Knappt en månad kvar till dagen V! Pajkastningen har eskalerat. Tränger sig på genom mediebruset. Irriterande i länga loppet. Man slår sig själv för bröstet och hävdar sin förträfflighet. Senast igår råkade jag lyssna en stund på radion här hemma. Den nuvarande borgmästaren försökte slå i medborgarna att kommande järnväg ska gå genom staden. En av motiveringarna var att det behövdes för industrin!? En sak är säker att det var väldigt länge sen jag såg ett godståg rulla ut mot Hudiksvalls industriområde. Så jag vet inte om borgmästaren har en gammal skalenlig modell över staden med Märklin tåg som det leks med och minns industriepoken. Vad vet jag mer än att jag tycker att kommande järnväg ska gå väster om staden.
Sen rivs det ner valaffischer också, Det är mer en regel än ett undantag. Förstår inte riktigt vitsen med det mer än att de parti som blivit drabbat får uppmärksamhet i just media. När man som liten parvel såg dessa affischer runt om i byn så inte fan rev man ner dom inte. Nu är man ju uppväxt i en S-märk by. Liksom präglad av tiden där jordbrukssamhället sakta gled över i industrisamhället. Gubben på affischen ovan hade lämnat över rodret till andra gubbar. Reella gubbar med både livrem och hängslen samt en finansminister som hade en rejäl buffert att ta till om det krisade. Känns väldigt avlägset nu.
Man ska inte grotta ner sig. Men någonstans så gick hela samhället på grund. Man får vara glad att man befunnit sig På toppen av en civilisation Gubbarna knatade ner till sågen med unikaboxen i näven. Hela byn doftade av sågat timmer, järnvägstrafik och den lysande framtid. Vart tog hoppet vägen? Borta liksom. Gubbarna som troget gick till byns kiosk varje eftermiddag för att införskaffa en kvällstidning. Ofta eller kanske alltid den rödmärkta varianten.
För några år sedan inredda byalaget i den byn ett arbetarhem!? Bakåtsträvande liksom men kanske nyttigt att visa upp för kommande generationer. Någon tanke måste det ha funnits. Fast jag vill inte backa bandet dit. Det är här och nu vi lever. Då ska vi också åtminstone försöka göra det bästa av framtiden. Inte för att det finns någon som idag är lika förtroende ingivande på valaffischens som Per Albin här ovan. Idag gäller Hjälte i sin story
Er Högvälborne från The Cave
Sen rivs det ner valaffischer också, Det är mer en regel än ett undantag. Förstår inte riktigt vitsen med det mer än att de parti som blivit drabbat får uppmärksamhet i just media. När man som liten parvel såg dessa affischer runt om i byn så inte fan rev man ner dom inte. Nu är man ju uppväxt i en S-märk by. Liksom präglad av tiden där jordbrukssamhället sakta gled över i industrisamhället. Gubben på affischen ovan hade lämnat över rodret till andra gubbar. Reella gubbar med både livrem och hängslen samt en finansminister som hade en rejäl buffert att ta till om det krisade. Känns väldigt avlägset nu.
Man ska inte grotta ner sig. Men någonstans så gick hela samhället på grund. Man får vara glad att man befunnit sig På toppen av en civilisation Gubbarna knatade ner till sågen med unikaboxen i näven. Hela byn doftade av sågat timmer, järnvägstrafik och den lysande framtid. Vart tog hoppet vägen? Borta liksom. Gubbarna som troget gick till byns kiosk varje eftermiddag för att införskaffa en kvällstidning. Ofta eller kanske alltid den rödmärkta varianten.
För några år sedan inredda byalaget i den byn ett arbetarhem!? Bakåtsträvande liksom men kanske nyttigt att visa upp för kommande generationer. Någon tanke måste det ha funnits. Fast jag vill inte backa bandet dit. Det är här och nu vi lever. Då ska vi också åtminstone försöka göra det bästa av framtiden. Inte för att det finns någon som idag är lika förtroende ingivande på valaffischens som Per Albin här ovan. Idag gäller Hjälte i sin story
Er Högvälborne från The Cave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar