Segheten sitter i. Ingen gajst liksom. Troligen en släng av lättja eller ovilja. Kanske känslan av att bara sitta här och tomglo ut över en parkeringsplats. Moll liksom. Allt annat än moll har det varit denna natt i de stora städerna. Plötsligt så öppnade landet upp igen. Alla sprang ut som yra höns eller som på ett kosläpp. Nöjesnerven skulle ha sitt nu och allt på en och samma gång. Man undrar hur baksmällan kommer att se ut?
Nu ska jag sluta att låta bitter. Det tränger ju igenom solstrålar i den gråblå himmelen. Sen är det ju plusgrader också. Livet kunde vara sämre. Igår när allt nästan var över så får man meddelanden om att nu har jag/vi Covid. Är det så dags då! Fem i tolv? Fast ingen går ju säker. Det positiva med det nya livet och att öppnar upp igen är att inspiration borde börja flöda. Dom där karikatyr människorna som man brukade möta dyker säkert upp igen. Likaså alla dråpliga situationer som man oftast har skadeglädje åt likaså. Ser fram mot det. Eremiten i grottan kryper ut igen. Går på gatorna som en vanlig människa.
Den nya kärleken. Den tolvsträngade börjar lyda mer och mer. Saknar fortfarande ett case till den. Försenad igen stod det i mailet jag fick i morse. Måste tas från lagret i England slut hemma i Svedala. Huvudsaken är att det finns här innan den 24!
En del nyheter i den studio som vi använder oss av. Lovar gott. Nyfiken blir man och det känns precis som om man borde åka dit. Om inte annat av just nyfikenhet. För Er som har skrivit en massa ny musik under denna pandemi så rekommenderar jag att Ni tar kontakt med Berga Recording och bokar en tid. Uppfyll era drömmar! Bara alla i Han & Hans Vänner samt det country projekt som man är inblandad i ger klartecken så ska allt bli verklighet..
Er förhoppningsfulla Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar