November

 November går mot sitt slut. Den där gråtrista månaden då vi ska minas den ljuva september. Den månaden var ju inte eller så ljuv. Känns som om hela mänskligheten är en jämngrå klump som väntar på bättre tider. Vilket vi naturligtvis gör. Om någon säger emot så tror jag dom inte. 

Ljusglimtar finns det också. Vi slog nytt rekord i antalet lyssnar på Spotify under november. Bara det gjorde saker lite ljusare. Nu singel nästa fredag. Men sen är det liksom stopp. Ingenstans att repa. Studion ligger lågt tills vidare. Så det blir till att skriva låtar. Leta i arkivet efter gamla inspelningar att restaurera. Man måste ju roa sig med någonting kreativt. Låtskrivning över nätet. Var i alla fall tur att vi fick ur oss några låtar när det var lugnare under sommarens varma dagar.

Inte ofta jag lyfter på ögonbrynen, hoppar lite lagomt högt när jag hör musik nu för tiden. Men plötsligt så händer det. Så där när man sitter där bakom ratten så hör man något som låter som Imperiet gjorde för länge sen. Tanken är att herr Thåström verkar vara på gott humör. Lyssnar vidare och det visar sig vara några gamla Ljusdals profiler i förskingringen som spelar. Ismael heter bandet. Så jag letar rätt på en av medlemmarna via sociala medier och idag så fick plattan spelas högt i bilen. Sån här musik ska avnjutas högt. Gärna i en bil eller ett tonårsrum till föräldrars stora förtret. Nu har jag inte direkt tillgång till ett tonårsrum. Så det fick bli bilen. De förskingrade Ljusdals borna har gjort ett gott hantverk, Förutom att Thåströms ande vilar över det hela anar jag vibbar av Reepebahns grymma platta Venuspasagen. 

Förutom dessa glädje ämnen så släpper Jukeckock 500 en singel med jultema den 27:e Precis som vi. Så november kanske inte är så grå som jag inbillar mig.

Er Högvälborne i ett ljusgrått november