Fönstertittare

 

Konstigt uppvaknande! Det bankar utanför mitt fönster. Egentligen inget konstigt med det. Förutom att jag bor på fjärde våningen. Bakre minnet slog till och erinrade mig om att när jag flyttade in så nämndes något om fönsterrenovering. Fast jag tycker nog att man borde gått ut med en liten påminnelse om att då och då kommer det att hända. Tur att man inte är nervklen och nyligen sett någon läskig film. Dock ett taskigt uppvaknande. 

Detta sker förstås när man är mitt i en rehabilitering. Vila upp sig från måsten och krav. Sånt som vanliga människor kallar för semester. Men efter en viss ålder så är den möjligheten borta. Vet inte vad det kan tänkas kallas nu men konstpaus låter bra. 

Ser ut att bli en fuktig dag. Det hänger regntunga skyar över bygden. Fast någonstans så glittrar solen till om än bara för en kort stund. Sånt som inger förhoppning. Man hinner kanske ut på sin dagliga motionsrunda. Jo! Ni läste rätt. Den där klockan som jag investerade i har liksom kopplat greppet ordentligt. I princip så styr den mitt liv nu. Talar om när jag ska ställa mig upp och när det är dags för mindfulness och så vidare. Dessutom belönar den med diverse utmärkelser. Tyvärr inget kulturstipendium. Men små glada medaljer som snurrar runt i displayen och talar om hur duktig man har varit. Teknikens små underverk.

Funderade ett tag på att ringa den Ocoole men han blir ju förkyld och eländig när man ringer honom. Vet inte hur det kan bli så via en telefon. Fast nu är det ju det där med teknik igen. 

Nu ser det väldigt lovande ut utanför så den där klockan tycker att det är dags för en promenad. 

Er Högvälborne från The Cave