Hösten tränger sig på. Virvlar in som dansarna på bilden. Svårmod, vemod och melankoli. Allt på samma gång. I vanliga fall så brukar jag tycka bra om hösten. Hög och klar luft. Tycker inte illa om den nu eller. Men den skapar någon sorts märklig känsla i mig. Har avhandlat ämnet i flera av de låtar som jag skrivit. Sparka Sten är en av dom som tar sig ann ämnet genom en promenad av just vemod.
Lämnar vemodet och det andra nu. Tar mig samman och avhandlar det som skett de senaste dagarna. Det man ser från sin arbetsplats just nu är testosteronstinna grabbar som håller på att fastställa sin hierarki, Bara deras attribut är värd några rader. De som tror sig vara den självutnämnda ledaren har naturligtvis huvtröja, jeans med trasiga knän och ett väldigt utåtagerande sätt. Utför gärna sparkar mot döda föremål och hoppar omkring bland bänkar som drygar sig mot sina underordnade. Det här händer varje skolstart. Liksom någon sorts outgrundlig energi som ska ut. Möjlig är att man kanske var likadan själv en gång i tiden. Fast jag är tveksam. Var mer fotbollssnagg och polotröja då. Trasiga jeans var inte på tal eller. Fast dom verkar ju ha kul på något outgrundligt vis.
Sedan har vi hon. Hon som är mer än lovligt berusad dygnet runt. I dag var det så där lagom ruggigt så att man behövde vinterjacka och mössa. Inte hon inte. Kortbyxor, linne och en ölburk i näven på stadens gator. Förra helgen låg hon avsmälld utanför spritmonopolet. Polis och ambulans på plats. Fick liksom lust att vara en fluga och höra vad som sades när man pratade med de övriga på den bänken. Det finns tragiska människoöden i städer.
På något vis har jag lyckats att skriva av mig den där tunga höstkänningen. Kanske någon sorts terapi. Möjligen så tar jag fram några textutkast och nagelfar dom självkritiskt. Låt hösten storma in och förgylla dagen med en massa färger. Tror det blir enklare då!
Er vemodiga Högvälborne från The Cave
Lämnar vemodet och det andra nu. Tar mig samman och avhandlar det som skett de senaste dagarna. Det man ser från sin arbetsplats just nu är testosteronstinna grabbar som håller på att fastställa sin hierarki, Bara deras attribut är värd några rader. De som tror sig vara den självutnämnda ledaren har naturligtvis huvtröja, jeans med trasiga knän och ett väldigt utåtagerande sätt. Utför gärna sparkar mot döda föremål och hoppar omkring bland bänkar som drygar sig mot sina underordnade. Det här händer varje skolstart. Liksom någon sorts outgrundlig energi som ska ut. Möjlig är att man kanske var likadan själv en gång i tiden. Fast jag är tveksam. Var mer fotbollssnagg och polotröja då. Trasiga jeans var inte på tal eller. Fast dom verkar ju ha kul på något outgrundligt vis.
Sedan har vi hon. Hon som är mer än lovligt berusad dygnet runt. I dag var det så där lagom ruggigt så att man behövde vinterjacka och mössa. Inte hon inte. Kortbyxor, linne och en ölburk i näven på stadens gator. Förra helgen låg hon avsmälld utanför spritmonopolet. Polis och ambulans på plats. Fick liksom lust att vara en fluga och höra vad som sades när man pratade med de övriga på den bänken. Det finns tragiska människoöden i städer.
På något vis har jag lyckats att skriva av mig den där tunga höstkänningen. Kanske någon sorts terapi. Möjligen så tar jag fram några textutkast och nagelfar dom självkritiskt. Låt hösten storma in och förgylla dagen med en massa färger. Tror det blir enklare då!
Er vemodiga Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar