Hej å hå!

Om en timme ungefär så skall man inta sin plats bakom ratten. Ute –8,4 grader. Risk för fläckvis halka. Dags att ställa om sig för vinterpedal. Inte mycket roligt i bussarna nu. Borde vara betydligt mer tycker jag. De senaste dagarna har det i alla fall hänt lite skoj. En person som vid stopp och kommande ur stigning aldrig kom till dörren. Hörde hur det stönade och stånkade i bussen. Måste till slut kliva upp och undra vad personen höll på med. Den fantastiska syn som mötte mig hör definitivt till ovanligheterna. Hon hade lyckats fastna på något outgrundligt vis med sin ryggsäck i säkerhetsbältet!! Fråga mig inte hur. Tydligen är det helt möjligt. Sedan råkade jag ut för tre stycken påskkärringar redan nu. Färgglada lakan och förkläden samt huckle på huvudet.  Tänkte fälla en dräpande kommentar. Men då hade jag förmodligen blivit kallad rasist och blivit tidningsrubrik. Så bara att le för sig själv och nu dela med sig till andra. Trean kom igår när en dam (läs sur kärring) talade om för mig vart jag skulle stanna och hur jag skulle köra för att hon skulle bli nöjd. Försökte lugnt och sansat tala om att jag förmodligen kan det här bättre än henne. Tror Ni att hon tyckte så! Inte då! Det hela slutade med att jag sa att hon kunde förmodligen det här bättre än mig och visste allt om hållplatser och bussar. Efter en helt osannolik förklaring om varför hon hade rätt och inte menade något illa klev hon i alla fall ut. Fantastiska människor det finns! Tur att man har tålamod och en väldigt lång stubin! Och just ja! Kunden har ju alltid rätt! Heller hur!