Så har man gjort en dag på slippriga vägar
Där vägverket strött ut sitt salt
Det blev halt ändå ska chaufförerna veta
Blir liksom glatt när det blir kallt
Invaggad i falsk trygghet brummar boxarna i kapp
I tapper hastighet på väg mot släktens näste
Man slinker hit man slinker dit
Just då när däcken släpper fäste
Själv styr jag lugnt mitt ekipage
Utanför den snäva tidtabellen
Man glider fram i sakta mak
Undviker den stora smällen
Detta händer varje år på vägar runt i landet
Kalkylen från semestern håller inte i vinterföret
Bättre någon timme sen
Än att aldrig nå målsnöret
onsdag 24 december 2014
Ode till en saltad vägbana
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tess, Jessie och Mårten
Man blir glad och upprymd. Musik som berör. Sånt som man aldrig hört förut. Okända marker. Jag vill ha mer. Två musikupplevelser på mindre...
-
Ute lyser solen. Det ligger i luften som Herr Ledin skulle ha uttryckt sig. Hur ställer sig fysiker till det uttrycket. Förmodligen väldigt ...
-
Så var vi där! I den månad man ska minnas september enligt den gamla visan. Helt plötsligt så är det något som heter Mårtensafton. Visst ja...
-
Så har då december omfamnat mig. Samtidigt som någon märklig trötthet som inkluderar snuva och huvudvärk. Fast det är ingenting som man ska ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar