Då är det snart över för denna gång. Erkänner att det är fantastiskt skönt att vara ledig fyra dagar i veckan. En lite längre helg så att säga. Fast utvilad och laddad! Inte speciellt. Behöver nog bortåt ett halvår för att ställa om den där förbannade sovklockan. Hört fler som kommit till den slutsatsen efter att ha lämnat sitt yrkesverksamma liv. Fast ett tag till tänker jag hålla i.
Sen inbillar man sig att man ska hinna en massa saker under dessa fyra dagar. Nonsens! Förmodligen har man blivit bekväm av att bo i en lägenhet. Ingen ved att bära in för att värma ett hus med. Sen alltt det andra kring hanteringen av ved. Inga snökristaller att sortera in i lämpliga drivor. Gärna med millimeter precision. Inga gräsmattor. Man har det bra helt enkelt. Bara det att sitta och skriva det här är en stunds meditation för mig. Tänk vad lite det egentligen behövs.
Lite nya inputs har det också blivit. Pubbesök med livemusik. Bara sitta och sippa på en malt och koppla bort den inneboende musikpolisen. Visst åsikter kan jag ha. Men man kritiserar inte kollegor. Dessutom lyckades jag med att få en text/tolkning av Tomorrow is a long time mer känd som Bara om min älskade väntar. I vilket fall så är vissa saker värda att vänta på. Ser framför mig! Om det nu blir så att jag använder denna text. Hur någon kommer att säga -Men nu sjöng du väldigt fel. Det krävs inte så mycket för att roa sig själv. Och just! Tjugo års väntan är över!
Transistorradion här ovan illustrerar ungdomsåren. Ja! Det var inte hårigare än så. Vet inte ens om det fanns stereo på den tiden. Radion sände inte i stereo i alla fall. Men hade en intressant dialog med en jämngammal. Hur det kom sig att vi kommer ihåg så många av alla dessa låtar som spelades på radion då. Efter några vändor hit och dit så kom förklaringen. Nämligen att det fanns två program som fångade in oss. Tio i Topp och Kvällstoppen. Ja det var väl då man fick höra det som tilltalade våra sinnen. Sen en sak till! Det var musik för öronen inte för ögonen. Så med lite tur så fick man höra sina favoritlåtar två gånger i veckan.
Sen inbillar man sig att man ska hinna en massa saker under dessa fyra dagar. Nonsens! Förmodligen har man blivit bekväm av att bo i en lägenhet. Ingen ved att bära in för att värma ett hus med. Sen alltt det andra kring hanteringen av ved. Inga snökristaller att sortera in i lämpliga drivor. Gärna med millimeter precision. Inga gräsmattor. Man har det bra helt enkelt. Bara det att sitta och skriva det här är en stunds meditation för mig. Tänk vad lite det egentligen behövs.
Lite nya inputs har det också blivit. Pubbesök med livemusik. Bara sitta och sippa på en malt och koppla bort den inneboende musikpolisen. Visst åsikter kan jag ha. Men man kritiserar inte kollegor. Dessutom lyckades jag med att få en text/tolkning av Tomorrow is a long time mer känd som Bara om min älskade väntar. I vilket fall så är vissa saker värda att vänta på. Ser framför mig! Om det nu blir så att jag använder denna text. Hur någon kommer att säga -Men nu sjöng du väldigt fel. Det krävs inte så mycket för att roa sig själv. Och just! Tjugo års väntan är över!
Transistorradion här ovan illustrerar ungdomsåren. Ja! Det var inte hårigare än så. Vet inte ens om det fanns stereo på den tiden. Radion sände inte i stereo i alla fall. Men hade en intressant dialog med en jämngammal. Hur det kom sig att vi kommer ihåg så många av alla dessa låtar som spelades på radion då. Efter några vändor hit och dit så kom förklaringen. Nämligen att det fanns två program som fångade in oss. Tio i Topp och Kvällstoppen. Ja det var väl då man fick höra det som tilltalade våra sinnen. Sen en sak till! Det var musik för öronen inte för ögonen. Så med lite tur så fick man höra sina favoritlåtar två gånger i veckan.
Vart vill jag då komma med den analysen. För det första så var musik en bristvara. Tänk Er själv att vänta och i bästa fall höra sin favoritlåt två gånger i veckan. Tisdag kväll och Lördag eftermiddag. Sen kunde man ju gå in på musikaffären och be om att få lyssna på just den plattan. Tråna efter att ha den i sin äga. I dag är det en knapptryckning bort. Liksom bara rusar förbi. Switch! Borta. Så konstaterar man att musik för öronen på 60-talet hade en betydligt större livslängd än dagens streaming. Så enkel blev den analysen. Den gjordes dessutom med musik från just denna epok.
Er Högvälborne i analytiskt tillstånd från The Cave
Er Högvälborne i analytiskt tillstånd från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar