Lördag och man spanar ut över ett bostadsområde. Dricker kaffe och ser att det kommer att bli en fin dag. En dag för en längre promenad. Inbillar mig att det är bra med promenader. Syresätta sig och kanske få en massa inputs. Rensa skallen helt enkelt. Sortera bort det som irriterat så det finns plats för nya irritationer framgent. Gäller att ha en jämn nivå av retliga saker i huvudet.
Eftersom man dagligen träffar eller stöter på människor av olika karaktär så är nog det en säkerhetsventil. Liksom öppna upp när det blir för mycket. L. Frank Baum förstod det när han skrev böckerna om OZ. Tydligen så finns det ett antal frilansande katastrofer ute i samhället. Utan mod. Utan hjärta och utan hjärna. Den sistnämnda symboliseras av en fågelskrämma. Hur många fågelskrämmor finns det där ute? När man börjar titta noggrant så blir man nästan mörkrädd!
Folk kan inte tänka själv längre. Ingen självkänsla alls. Om man inte hittar en patentlösning på nätet då vill säga. Fast oftast är det bara mumbojumbo det också. Ge dom ett problem så slår det tvärslint! Den lilla hjärnkapacitet som existerar blir överhettad. Syntax error!
Sen har vi dom hjärtlösa. Dom som inte bryr sig ett smack om omgivningen. Tji empati! Vad har det med mig att göra. Oftast lever dom i kombination med att sakna mod. Uppträder i flock så att det finns ett uns av mod. I kollektiv form då, förståss!
Det mest skrämmande är att många av dessa karaktärer finn på ledande positioner. Gärna politiska. Kolla bara in de förtroendevalda. Hierarkin! Själva uppbyggnaden. Nog fan är det en fågelskrämma i topposition.
Detta kan man även beskåda i en liten matsal. Snillen spekulerar runt en lunch. Löser problemen där och då. Sen är det liksom klart. Fast sanningen finns utanför. Kall och obarmhärtig. Det krävs mer än fyra stolar för att lösa saker. Fast lobbar man tillräckligt länge så tror vissa att det här har jag kommit på. Så det visar sig att frilansande katastrofer har en besynnerlig kraft att skapa kaos.
Er Högvälborne från The Cave
Eftersom man dagligen träffar eller stöter på människor av olika karaktär så är nog det en säkerhetsventil. Liksom öppna upp när det blir för mycket. L. Frank Baum förstod det när han skrev böckerna om OZ. Tydligen så finns det ett antal frilansande katastrofer ute i samhället. Utan mod. Utan hjärta och utan hjärna. Den sistnämnda symboliseras av en fågelskrämma. Hur många fågelskrämmor finns det där ute? När man börjar titta noggrant så blir man nästan mörkrädd!
Folk kan inte tänka själv längre. Ingen självkänsla alls. Om man inte hittar en patentlösning på nätet då vill säga. Fast oftast är det bara mumbojumbo det också. Ge dom ett problem så slår det tvärslint! Den lilla hjärnkapacitet som existerar blir överhettad. Syntax error!
Sen har vi dom hjärtlösa. Dom som inte bryr sig ett smack om omgivningen. Tji empati! Vad har det med mig att göra. Oftast lever dom i kombination med att sakna mod. Uppträder i flock så att det finns ett uns av mod. I kollektiv form då, förståss!
Det mest skrämmande är att många av dessa karaktärer finn på ledande positioner. Gärna politiska. Kolla bara in de förtroendevalda. Hierarkin! Själva uppbyggnaden. Nog fan är det en fågelskrämma i topposition.
Detta kan man även beskåda i en liten matsal. Snillen spekulerar runt en lunch. Löser problemen där och då. Sen är det liksom klart. Fast sanningen finns utanför. Kall och obarmhärtig. Det krävs mer än fyra stolar för att lösa saker. Fast lobbar man tillräckligt länge så tror vissa att det här har jag kommit på. Så det visar sig att frilansande katastrofer har en besynnerlig kraft att skapa kaos.
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar