Dag 29 av 30

 Så har man då drabbats av röjsågsarsle. Bara höger sida. Men det hugger till ordentligt vid vissa rörelser. Det är inte första gången jag har den åkomman denna sommar. Sist slutade det med ett besök hos kiropraktiker. Den här gången tror jag att jag slutade i tid med sågen. Samt att jag inte är en grinig gubbe som prompt måste bli klar till varje pris. Apropå surgubbar! Jag blev uppringd av en journalist på förmiddan. Han ville veta om vi i bussbranschen  hade problem med just surgubbar. Talade om att det finns säkert. Men att de yngre gardet kan vara mer irriterande. 

Dagens promenad bjöd på en överraskning. Trodde att man slippa se dessa ringlande saker i år. Men inte då. Sonen tyckte att det var lite nojigt att promenera omkring här ute efter den upplevelsen. Nu var det ingen jätte orm. Frank Zappa skulle nog ha sagt babysnake. Man kan fundera varför dessa djur väcker sånt obehag. Är det något djupt rotat ur religionen. Något som liksom har bankats in i det undermedvetna. Ormen befann sig utanför vår tomtgräns så den fick slingra iväg ut i vegetationen i lugn och ro. Utanför vå tomtgräns är dom fridlysta. Har talat om för dom att där får dom vara. Samma sak har jag gjort med getingarna. Dom får vara överallt där inte vi ska vara. Verkar som om ormar tar till sig budskapet mycket bättre än getingar. De som läst mina inlägg under denna period minns säkert det krig som utspelade sig i ladan. 

Verkligheten spökar runt hörnet. Man går in på det så kallade upploppet. På något vis var det enklare att längta mot saker förut. Moped, körkort, myndig, systembolaget, rösträtt. Nu vet det fan vad som väntar. Promenadbingo, pensionärsresor (om det nu blir några fler sådana) Börja med körsång? Lära sig något nytt intressant. Har hela vintern på mig att fundera över dessa triviala saker. Så det ordnar sig nog.

Er Högvälborne med röjsågsarsle från folkhemmets sista utpost.