Så var det då gjort. Highway 61 återuppstod gjorde några gamla Dylan låtar. Så där lämpligt trött efter en veckas arbete och sedan bara sadla om och försöka vara alerta för en spelning. Vår keyboardist klev av hela evenemanget och föredrog rumsoffan i stället. Tror inte att han missade något! Kul var det i alla fall men med lånade förstärkare så blir det aldrig riktigt bra. Man ska ha sina egna grejor när man spelar. Dom är liksom en del av en själv. Här kan man snacka om förlängda märgen. Nu är det bara att släppa det hel och ladda om inför skivinspelningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tess, Jessie och Mårten
Man blir glad och upprymd. Musik som berör. Sånt som man aldrig hört förut. Okända marker. Jag vill ha mer. Två musikupplevelser på mindre...
-
Ute lyser solen. Det ligger i luften som Herr Ledin skulle ha uttryckt sig. Hur ställer sig fysiker till det uttrycket. Förmodligen väldigt ...
-
Så var vi där! I den månad man ska minnas september enligt den gamla visan. Helt plötsligt så är det något som heter Mårtensafton. Visst ja...
-
Så har då december omfamnat mig. Samtidigt som någon märklig trötthet som inkluderar snuva och huvudvärk. Fast det är ingenting som man ska ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar