Alla dessa vägar! Iklädda vinterskrud igen. Den här veckan eller mina tre arbetsdagar har inte varit skojiga. gemensam nämnare är försenad! Var det inte ett jävla snöande så har det varit snöröjning. Det sistnämnda står jag ut med. Gör liksom livet mer normalt och vägbanor farbara. Sen att sådant dröjer får man förstå. Några som inte förstår det är de odödliga gångtrafikanterna och läs och häpna cyklister. Är det snö på trottoarer/cykelbanor ja! Då använder vi vägen. Påpassligt gärna mitt i den. Jätteskoj när x antal ton buss ska fram. Flytta sig! Finns inte på världskartan. Det är något eljest med de odödliga. Kan kanske bli en dokumentär när man totalt övergår till friherre.
Passerade Ljusdal i morse. Den där hålan som inrymmer en massa minne. Både bra och dåliga. När jag passerade en nu mera väldigt ombyggd korvkiosk så slog minnet till. Det var bara en liten kur då. Idag är det två våningar. I alla fall så satt det en kvinna i den kiosken. Ägarens kvinna får jag tillägga. Ett litet familjeföretag med den tidens mått mätt.
Våren hade slagit till och med den törsten. En gammal vän. Vi kan kalla honom John. Efter John Wayne! Drabbades av just törst! Lätt hänt i vårsolen. I alla fall så potade han runt bland gamla saker. Hittade en minicykel! Någon som kommer ihåg dom? Tillbehör en cykelkorg. En cowboyhatt och som pricken över i:et en ärtpistol. I takt med att törsten släktes och cykelkorgen fylldes med nya törstsläckare så införskaffades även ärtor till pistolen!
Den intet ont anande kvinnan i korvkiosken med kundluckan öppen satt och väntade på nästa kund. När John cyklade förbi på sin minicykel! Där någonstans fick han sin lysande idé! Ett snabbt stopp och ladda ärtpistolen. Sedan Geronimo! Och iväg på sin cykel. Vi kan döpa den till Rex så blir allt enklare. Så med Cowboyhatt, kortbrallor och laddad ärtpistol styrde han Rex med korvkiosken. Med en pression som Skanåker i sina glans dagar så förstår Ni säkert hela händelse förloppet. En svärm med ärtor rakt in i kioskluckan. Sedan alla superlativ som haglade där ifrån.
Det tyckte John var så kul att han vände Rex inte bara en gång utan tills luckan på korvkiosken stängdes och själva humorn i det hela dog ut. Vid det laget var törsten släck och John manade Rex hemåt. Att vi som var kamrater till John under kvällen blev på sprungna av en lämpligt irriterad korvgubbe som undrade om vi sett John och fick hela historien i ansiktet. Tyvärr var vi då fullständigt omedvetna om hela händelsen.
Fast med tanke på dagens skjutningar så var detta ändå ett kul minne som dök upp. Mitt i en kall februaridag 2023. Ett relativt oskyldigt hyss!
Er Högvälborne från The Cave
Passerade Ljusdal i morse. Den där hålan som inrymmer en massa minne. Både bra och dåliga. När jag passerade en nu mera väldigt ombyggd korvkiosk så slog minnet till. Det var bara en liten kur då. Idag är det två våningar. I alla fall så satt det en kvinna i den kiosken. Ägarens kvinna får jag tillägga. Ett litet familjeföretag med den tidens mått mätt.
Våren hade slagit till och med den törsten. En gammal vän. Vi kan kalla honom John. Efter John Wayne! Drabbades av just törst! Lätt hänt i vårsolen. I alla fall så potade han runt bland gamla saker. Hittade en minicykel! Någon som kommer ihåg dom? Tillbehör en cykelkorg. En cowboyhatt och som pricken över i:et en ärtpistol. I takt med att törsten släktes och cykelkorgen fylldes med nya törstsläckare så införskaffades även ärtor till pistolen!
Den intet ont anande kvinnan i korvkiosken med kundluckan öppen satt och väntade på nästa kund. När John cyklade förbi på sin minicykel! Där någonstans fick han sin lysande idé! Ett snabbt stopp och ladda ärtpistolen. Sedan Geronimo! Och iväg på sin cykel. Vi kan döpa den till Rex så blir allt enklare. Så med Cowboyhatt, kortbrallor och laddad ärtpistol styrde han Rex med korvkiosken. Med en pression som Skanåker i sina glans dagar så förstår Ni säkert hela händelse förloppet. En svärm med ärtor rakt in i kioskluckan. Sedan alla superlativ som haglade där ifrån.
Det tyckte John var så kul att han vände Rex inte bara en gång utan tills luckan på korvkiosken stängdes och själva humorn i det hela dog ut. Vid det laget var törsten släck och John manade Rex hemåt. Att vi som var kamrater till John under kvällen blev på sprungna av en lämpligt irriterad korvgubbe som undrade om vi sett John och fick hela historien i ansiktet. Tyvärr var vi då fullständigt omedvetna om hela händelsen.
Fast med tanke på dagens skjutningar så var detta ändå ett kul minne som dök upp. Mitt i en kall februaridag 2023. Ett relativt oskyldigt hyss!
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar