Hurra! Ropade han samtidigt som han greppade efter en citrusfrukt i fruktskålen, Skalade citrus och bet hårt i plektrumet samt konstaterade att! Jag har nästan fått en dygnsrytm. OK! Den är fortfarande väldigt instabil. Men kommer att bli bättre och bättre bara alla tidigare yrkesrelaterade fobier släpper taget. Försöker återvända till den där lite annorlunda profilen man var en gång. Fotograf, skribent, musiker kanske lite konstnär. Sammanfattningsvis någon sorts kulturmonster.
Visst är det skönt. Känna att man sakta återvänder till det man förmodligen var ämnad för. Skapandet. Föreviga små ögonblick. Stora med för den delen. Återskapa dom som musik eller bild eller en novell. Nu när dygnsrytmen sakta återvänder. För Er som inte förstår så är det så här. Jag har transporterat människor till och från sina mer eller mindre meningsfulla arbeten. Plikten kallar liksom, Sov inte över!! Vakna flera gånger per natt kolla klockan och sen försöka somna om. Sedan upprepa proceduren några gånger per natt. Tills det är dags för morgonpinket. Där är det liksom kört. Några timmar i sömndrucket tillstånd. Kaffe, kaffe och lite kaffe. Så iväg till värvet. Dag efter dag. År efter år. Klart sånt stressar och sliter på kroppen. Nu är man långt från digitala signaler och annat störande. Skönt att bara vara.
Helt plötsligt fick man en förfrågan om att skriva en jullåt. Man känner sig som Bing Crosby eller någon annan som klämmer ur sig en julskiva. OK! En utmaning! Jag tycker om utmaningar. Klart det blev en jullåt. I värsta fall får man väl stoppa den i skämsfacket. Precis som sommarhitten!? BadaSola! Finurlig text som möjligen skulle ha gjort sig i någon revy. Men alla ska vi ha våra skelett i garderoben. Så de så.
Fortsätter tugga på plektrum och knåpa melodier. Kameran kommer nog att kräva mer tid den med. Återfått bildseendet hyfsat i alla fall. Sen är det väl bara att ta fram penslar och dukar för att måla lite. Förmodligen det här som kallas livet! Ska nog ägna mig åt lite journalistik också! Saker händer!
Er Högvälborne från The Cave!
Visst är det skönt. Känna att man sakta återvänder till det man förmodligen var ämnad för. Skapandet. Föreviga små ögonblick. Stora med för den delen. Återskapa dom som musik eller bild eller en novell. Nu när dygnsrytmen sakta återvänder. För Er som inte förstår så är det så här. Jag har transporterat människor till och från sina mer eller mindre meningsfulla arbeten. Plikten kallar liksom, Sov inte över!! Vakna flera gånger per natt kolla klockan och sen försöka somna om. Sedan upprepa proceduren några gånger per natt. Tills det är dags för morgonpinket. Där är det liksom kört. Några timmar i sömndrucket tillstånd. Kaffe, kaffe och lite kaffe. Så iväg till värvet. Dag efter dag. År efter år. Klart sånt stressar och sliter på kroppen. Nu är man långt från digitala signaler och annat störande. Skönt att bara vara.
Helt plötsligt fick man en förfrågan om att skriva en jullåt. Man känner sig som Bing Crosby eller någon annan som klämmer ur sig en julskiva. OK! En utmaning! Jag tycker om utmaningar. Klart det blev en jullåt. I värsta fall får man väl stoppa den i skämsfacket. Precis som sommarhitten!? BadaSola! Finurlig text som möjligen skulle ha gjort sig i någon revy. Men alla ska vi ha våra skelett i garderoben. Så de så.
Fortsätter tugga på plektrum och knåpa melodier. Kameran kommer nog att kräva mer tid den med. Återfått bildseendet hyfsat i alla fall. Sen är det väl bara att ta fram penslar och dukar för att måla lite. Förmodligen det här som kallas livet! Ska nog ägna mig åt lite journalistik också! Saker händer!
Er Högvälborne från The Cave!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar