söndag 24 mars 2024

Allt kom av sig!

 

Allt kom av sig! I flera dagar har man kunnat promenare och sett hur våren gjort framsteg. Så vaknar man och drar upp persiennen. Ser det vita täcket som parkerat över staden. Inte direkt oväntat. Men deprimerande. Jag hade liksom ställt i mig på att knata ner på stan. Se vårrusiga innevånare med leende på läpparna. Nu får man nog se deppade människor som tar ut antidepressiva receptbelagda mediciner. Kanske någon som drabbats av vår psykos som rusar in på Clas Olson och köper en rulle bubbelplast. För att sedan sitta och knäppa sönder alla bubblorna tvångsmässigt. 

Kom bara på att den stora kampen mellan gumman Tö och kung Bore pågår. Hur kunde jag glömma det. Det är ju sen gammalt. Sånt som berättats för en sen barnsben. Fast då betydde ju snö något helt annat än vad det gör idag. Då var det lek och stoj. Nu är det bara en stor plåga. Får lägga upp en långsiktig plan och dra till något varmare ställe nästa år. På med T-shirt och kortbyxor. Flanera i olivlundar. Insupa sol och D-vitaminer. Stimulera tallkottskörteln allt som går. Tror tamefan att jag anammar bubbelplast teorin.

Er Högvälborne vår deppig från The Cave


fredag 22 mars 2024

Våren närmar sig


 Så har vi då passerat vårdagjämningen, bussförarens dag med mera! Undrar om man kan skicka in förslag på just dessa dagar. En stark kandidat borde i sådana fall vara Vårtrötthetens dag! Man känner sig segare än Michael Jackson. Inget fel på honom men håll med om att han var väldigt speciell. Det kan man se på dokumentären om hur man spelade in We are the world! Klart sevärd.

Gårdagen bjöd på fantastiskt väder. Brasklappen var att man fick hoppa på en buss och åka till Delsbo för att hämta medicin. Knepigt hur det har blivit. När det till slut kommer en medicin som fungerar så är det ransonering på den. Kommer i mindre leveranser så man får sitta och ha rå koll  FASS. Kolla vilka närliggande apotek medicinen kan finnas på. I nio fall av tio så står det osäker tillgång. 

Ännu ett speltillfälle försvann. Konkurs! Tror att restaurang/pub branschen har det kämpigt. Folket håller i sin plånbok. Kanske något som vi lärde oss under pandemin. När den var över så börja Putin och härja. Nu är det Israel också. Sen är det inte direkt några billiga leksaker dom härjar runt med. Man kan undra till vilken nytta!?

Börjar fundera på att man möjligen kan bli gatumusikant. Ser liksom annonsen framför mig. Ikväll lördag korsningen Västra Tullgatan - Brunnsgränd endast kontanter i gitarrcasen. Känns som man är på väg ditåt. Vi jagade en ersättningsspelning till den som försvann. Krögaren där var ärlig. Erkände att det varken fanns personal, tid med mera som behövs. Förståndigt! Man kan inte sköta mat, pub och servering samt naturligtvis ordning på en person. Tror på farbror Lundell när han sjunger Vi går mot bättre tider tro mig tro mig.

Efter allt promenerande så har jag dragit på mig nått förkylnings aktig bacill, virus eller nått. Kan vara kroppen som protesterar också. Chockad av fem dagar av raskt promenerande. Kanske var det mitt nynnande på klatschiga sommarmelodier som ställde till det? I vilket fall som helst så får Ni som läser detta ta hand om Er. Själv kryper jag ner i bingen och kurerar mig!

Er Högvälborne från The Cave

fredag 1 mars 2024

MARS

 


Mars! Det är nu det börjar lova som mest. Naturligtvis ska det vara några bakslag också. Tvärkast liksom så att man får leta fram långkalsongerna igen. Sen finns det ju dom som måste leta fram snösläde, spade med mera. Allt för att tillvaron ska bli framkomlig. 

29 februari igår. Passade på att dricka en öl utomhus dagen till ära. Det är ju liksom fyra år till det inträffar igen. Så det gäller att passa på. Fast det vore kul om den där extra dagen kunde dyka upp lite random. Exempelvis den 32 oktober eller december. Vore liksom en frisk fläkt av förvirring. Bara att tänka sig snacket på någon arbetsplats. -Fan! Tisdag den trettioandra och jag måste jobba. Jävla påhitt! Lika irriterande som liktorn förmodligen. 

Lyssnade på livemusik igår. Den lilla kvarterslokalen lämpar sig ypperligt för musikunderhållning. Sedan drog jag vidare och lyssnade på lite Dylan tolkningar. Inte dumt alls. Så förmiddagen till ära har jag spelat Dylan. Både på stereon och gitarren. Skadar inte att lära sig några nya låtar av den karln! Nackdelen med såna evenemang är ju att man stöter på x antal gamla bekanta. Naturligtvis ofrånkomligt. Visst det är trevligt men en del har ju liksom en andedräkt så att man tror att dom nyligen har ätit upp en död gnagare. Inbillar mig att det är tillräckligt målande för att Ni ska förstå. 

Erkänner att bloggen varit lite åsidosatt igen. Sen är det det där med inspiration. Det gäller ju liksom att stöta på det där lite udda. Som man kan omvandla till någon sorts humor. Det är lätt att det blir galghumor av det. Som den kurs som jag var på som handlade om HLR och sjukdomar och deras symtom. Snacka om att en del människor har fördomar och en helt galen bild om hur dom uppstått. Som exempel är en manodepressiv eller som det nu mera heter bipolär inte tokig på något vis. Bara det att det finns väldigt höga berg och liks djupa dalar. En diabetiker har inte fått det genom att äta mycket socker. Listan kan göras längre. Dummast på länge var han som tyckte att Jantelagen var en bra lag. Jag tappade hakan! Frågade om personen visste vad den handlade om. Svaret var ännu mer chockerande. Jo! Jämlikhet och sånt. Sen den som jag hörde på avstånd som ville tända en joint med olympiska facklan! Ibland vill man gråta över människor dumheter. 

Ingen skadas i ensamhet och ingen läker i ensamhet. Så sitt inte hemma och försök lösa problem.

Er Högvälborne från The Cave

 

lördag 24 februari 2024

15 minuter om dagen

 



Man ställs inför utmaningar. Självförvållande naturligtvis. Fast samtidigt så gillar jag utmaningar. Känner mig som en modern Arne Tammer fast utan hantlar. Arne var mannen som ville ha en kvart om dagen av oss. Helt klart ligger det något i det. Man avsätter kvartar här och där så lär man sig något nytt. Mitt problem är att jag är tidsoptimist. Fråga mig inte varför. Men jag har en viss förmåga att skaffa mig lite väl många saker som jag ska förkovra mig i. Kvartarna blir rätt många på det viset. Sen är det förhoppningsvis att försöka ro allt i land. 

Engångskniven döda och släng var en sån idé. Missuppfatta mig rätt nu. Men vi människor har något som kallas minsta motståndets lag. Det är förbannat lätt att ge upp. Man står vid en tröskel och kommer tamefan inte över den. Då krävs det vilja. Järnvilja! Eventuellt en coach som peppar och stöttar. Alternativt en fe som viftar med ett trollspö och säger -Livet är mer lätthanterligt om man tänker på det som en skattjakt" Fast den där kvarten om dagen är nog något att anamma!

Rykten säger att våren är här. Själv är jag skeptisk. Gumman Tö har kört några 24/7 pass med gott resultat. Kommunala insatser för snöröjning och rensning av dagvatten brunnar har nått nya höjder. Naturligtvis med minussiffror i budgeten. Har svårt att förstå att man baserar en budget på en tidigare vinter. Jag menar "Vi bor i det norra delarna av landet" här brukar det vara snö och kallt. I stället har man tydligen möte runt ett bord med föreningen Vägra Vinter. Tanken är god men tyvärr verklighets främmande. 

Idag ska jag återställa den ornitologiska ordningen!

Er Högvälborne från The Cave

torsdag 22 februari 2024

Strömavbrott

 



Nu har det hänt! Första strömavbrottet sen jag flyttade hit. I och för sig några dagar sedan. Som tur var hade jag inga förpliktelser den dan. Hade det varit en arbetsdag så hade jag förmodligen nyss laddat perkolatorn, slagit på den och POPP mörker. Då hade den dagen varit förstörd vill jag lova. Nu var det bara att somna om och vakna när elen återvände. Tog dock några timmar.

Sen är det halka och ännu mera halka. Spännande väglag så här i sportlovstider. Takboxrallyt som det heter i folkmun här uppe. Fördst på plats vinner och serverar den första stänkaren. Selfiepinnarna efter vägarna blixtrar med all säkerhet som ett afterski party io fjällvärlden. 

Har fortsatt att ifrågasätta religionen. Tacksamt ämne. Där kan man hitta många fel. Läsare kanske minns hur jag tog upp det där med mobiltelefoner och varför kyrkan valt Samsung. Det sista är söndagar. Då är det högmässor överallt. Varför? På den sjunde dagen ska man ju vila. Motsägelsefullt det där. Så egentligen ska väl den verksamheten flyttas till någon vardag. Säker nått gammalt från bondesamhället som hänger kvar av ohejdad vana. Först ladugården och allt som skulle göras där sen på med "villerkläa" och iväg till kyrkan. Vore intressant att se statist på besöksantalet från 1900 fram till dags dato: Sen har vi dom där "ottorna" okristligt tidigt. Mest för att man utan att störa djuren dygnrytm skulle hinna hem igen till lagårn.

Nog om religion och strömavbrott. Finns roligare saker att grotta ned sig i. Fortsätter att försöka tränga in på djupet i min DAW. Går så där. Men har inte så bråttom eller. Tucker fortfarande det känns bäst på det akustika sättet. Gitarr och penna. Fast pennan är nu mera utbytt mot ett ordbehandligs program. Liksom ett gammalt hederligt WYSIWYG. Fast erkänner att det är rätt kul att knåpa dit en basgång till gitarrkompet. 

Er Högvälborne från The Cave

onsdag 7 februari 2024

En tredjedel

 


Vi har passerat en skärningspunkt! En tredjedel av dygnet består nu mera av dagsljus. Bilden ovan är från i måndags. I väntan på bussen vi åttatiden. Det lyser av förhoppningar där borta i horisonten. 
Nu undrar Ni säkert på varför jag väntar på bussen. Miljömedveten som jag är så föredrar jag kollektivtrafik när det fungerar tidsmässigt. Denna morgon så var det kontrollbesiktning för tyngre behörigheter på körkortet. Så tidsmässigt så stämde det med min kallelse. 

Fast jag vill backa bandet ytterligare några dagar. Vi hade en alldeles fantastisk spelning på ett viscafé i Näsviken. Lågt ställda förhoppningar. Kanske ska man kalla det för förutfattade meningar också. Man ska väl ha sig en sprätt på näsan i bland. Mer eller mindre fullsatt och en fantastisk publik som ville höra mer. Lika bra blev det under lördagens spelning. Fast då var det i mer invand miljö. Så stärkt av framgång så öppnar man mailkorgen och där ligger ett mail från ett produktionsbolag. Konversation inledd. Fast sänker förhoppningarna! Man har hört det om guld och gröna skogar förut.

Under lördagens promenad på stan så stöter man på två herrar som har ett religiöst budskap. Jag råkar känna igen en av dom. Fast inte i denna skepnad. Så lite prat om ditt och datt innan han pekar på den monter dom satt upp på gågatan.
-Vad tror du om det här då?
-Ja! Var och en blir salig på sin egen tro, svarade jag.
-Livet efter detta då?
-För eller senare får vi veta. Men jag har inte så bråttom.
Där var liksom konversationen över. Vet inte om någon av dom hade några fler argument. Den andra ville pracka på mig visitkort och annan reklam. Men jag avböjde vänligt och önskade dom en bra dag.
Påminner på något vis om kåsören Olle Carles, signaturen Cello och hans kommentar om reklam för rökning.
"Med detta att röka och plötsligt bli affisch kan måhända anses lika förnedrande som att supa och plötsligt bli plakat"

Att man senare skull drabbas av en mancold kan ha något med denna händelse att göra. Inte för att jag hädat på något vis utan för att jag kanske hade svar på deras frågor. Men när man vaknar mitt i natten och har frossa då är något fel. Kliva upp och pälsa på sig. Inte någon sorts medikament och ringa för att sjukanmäla sig. Så nu har i alla fall frossan upphört och ersatts av droppande näsa samt huvudvärk. Nått skit ska man ju ha. Allting kan ju inte bara gå på räls. Ying Yang liksom. Avvaktar och ser vad som händer mer produktionsbolaget.

Er Högvälborne med mancold från The Cave

torsdag 1 februari 2024

Februari

 


Finns det något som är värre än att ta faste prover? Jag är ytterst tveksam. Det är ju liksom inte bara att kliva upp och någon kommer och sticker en i armen. Nej då! Man ska transportera sig några mil inåt landet också. Lite skyll dig själv varning där. Jag envisas med att ha kvar min vårdcentral i Delsbo. Mest för att jag tycker den har fungerat bra. Men efter den där pandemin så ser det ut som om hela vårdapparaten kapsejsat. Gått över styr eller hur man nu vill utrycka sig.

I vilket fall så blir jag helt upp och nedvänd av just att inte få äta frukost. Vis av erfarenhet så tar man med frukt, kaffe och en ordentlig macka att förtära i princip i samma ögonblick som nålen lämnar armen. Fast då är man felvänd redan. Tar en hel dag att bli rättvänd. Hungerkänslan försvinner liksom inte. Kunde ju vara värre också för den delen. För elva år sedan så hade jag kraftig palpationsöm över mediala collaterralligament! Fast det har egentligen inget med faste prover att göra.

Så efter att gått och tillfredsställt hungerkänslan några timmar efter hemkomst så blev det att inte bingen och slumra några timmar. Lasta bilen och ge sig iväg till årets första spelning. Erkänner villigt att vara sig jag eller min kollega hyste några större förhoppningar. Kanske det som gör det så bra. Plötsligt så händer det. En fantastisk publik en onsdags kväll i januari. Kaffe och gofika i pausen. Lite så där ringrostig inledning innan det var dags att braka lös ordentligt. Stort tack till publik och arrangörer.

Väljer att hålla mig inomhus idag. Tar handlingen imorgon. När förhoppningsvis vindarna lugnat ned sig lite grann. Man vill ju inte riskera att hamna mitt i en ny inspelning av Trollkarlen från OZ. Liksom bara blåsa iväg någonstans. Så äventyrlig är man inte. Fast det kan ju vara en släng av våren som blåser in också. Förmodligen ett önsketänkande. Så blir nog att fördjupa sig i sin införskaffade DAW! Teknik nörda ner sig ordentligt. Kolla på instruktioner av andra nördar på nätet. Livet en blåsig dag i början på februari!

Er Högvälborne från The Cave

Allt kom av sig!

  Allt kom av sig! I flera dagar har man kunnat promenare och sett hur våren gjort framsteg. Så vaknar man och drar upp persiennen. Ser det ...