Rapport

Höstdagjämning! Ja det är för någon dag sen. Visst! Det har blivit mörkare. Lampor i fönstren. Lysa upp tillvaron. Krypa in i bingen. Gå i ide. Trist på något vis. Men minns sommaren.

Nåväl! Det var inte dit vi skulle. Men! Nu är vi där. Historien kan börja.

Fan! Det var en jävla väg det här. Man är ingen bergsget längre. Tack för gångstavar.  Kort sammanhanfattning. 

Fan vad långt det är. Tanken liksom bara fota mig. Som en blixt eller en metereor som slog ner i mitt huvud. Helt klart är man inte femtio längre. Klättra i berg och ränna runt på stigar är liksom ett förlegat kapitel. Nu är det gjort. Punkt och slut där. Fast det rycker nog i gubben när kartan kommer nästa år.

Gitarrerna är stämda och hösten lockar till musik. Det är liksom att alltet ropar på mig. Levererar melodier. Tycker det är trevlig jag. Inspireras. Dagar i september är ett sådant exempel. Lyssna och bedöm.

Så jag går omkring och haltar. Letar efter musik. Letar efter det ultimata, i min värld. Det som jag inte kommit fram till. En tanke kallar på och med teknikens hjälp kommit fram till att det tar cirka ett år att komma på någotsånär rätt köl. Inse att man är fri. Fri från egentligen allt. Slanten kommer eller kanske man ska kalla det glesbygdsbidrag alternativt inarbetad lön på livstid. Välj själv?!

Er Högvälborna från The Cave