Vissa ser ljuset komma men jag ser det gå!!

Varför vaknar man 05.37 en söndag då man är ledig. Fördelen  är att man kan ligga kvar. Sträcka ut sina muskler. Känna att man har träningsvärk efter gårdagens korta pass i skogen. Kanske är det en gubbvarning. Vakna tidigt yra omkring och leta någon morgontidning att stirra in i under det att man inmundigar kaffe. Vissa ser ljuset komma men jag ser det gå!!

Samtidigt så får man ju uppleva hur naturen vaknar runt omkring. Få förunnat. Bara tanken på en storstad. Titta ut genom fönstret och se en identisk lika figur i en identisk lika lägenhet mittemot. Läskig tanke. Får skicka ett mail till Steven King så får han ett uppslag alldeles gratis.

Dagens snackis är förstås mellohelvetet! Sida upp och ner i dagspressen. Samma i sociala medierna. Att man ids. Själv är jag lyckligt ovetande. Sorterade vinyl igår. Lyssnade på härlig musik från Love, Alberto Y Los Trias Paranoias, Tyla Gang. Högt dessutom. Kändes som om man var en yster tonårsplös på väg att upptäcka världen. Tog gitarren spelade med. Egen rockkonsert i vardagsrummet. Känslan är bra beskriven i boken/filmen Populärmusik från Vittula. När man hör Rocknroll musik med Beatles första gången och deras reaktioner. Saknar den där känslan när man hörde något som man fick ståpäls av. Sista gången det hände var när jag åkte bil och lyssnade på Magnus Lindberg och Basse Wickman. Deras version av Broklandvägen och Jungman Jansson är två låtar som har det där. Vet inte vad det är men det tilltalar mig.

Tror knappast att det som sändes ut i media igår innehåller någon sådan substans. Det är musik för ögonen. Påkostad show utan något innehåll. Inte fan behöver de stora aktörerna hoppa omkring och gömma sig bakom dansare och blinkande lampor inte.

Lägger in Josef Hayden Trumpetkonsert i Ess dur Op 64 i cd spelaren och låter tonerna sprida sig i soluppgången. Allt liksom blommar upp som en scen ur ett dramatiskt naturprogram. Vissa ser ljuset komma andra ser det gå. Just nu och här är jag mittemellan. Solen är intensiv när den klättrar över bergsklacken. Liksom hjälpt av de klassiska tonerna. Vackert är det.

Har avnjutit några väldigt bra dokumentärer. Den om Jailbirds Singers. Snacka om kvalitet och dessutom tidlöst. Något som slår ann en sträng hos de flesta. Sedan Tusen bitar. Den om Björn Afzelius. Hade nöjet att träffa honom ett par gånger. Ha ett snack och sedan fota honom. Fick faktiskt honom att säga ost under fotosessionen. En fåordig man precis som det framkommer i filmen. Tror aldrig att jag riktigt förstod hans storhet förrän igår. Här hade man missat något.

Dagen får hänges åt rekreation och visst underhåll av motorsågskedjor. En promenad med hunden. Några dagar sen han var ute och kollade mail och bloggar i grannskapet. Tror att han har ett visst behov av att besvara och tala om för alla andra hundar att här är mitt revir och där med basta!

Haydens musik har övergått till Symfoni Nr 94 i G-dur även kallad Pukslagarsymfonin.  Hinner nog med Kvartett i C dur Op 76:3 “Kejsarkvartetten” Innan man är klar med morgonrutinerna. Man får bildintryck när man lyssnar på klassisk musik. Undrar varför. Ska man söka för det? Heller?

Just nu når musiken crescendot och jag nirvana.  Vissa ser ljuset komma men jag ser det gå!!