Så har man gjort en dag på slippriga vägar
Där vägverket strött ut sitt salt
Det blev halt ändå ska chaufförerna veta
Blir liksom glatt när det blir kallt
Invaggad i falsk trygghet brummar boxarna i kapp
I tapper hastighet på väg mot släktens näste
Man slinker hit man slinker dit
Just då när däcken släpper fäste
Själv styr jag lugnt mitt ekipage
Utanför den snäva tidtabellen
Man glider fram i sakta mak
Undviker den stora smällen
Detta händer varje år på vägar runt i landet
Kalkylen från semestern håller inte i vinterföret
Bättre någon timme sen
Än att aldrig nå målsnöret
onsdag 24 december 2014
Ode till en saltad vägbana
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tankar från en fossilberoende
Juni! Kollar i backspegeln. Basker, långt hår och poetiskt uttryck i ansiktet. Undrar vad jag reflekterade över där och då. Kanske livet? Va...
-
Dags att summer sommaren. Den började kyligt kort sagt. Cyklade runt i jacka, mössa och handskar i juni. Sen vände det ordentligt. Klagar in... -
Erkänner direkt! Jag är en nörd! I positiv bemärkelse. Nörd på det viset att en del album måste man bara ha i sin samling. Har jagat detta... -
Så har man avnjutit levande musik igen. Avkopplande att sitta ned i en schysst salong med bra atmosfär. Dessutom sittande publik. Långt if...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar