Summering

Så är det då dags att summera oktober månad. Lite nya erfarenheter har den delat med sig av. Var nämligen på casting! Det har jag banne mig aldrig varit förut. Som den nyfikna karaktär jag är, så läste jag på arbetsplatsen kylskåp. Jo det fungerar som anslagstavla också. Förmodligen bättre än en anslagstavla. Till kylskåpet ska man ju varje arbetsdag. Lägga in sin medhavda matlåda. Då får man samtidigt en massa nyttig information också. Anslagstavlan däremot. Hur ofta tittar man på den? Kanske av en ren slump att man råkar stanna till där. Men kylskåpet! Där läser man allt.
I vilket fall som helst så var där en lapp storlek A4 som inbjöd till casting. Det gällde reklamfilmer för X-Trafiks räkning. Läste igenom och drabbades av de tre. De tre, undrar Ni! Vi svenskar är ju liksom fostrad av Jante, Luther och Ågren. Så den första tanken var ju. Inte kan jag det där inte. Du ska väl inte tro att du kan sånt och Du kommer att ångra dig. Nu är det så att jag sedan en massa år tillbaka bestämt mig för att om inte utrota så i alla fall bekämpa dessa herrar. Ringde runt till några arbetskamrater. De flesta måste jag tyvärr säga hade dessa tre herrar inneboende. Till slut så var det i alla fall en som tyckte att det här kan vi prova på.
Väl framme i de lokaler där detta skulle äga rum så blev det att läsa in ett litet manus. Skriva in sig på en lapp. Namn, storlek på kläder, telefon. Det vill säga ett standardformulär.
I väntan på att bli uppropad så snackades det med konkurrensen till denna åtråvärda uppgift. En del hade gjort detta förut. Andra hade haft statistroller i filmer. Kändes redan här som om vi låg i underläge.
Så blev det då min tur. Hämtad av personal. Gång genom korridor, trappor och mer korridor. Så filmrummet! Inte var det som jag tänkt mig inte. Ingen glamour här inte. Snabb introduktion. Kameran går. Omtagning. Ny scen. Så kom då sista tagningen. Den svåra. Regissören visade hur jag skulle sitta. Vända mig se förförisk och sexig ut samtidigt som jag tittade in i kameran. Det var nog här filmkarriären sprack.  Hörde de tre gubbarna i mitt huvud jubla och skatta samt utbrista -Vad var det vi sa! Viftade bort dom och försökte så gott jag kunde. Insåg samtidigt att förförisk och sexig har jag nog inte varit sedan Ådalen 31.
En vecka senare kom mailet som bekräftade det hela.
Äldre har man också blivit. Så även min dotter. Hon pratar dessutom om någon sorts trettio års kris. Något som hon upplevt sedan hon var 25! Kontrar med att jag har fullt upp med att komma ur puberteten. Känner att det är på gång. Fast rätt som det är vaknar pojkvasker inom mig till liv och de mest besynnerliga saker kan hända. Kanske är det den manliga kromosomen som ställer till det. Gärna leksaker som piper, uppbringar kraftiga motor ljud eller någon maskin som framställer de mest fantastiska saker. Längst där inne är man liksom fortfarande tolv år och nyfiken som bara den. Fast leksakerna har blivit dyrare!
Första snön och halkan kom den med. Lika ringrostig och överraskad som vanligt. Så det blev till att byta sommargaspedal mot vinter varianten. Man kan se en viss ångest i vissa resenärers ansikten när dom kliver på bussen. Man vet att det är halt och att chauffören inte är någon övermänsklig varelse som kör som en gud och alltid kommer i tid utan några missöden. Så är det inte! Utan lugnt och sansat  genom landskapet. Oftast något försenad men väl framme. Resenärerna är tacksamma. Tackar för en trevlig åktur. Förhoppningsvis så har man om inte botat så i alla falla lindrat deras åk rädsla. Nu närmar sig november och jag skall leta fram mina lite dyrare leksaker. Ta på mig snickar kepsen och göra någon nytta här hemma. Ledig dag. Smaka på den Ni!