Fantastiskt dag igår. Man liksom anade vad som komma skall. Promenad i sommarskor. Naturligtvis så påverkar det benen. Rättare sagt benhinnorna. Hade klart en nia i skattning på den värk som fanns i skenbenen. Sånt råkade man aldrig ut för tidigare. Är det kroppens förfall? Får nog skicka in frågan till någon läkarspalt i något magasin.
Idag är inte vädergudarna på samma humör som igår inte. Nu är det mer som om Tomas Andersson Wij, Melissa Horn och Tony Holgersson körar bakom Lars Winnerbäck. Ångest liksom! Nu är jag sarkastisk. Alla dessa artister är bra i lämpliga doser. Men just denna combo skulle nog få den mest gladlynte att käka ångestdämpande piller. Ungerför lika upphetsande som om man skulle höra ett debattprogram med Ulf Lundell, Kristina Lugn och Joakim Thåström. Blir segt och inte mycket sagt.
Det börjar dra ihop sig för lite nytt. Nya låtar som skall förlösas. Där av bilden här ovan. En melodislinga etsar sig fast i ens huvud. Går några varv. Utvecklas till något som drar iväg till fingertopparna. Så ett enkelt inspelningsprogram på telefonen. Ifall melodislingan skulle få för sig att dra iväg. Sen kommer det roliga. Sätta kläder på musiken i form av ord. Stöta och blöta. Det nya arbetssättet är att skriva nonsens. För att sedan när själva flytet är klart snygga till kostymen. Allt enligt den gamla formeln "Ibland blir det bra, ibland blir det bättre!"
Roat mig med att läsa en bok i helgen. Zero Hour av Roland Anderlöv. Skrämmande läsning. Lärdomen av denna bok är att åk aldrig till Indien. Där kan man tydligen råka ut för saker som förändrar ens liv för all framtid. Boken finns att beställa hos närmaste bibliotek, bokhandel eller någon online bokhandel.
Så är det då sommartid igen. Dygnsrytmen är som den gamla så nu ska kroppen och hjärnan ställa om sig. Blir som vanligt upp och ned. Snett och vint. Rakt och krokigt innan det är dags att ställa om igen.
Er Högvälborne från The Cave
Idag är inte vädergudarna på samma humör som igår inte. Nu är det mer som om Tomas Andersson Wij, Melissa Horn och Tony Holgersson körar bakom Lars Winnerbäck. Ångest liksom! Nu är jag sarkastisk. Alla dessa artister är bra i lämpliga doser. Men just denna combo skulle nog få den mest gladlynte att käka ångestdämpande piller. Ungerför lika upphetsande som om man skulle höra ett debattprogram med Ulf Lundell, Kristina Lugn och Joakim Thåström. Blir segt och inte mycket sagt.
Det börjar dra ihop sig för lite nytt. Nya låtar som skall förlösas. Där av bilden här ovan. En melodislinga etsar sig fast i ens huvud. Går några varv. Utvecklas till något som drar iväg till fingertopparna. Så ett enkelt inspelningsprogram på telefonen. Ifall melodislingan skulle få för sig att dra iväg. Sen kommer det roliga. Sätta kläder på musiken i form av ord. Stöta och blöta. Det nya arbetssättet är att skriva nonsens. För att sedan när själva flytet är klart snygga till kostymen. Allt enligt den gamla formeln "Ibland blir det bra, ibland blir det bättre!"
Roat mig med att läsa en bok i helgen. Zero Hour av Roland Anderlöv. Skrämmande läsning. Lärdomen av denna bok är att åk aldrig till Indien. Där kan man tydligen råka ut för saker som förändrar ens liv för all framtid. Boken finns att beställa hos närmaste bibliotek, bokhandel eller någon online bokhandel.
Så är det då sommartid igen. Dygnsrytmen är som den gamla så nu ska kroppen och hjärnan ställa om sig. Blir som vanligt upp och ned. Snett och vint. Rakt och krokigt innan det är dags att ställa om igen.
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar