Så där lämpligt snorig. Började med nysningar och rinnande näsa. Har preparerat mig med Treo hela veckan så det skall nog funka ett tag till. Slår det hårdare för jag väl börja skriva febervarma dikter. Som den här!
Ge mig kaffe om du inte har te
Ta en promenad genom stan
Läs gammal proletär poesi
Kläd dig i fjädrar som en fasan
Dina ögon skimrar djupt i blått
Där du sitter dagarna i ända
Titta bara på jag saknar ord
Så ge mig en kopp svart kaffe
Serverad här vid ditt bord
Snart går solen in i fiskarnas tecken
Två fiskar som simmar mot strömmen
Jag tror inte på allt jag hör
Vill syna saker ordentligt i sömmen
Den siste av alla trubadurer
Sjunger sina avslagna kärlekssånger
Sedan packar han ner sin mandolin
Börjar den långa vandringen hem
Alla gamla covers har blivit en plåga
Som sliter och värker i varje lem
Vi har så mycket på gång
Min favoritsiffra är tre
Du påstår att ingenting är rakt
Kan inte låta bli att le
Sitter bara och ser virvlarna i min kopp
Medans missionären fäller en tår
Ingenting att reflektera över
Det kommer en ny vår
Förra natten drömdes en dröm
Två hjärtans låsta dörr
I fickan fanns flera nycklar
Har aldrig drömt så förr
Du är så vacker så sann
Vet inte vart jag ska gå
Så ge mig en kopp kaffe
Som jag kan smaka på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar