Kanske så här man kunde se ut om man kastade sig ut i nöjesträsket. Så där lite klämkäck med ett munläder som heter duga. För att citera Cyndee Peters "så klapper vi hänterna och känna rhytmen spride sig i hele kroppen":
Men nej! Fick bilden av en kamrat som lekt med AI! Jag är grymt skeptisk mot AI. Kan förstå att det är skitkul att leka med. Men opersonligt och förmodligen på sikt riktigt farligt. Opersonligt för att det är maskiner som konstruerar. Farligt för att det tar bort fantasin. Skapandet som tillfredsställer den kreativa konstnären, författaren, musikern. Tar udden av skapandet. Det som sakta ska växa fram över tid görs på ett ögonblick. Pling här är din nya bok. Pling här har du hitten. Pling här är din konstutställning. Hur tänker Ni om det här.
När jag jobbade som frilansfotograf och fotade mycket under en period i mitt liv. Så fick man lära sig att en bild ljuger aldrig. Den liksom fanns där på negativet. Växte fram i mörkrummet. Till en papperskopia. En del bilder krävde mer mörkrumsteknik! Ofta dom som senare fick åka på tävlingar. Hamna i fotografiska årsböcker. Bli granskade och bedömda av andra fotografer. Kanske generera ett diplom eller medalj.
När man knåpar på en låt. Har melodin eller texten. Beror på vad som kommer först. Hitta ackordföljden, rytmen i texten. Låta melodi och text gifta sig med varandra. En känsla få förunnat.
Man sitter vid staffliet låter penseln smeta ut färg på canvasduken. Gör om, hittar det där lilla penselsvepet som gör hela målningen. Eller skulpterar i lera och inget vill bli. Tills någon sorts irritation/aggression infinner sig och ur den explosionen kryper skulpturen fram!
En liten inblick i skapandes glädje och våndor!
Statyer har det kommit till i både kommun och grannkommun. Båda lika omtalade. Nu pryder som i alla fall sina platser. Hon som kom från skogen fick en annan staty här i staden och bli febrig. Statyn på Bosse. Nu vet man inte så mycket om statyers nattliv. Ni som sett Nils Holgersson eller läst den kommer säkert ihåg att en staty bli levande. Det hände nog även här i stan. Så statyn Bosse rände nog ner till hamnen och uppvaktade hon från skogen. Nu är damen i historien strax över fyra meter Bosse en och en halv. Ni förstår själva problematiken! Grand Danois och Chihuahua. Feber. Kroppstemperaturen hög. Nu vet jag inte vilken temp statyer ska ha. Men den här teorin är bra mycket roligare än ett elfel. Tack Selma Lagerlöf för levande statyer lång innan Natt i museet med Ben Stiller i huvudrollen.
Börjar finna mig till ro i mitt nya liv. Var en lång stoppsträcka. Ibland tar det tid att fatta beslut. Dessutom ett riktigt moget beslut. Momentet! Nu är det punkt! Tanken slår en att sånt här händer ju mest hela tiden. Alltid något som ska avslutas och påbörjas. Nya infall och anfall väntar.
Er AI fientliga Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar