Så där ja! Nu har farbröderna dammat av sig ordentligt. Ett genrep återstår. Att ruska liv i en massa gamla låtar är jobbigare än vad man kan tro. Ska det då repas in runt 40 låtar så tar det sin tid. OK! Vissa sitter som om det var nyss man spelade dom. Andra kräver en del lyssning och nötande. Fast den här lilla resan har varit riktigt kul.
Man räknar ner fortfarande. Fast nu är det nära. Snart inne på de sista månaderna. Måste ju skriva så eftersom jag har semester under december. Egentligen en konstig månad att ha semester i. Fast lämnar lite tid åt rehabilitering. Det innebär att jag måste komma ut ur denna tidiga morgonstunden. Ni vet! Den där mat och sov klockan. Känns som om man borde ta en kurs i att sova länge. Inte ha den där inneboende känslan av att sover jag över så kommer inte folket till jobbet.
Apropå jobbet då. En massa förseningar sista tiden. RV84 utsetts för en del skönhetsingrepp. Trafiklots och trafikljus gör att förseningen varierar mellan 5 och 30 minuter. Ingen idé att klaga. Vägen blir ju bra att åka på. Ska man resa så kan ingen ha undgått att det pågår vägarbeten och kanske. Jag skriver kanske ha lärt sig att ta en tidigera buss. Fast jag är skeptisk till det.
Sen är det ju mörkt nu under stordelen av dygnet. Det där med att synas verkar vara riktigt farligt. Reflexer och lampor verkar vara som kryptonit är för den fiktiva superhjälten stålmannen. Alternativt så är man en hemlig introvert individ som inte vill synas. Gav faktiskt en eloge till en herre som verkligen hade förstått det där med att synas. Han var iklädd en jacka med reflekterande material. Snacka om att synas. Så det gamla talesättet syns man inte så finns man inte är och kan bli riktigt sant om man plötsligt råkar hångla riktigt våldsamt med något fordon.
Tränat ett par dagar på att bli friherre. Ta dagen som den kommer. Den bästa upplevelsen hittills är att kliva upp, dricka kaffe och sedan tillbaka till bingen. Snacka om livet på en pinne. Sen finns ju alltid periodiskt underhåll att pyssla med. Inte i den utsträckningen som var på Castillot. Här i The Cave är det mer humant liksom. Medger att jag saknar att tända en brasa i en kamin och hälsa på kattorna som fanns där. Nu ska jag ha det enkelt. Basta!
Ringde upp min Ocoole kamrat i Los. Han har blivit bättre på att svara i telefonen. En del snack om musik förstås. Väntar med spänning på vad han hittar på härnäst. Brukar ju trycka ur sig ett antal låtar varje gång det händer. Misstänker att han gör en DiLeva och går omkring där på kullen med det gula huset. Förmodligen ligger det en melodi och lurar bakom någon tuva. Vi diskuterade också den varma fläcken som finns på hans tomt. Spånade om att det kanske var något att göra en Yngve Frej av. Kontakta Robert Fors. Ni vet! Han med Historier från Hälsingland. Liksom sparka igång hela apparaten precis som Åsa-Nisse sparkade igång Eulalia 2!
Man räknar ner fortfarande. Fast nu är det nära. Snart inne på de sista månaderna. Måste ju skriva så eftersom jag har semester under december. Egentligen en konstig månad att ha semester i. Fast lämnar lite tid åt rehabilitering. Det innebär att jag måste komma ut ur denna tidiga morgonstunden. Ni vet! Den där mat och sov klockan. Känns som om man borde ta en kurs i att sova länge. Inte ha den där inneboende känslan av att sover jag över så kommer inte folket till jobbet.
Apropå jobbet då. En massa förseningar sista tiden. RV84 utsetts för en del skönhetsingrepp. Trafiklots och trafikljus gör att förseningen varierar mellan 5 och 30 minuter. Ingen idé att klaga. Vägen blir ju bra att åka på. Ska man resa så kan ingen ha undgått att det pågår vägarbeten och kanske. Jag skriver kanske ha lärt sig att ta en tidigera buss. Fast jag är skeptisk till det.
Sen är det ju mörkt nu under stordelen av dygnet. Det där med att synas verkar vara riktigt farligt. Reflexer och lampor verkar vara som kryptonit är för den fiktiva superhjälten stålmannen. Alternativt så är man en hemlig introvert individ som inte vill synas. Gav faktiskt en eloge till en herre som verkligen hade förstått det där med att synas. Han var iklädd en jacka med reflekterande material. Snacka om att synas. Så det gamla talesättet syns man inte så finns man inte är och kan bli riktigt sant om man plötsligt råkar hångla riktigt våldsamt med något fordon.
Tränat ett par dagar på att bli friherre. Ta dagen som den kommer. Den bästa upplevelsen hittills är att kliva upp, dricka kaffe och sedan tillbaka till bingen. Snacka om livet på en pinne. Sen finns ju alltid periodiskt underhåll att pyssla med. Inte i den utsträckningen som var på Castillot. Här i The Cave är det mer humant liksom. Medger att jag saknar att tända en brasa i en kamin och hälsa på kattorna som fanns där. Nu ska jag ha det enkelt. Basta!
Ringde upp min Ocoole kamrat i Los. Han har blivit bättre på att svara i telefonen. En del snack om musik förstås. Väntar med spänning på vad han hittar på härnäst. Brukar ju trycka ur sig ett antal låtar varje gång det händer. Misstänker att han gör en DiLeva och går omkring där på kullen med det gula huset. Förmodligen ligger det en melodi och lurar bakom någon tuva. Vi diskuterade också den varma fläcken som finns på hans tomt. Spånade om att det kanske var något att göra en Yngve Frej av. Kontakta Robert Fors. Ni vet! Han med Historier från Hälsingland. Liksom sparka igång hela apparaten precis som Åsa-Nisse sparkade igång Eulalia 2!
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar