Plågsamt

Det är oordning i verkligheten. Hjärnan vill en sak och kroppen en annan. Känner mig sliten, helt enkelt. Som om en tid av rekreation vore att rekommendera.

Kanske är det så att proppen gått ur sedan vi (Han & Hans Vänner) gjorde det i lördags. Spelade in och avrundade med partyt som var the best på väldigt lång tid. Sedan har mitt  självplågande experiment pågått. Dygn två just nu och det känns min kropp. Men skam den som ger sig. Snart kan jag gå ner i spagat!

Utanför lyser solen och jag sitter fast i en väldigt konstig ställning. Hur ska jag ta mig ur den. Kanske bara skita i den här självplågande delen av livet och ge sig i kasst med la dolce vita istället.

Rusa över till Bacchus. Köpa hans idéer om hur livet skall levas.

Dylan ligger på sin sommarplats. En favorit där han kan husera i skuggan. Flytta sig allt eftersom solens strålar värmer. En svart lurvig päls i solgass är ingen höjdare.

Saknar orden kan bero på inspiration heller något i den stilen.