19:e November

Så nu var det vardag. Det heter väl så om man jobbat helg. Dom flesta börjar ju jämra sig på måndagen mad att säga att aldrig blir det helg. Tyvärr går inga vägar här utanför annars skulle jag sitta och räcka finger åt Er som är på väg till jobbet. Men den skadeglädjen får jag inte heller ha. Så jag får nöja mig med att ligga lite extra länge i bingen.
Har insett att det händer bra nog mer på en vardag än på en helg. En helg är liksom lite fyllsurr. En och annan social person som vill prata bort sitt resande. Inget fel med något av dom båda. Men jag efterlyser dom här små detaljerna som tanten med pudeln på axeln. Nysvenskarna som ville åka till Karamasta och veckan senare till Karamsta. Det är sånt som förgyller min vardag. Helt OK är det också om någon skriker “Det är så jävla fucking great to be alive” då vet man att åtminstone en person mår hmmm bra!
Med andra ord så har helgens körning varit ganska tråkig. Det enda som sticker ut är den person som smet in i bussen i Arbrå och la sig ner och försökte vara osynlig. Det är en sak. Men att sen ljuga mig rakt i ansiktet det är en annan. Har noga noterat och skall även meddela mina kollegor om denna individ. Man kan säga att hans framtid som gratisåkare är nedräknad.