Visst! Den känns bra! Känslan av att vara oumbärlig. Men! Nej! Är man friherre, pensionist eller vad Ni nu vill kalla det. Då är man sin egen chef. Vill liksom bestämma själv hur jag hanterar mina dagar. Lik förbaskat så ringer telefonen så där okristligt tidigt. Man känner igen numret. Tack för den uppfinningen! Nummerpresentatör! Typisk bra grej. Att telefonen ligger på ljudlöst och vibrerar lite ödesmättat är en sak. Men den där klockan som är ihopkopplad med telefonen är mer påträngande. Vibrerar i handleden. Så var den sovmorgonen förstörd.
Så efter frukost så skriker bingen åt mig. Har just somnat om. Då brakar helvetet igång. Det här måste vara den stora nackdelen med att bo i ett betonghus. Någon vill uppdatera sitt badrum. Flytta om golvbrunnar med allt som det innebär. Försöker hitta ett sätt att beskriva ljudet. Men inser det omöjliga. Låter Er som läser själv fantisera ut hur det låter. Motser en del kommentarer om hu Ni tycker det kan låta. Någonstans så vill jag förpassa dessa hantverkare till något brutalt kapitel i Gamla Testamentet.
Undrar också om det kan vara dessa betongväggar som strypt tillförseln av textrader och melodislingor. Dom kanske ramlar in hos någon granne. Missar mig helt och hållet. OK! Ett och annat kommer ner på pränt. Men inget fullbordat. Så får väl göra som de gamla kompositörerna. Lasse ofullbordade! Blir nog ganska trista inspelningar. Ett intro och en textrad. Får kanske försöka sig på ett Afzelius tips. Slänga pelargonierna och låta skägget växa. Låter den tanken bero.
Skoskavet som jag drog på mig läker sakta men säkert. Snart kan man klistra fast extra hud där bak på hälarna. Sen börjar kampen. Promenader, värkande fötter. Hårt läder. Ni förstår principen. Men har man tagit fan i skon får man promenera hem med honom. Finns det några genvägar att mjuka upp läder så mottas det tacksamt.
Borde gjort något åt det vilande Han & Hans Vänner. Men all jävulskap som kantat de sista åren inklusive det jag skrev här ovan. Gör att det får fortsätta ligga i malpåse. Vem vet! Plötsligt händer det. Just nu är det att fundera ut vad man ska spela i kyrkan! Jodå! Ni läste rätt. Kyrkomusiker återstår att skriva in i mitt CV. Men snart är det på pränt också.
Tar dagen som den kommer. Frukost, kaffe är klart. Man har inte åtgärdat väderstationen här. Saknar den flaggan. Talade om hur pass mycket det blåser. Nu får man förlita sig på trädtopparna här omkring. Alternativet är att gå ut och känna efter. Men det sistnämnda scenariot ligger en bit fram på dagen. Det är tyst i huset och bingen skriker åt mig!
Er Högvälborne från The Cave
Så efter frukost så skriker bingen åt mig. Har just somnat om. Då brakar helvetet igång. Det här måste vara den stora nackdelen med att bo i ett betonghus. Någon vill uppdatera sitt badrum. Flytta om golvbrunnar med allt som det innebär. Försöker hitta ett sätt att beskriva ljudet. Men inser det omöjliga. Låter Er som läser själv fantisera ut hur det låter. Motser en del kommentarer om hu Ni tycker det kan låta. Någonstans så vill jag förpassa dessa hantverkare till något brutalt kapitel i Gamla Testamentet.
Undrar också om det kan vara dessa betongväggar som strypt tillförseln av textrader och melodislingor. Dom kanske ramlar in hos någon granne. Missar mig helt och hållet. OK! Ett och annat kommer ner på pränt. Men inget fullbordat. Så får väl göra som de gamla kompositörerna. Lasse ofullbordade! Blir nog ganska trista inspelningar. Ett intro och en textrad. Får kanske försöka sig på ett Afzelius tips. Slänga pelargonierna och låta skägget växa. Låter den tanken bero.
Skoskavet som jag drog på mig läker sakta men säkert. Snart kan man klistra fast extra hud där bak på hälarna. Sen börjar kampen. Promenader, värkande fötter. Hårt läder. Ni förstår principen. Men har man tagit fan i skon får man promenera hem med honom. Finns det några genvägar att mjuka upp läder så mottas det tacksamt.
Borde gjort något åt det vilande Han & Hans Vänner. Men all jävulskap som kantat de sista åren inklusive det jag skrev här ovan. Gör att det får fortsätta ligga i malpåse. Vem vet! Plötsligt händer det. Just nu är det att fundera ut vad man ska spela i kyrkan! Jodå! Ni läste rätt. Kyrkomusiker återstår att skriva in i mitt CV. Men snart är det på pränt också.
Tar dagen som den kommer. Frukost, kaffe är klart. Man har inte åtgärdat väderstationen här. Saknar den flaggan. Talade om hur pass mycket det blåser. Nu får man förlita sig på trädtopparna här omkring. Alternativet är att gå ut och känna efter. Men det sistnämnda scenariot ligger en bit fram på dagen. Det är tyst i huset och bingen skriker åt mig!
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar