kanske du skall konvertera till tonåring. Svaret låter inte vänta på sig, –Jo! Det brukar hända det med!
Ta det lugnt i vinterlandskapet!