Nedräkning igen!

Så är man då i mitten av oktober. Någon sorts nedräkning har börjat om. Glädjeämnen och besvikelse har kantat den sista tiden. Kommer att utveckla det hela längre ned i inlägget. Dessutom har någon sorts form av förkylning försökt koppla greppet om mig. Tylol Hot har räddat mig fram till dags datum. Snart dags för den medicinen igen.

Att köra buss en söndag är något som det var väldigt länge sen som jag gjorde. men små överraskningar gjorde min dag. Klev på en person som det var flera år sedan som jag såg. Ni vet den där känslan att man vill lämna ratten och sitta och prata bort en timme eller två. Så efter lördagens besvikelse så gjorde detta möte min dag.

Besvikelsen har jag sakta ruskat av mig. men det känns fortfarande bittert att lägga ner en massa tid och energi för att göra något bra. Men om delar av ens omgivning inte jobbar åt samma håll så blir resan svår. Kollektivt arbete ska dras i samma riktning. Frihet under ansvar och respekt till sina medarbetare. Svårare är så är det inte. Vad man sedan gör på sin fritid har man inget med att göra.

Nästa vecka är en ledig vecka. Tränar liksom på att vara ledig. Ta dagen som den kommer. Känns som det är dags nu. Ligga kvar i bingen när termometern börjar visa tvåsiffriga minusgrader. Undvika kyla, snö och halka. Möjligen tina fram så sakteliga i slutet av april eller början av maj. Vi får se! Kanske man trivs så bra i sin livet på en pinne vardag. Vi får se!

Har i alla fall lyckats få till musikkvällar i det område där jag bor. Så tre kvällar i år är inbokade som en försöksperiod. Sen får vi utvärdera det hela. Än så länge är det bara positivt från grannskapet. Har fler idéer men tar tid att få alla bitarna på plats. Men det känns som ännu ett glädjeämne att se fram emot.

Er Högvälborne från The Cave