När man är ute på sina söndagspromenader så gäller det att ha full beredskap med kameran. Kamera!? Ja! Den bär man ju alltid med sig nu mera. Fast i formen av en mobiltelefon. Som egentligen är en liten fickdator. Men hur som helst så gäller det att snabbt få upp den ur fickan. Låsa upp den och hitta kamera ikonen. Talesättet en bild kommer som en snigel och försvinner som en blixt stämmer fortfarande. Om man inte är en fena på något bildredigeringsprogram då. Det där med gatufotografi har alltid fascinerat mig. Här gäller ögonblicket. Inget ont om t.ex naturfotografering. Kräver också sin man/kvinna bakom avtryckaren. Bilden ovan kan man filosofera mycket om. Är det en bild av energikrisen? Kanske ett säkert sätt att komma till sin destinationspunkt. Trampbil de sista kilometrarna. Vore väldigt skoj om Ni som läser denna blogg kunde dela med Er av de tankar Ni får kring denna bild.
Nåddes av ett tråkigt bud i början av veckan. En gammal spelkamrat hade parkerat. Dragit in årorna. El Greppo, Silverräven är några namn som han gick under. Många minnen ramlar över en när sånt här händer. Kände på mig att det var nära när han ringde upp här om veckan. Blev några avbrott och några omringningar. Han hade väldigt svårt att prata. Men minnen var det. De som direkt dök upp är en morgon i Docksta. Så där lagom nyvakna hittade vi påskägg. Stora sådana. Passade perfekt som huvudbonader. Bilder finns i någon flyttkartong. Den morgonen skrattade vi gott åt varandra med påskäggshalvor på huvudet. Sen hur han greppade sin keytarr transponerade om synten och gick fram till scenkanten för att spela. Klockrent! Show på Kramforsfestivalen. Att han sedan i sin iver tillbaka vid synten glömde att transponera tillbaka så spelade vi i en tonart. Naturligtvis så spelade han på rätt tangenter men det blev fel tonart. Sen alla tidiga mornar på någon avlägsen norrlandsort. Då han promt skulle hem för att se yngsta sonen spela hockey. Tur att det fanns kuddar i turnébussen så att man kunde sova någotsånär. Finns flera episoder att berätta om. Fast det får man nog spara till någon minnesstund för oss som var med.
November har hittills varit som England eller Göteborg. Regnigt, blött och grått. Mörkt dessutom. Idag tittar solen fram. Välkommet liksom. Fast att köra buss i ett mörkt och regnigt landskap är inte kul. Alla reflexer från mötande fordon kräver väldigt mycket koncentration. Har investerat i reflexfria mörkerkörningsglasögon! (Vilket långt ord) Dom underlättar en hel del. Värda varenda öre de kostade. Rekommenderas varmt. Nu vill jag ha snö och så där lagom kallt. Låt oss säga en halvmeter till att börja med och en 10-15 grader kallt. Hör liksom årstiden till.
Er Högvälborne från The Cave
Nåddes av ett tråkigt bud i början av veckan. En gammal spelkamrat hade parkerat. Dragit in årorna. El Greppo, Silverräven är några namn som han gick under. Många minnen ramlar över en när sånt här händer. Kände på mig att det var nära när han ringde upp här om veckan. Blev några avbrott och några omringningar. Han hade väldigt svårt att prata. Men minnen var det. De som direkt dök upp är en morgon i Docksta. Så där lagom nyvakna hittade vi påskägg. Stora sådana. Passade perfekt som huvudbonader. Bilder finns i någon flyttkartong. Den morgonen skrattade vi gott åt varandra med påskäggshalvor på huvudet. Sen hur han greppade sin keytarr transponerade om synten och gick fram till scenkanten för att spela. Klockrent! Show på Kramforsfestivalen. Att han sedan i sin iver tillbaka vid synten glömde att transponera tillbaka så spelade vi i en tonart. Naturligtvis så spelade han på rätt tangenter men det blev fel tonart. Sen alla tidiga mornar på någon avlägsen norrlandsort. Då han promt skulle hem för att se yngsta sonen spela hockey. Tur att det fanns kuddar i turnébussen så att man kunde sova någotsånär. Finns flera episoder att berätta om. Fast det får man nog spara till någon minnesstund för oss som var med.
November har hittills varit som England eller Göteborg. Regnigt, blött och grått. Mörkt dessutom. Idag tittar solen fram. Välkommet liksom. Fast att köra buss i ett mörkt och regnigt landskap är inte kul. Alla reflexer från mötande fordon kräver väldigt mycket koncentration. Har investerat i reflexfria mörkerkörningsglasögon! (Vilket långt ord) Dom underlättar en hel del. Värda varenda öre de kostade. Rekommenderas varmt. Nu vill jag ha snö och så där lagom kallt. Låt oss säga en halvmeter till att börja med och en 10-15 grader kallt. Hör liksom årstiden till.
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar