Ingen återvändo

 

Ingen återvändo! Nu kommer den! Snön! Efterlängtad av lika många som hatar den. Men sån är årstiden. Själv tillbringar jag min tid här i grottan. Gör små utflykter till olika evenemang. Läste förresten att det är väldigt hälsosamt med sociala kontakter. Människor att prata och skratta med. Gjorde ett tappert försök med gåfotboll. Jorå! Kul som bara den. Men tyvärr så spökar kristallsjukan lite fortfarande. Snabba vridningar på huvudet och balanssinnet får en törn. Jobbar på det. Men gåfotbollen får vara ett tag. :

Årets julklapp. Vad säger man! Allt börjar gå överstyr. En neutral doft. Unisex! Visst! Det går inget att man inte doftar illa. Fast jag undrar hur den där lilla raggningsradarn kommer att fungera när allt doftar likadant? Möjligt är att den måste uppdateras. Något sorts filter som kan urskilja manligt och kvinnligt. Nog borde väl handeln kunnat tänkt till lite mer. Fast allting går ju att sälja med mördande reklam som Ulf Peder Olrog skaldade en gång i tiden. Där kan man väl säga att han var en musiker som var före sin tid.

Apropå musik. Roar mig en gång i månaden med att besöka VINYL SÄLLSKAPET. En samling nördar som botaniserar i just gammal vinyl. Förra veckan inleddes med frågan: -Hur många minns Göingeflickorna. Stordelen av besökarna gjorde det. Samtidigt skulle vi glädjas över att vi var den sista generationen som gjorde det. 

Tredje veckan som jag går in på som friherre. Känns fantastiskt bra. Sovklockan trilskas fortfarande. Fast den ger mig numera fler timmar sammanhängande sömn. Så några veckor till så bör man vara ordentligt på banan. Träffade en kvinnlig bekant som sa att jag såg mycket piggare och gladare ut nu. Kan kanske bero på att stress och plikter håller på att lämna min kropp. 

Veckan som kommer har en del roliga saker inbokade. Såna där kravlösa som man kan göra med ett leende. Det känns förbannat bra att ta dagen som den kommer. Förmodligen det som är meningen med livet!

Er Högvälborne från The Cave

När man är en......

 

Hurra! Ropade han samtidigt som han greppade efter en citrusfrukt i fruktskålen, Skalade citrus och bet hårt i plektrumet samt konstaterade att! Jag har nästan fått en dygnsrytm. OK! Den är fortfarande väldigt instabil. Men kommer att bli bättre och bättre bara alla tidigare yrkesrelaterade fobier släpper taget. Försöker återvända till den där lite annorlunda profilen man var en gång. Fotograf, skribent, musiker kanske lite konstnär. Sammanfattningsvis någon sorts kulturmonster. 

Visst är det skönt. Känna att man sakta återvänder till det man förmodligen var ämnad för. Skapandet. Föreviga små ögonblick. Stora med för den delen. Återskapa dom som musik eller bild eller en novell. Nu när dygnsrytmen sakta återvänder. För Er som inte förstår så är det så här. Jag har transporterat människor till och från sina mer eller mindre meningsfulla arbeten. Plikten kallar liksom, Sov inte över!! Vakna flera gånger per natt kolla klockan och sen försöka somna om. Sedan upprepa proceduren några gånger per natt. Tills det är dags för morgonpinket. Där är det liksom kört. Några timmar i sömndrucket tillstånd. Kaffe, kaffe och lite kaffe. Så iväg till värvet. Dag efter dag. År efter år. Klart sånt stressar och sliter på kroppen. Nu är man långt från digitala signaler och annat störande. Skönt att bara vara.

Helt plötsligt fick man en förfrågan om att skriva en jullåt. Man känner sig som Bing Crosby eller någon annan som klämmer ur sig en julskiva. OK! En utmaning! Jag tycker om utmaningar. Klart det blev en jullåt. I värsta fall får man väl stoppa den i skämsfacket. Precis som sommarhitten!? BadaSola! Finurlig text som möjligen skulle ha gjort sig i någon revy. Men alla ska vi ha våra skelett i garderoben. Så de så.

Fortsätter tugga på plektrum och knåpa melodier. Kameran kommer nog att kräva mer tid den med. Återfått bildseendet hyfsat i alla fall. Sen är det väl bara att ta fram penslar och dukar för att måla lite. Förmodligen det här som kallas livet! Ska nog ägna mig åt lite journalistik också! Saker händer!

Er Högvälborne från The Cave!

Frihet

 Trodde inte att det kunde gå så här fort att landa. Möjligen att försöket med att känna sig som en ekologiskt odlad potatis kan ha hjälp till. I vilket fall som helst känns det helt underbart att inte ha några måsten. Slippa höra elaka digitala signaler okristlig tid. Släpa sig upp, göra kaffe och iväg ut i kylan. Fantastisk känsla av att ta dagen som den kommer.

Nu gäller det bara att hitta en lagom nivå på allting. Vila, aktivitet, engagemang etc. Men det tror jag nog kommer att ordna sig. Det finns ett upp och det finns ett ner och ner är nära marken. 

Så man kan väl vara lite kulturell. Skriva musik, fotografera måla någon tavla eller planlöst vandra omkring och insupa intryck. Intrycken kan man ju sedan omvandla till något av ovanstående kulturella saker. Sedan komma igång ordentligt med skrivandet. Har ju snackat lite om en grej med han i det stora gula huset på den där kullen. Jo! Det var han som Beatles sjöng om en gång i tiden! :-)

Dagens mission är att ta sig ner på stan. Spika upp affischer inför lördagen. Möjligen att man springer ihop med popstjärnan. Ni vet han som efter en massa herrans år fått skivkontrakt. Det är den gruppen väl unt. Dessutom är dom riktigt bra live. Eller kanske konstnärinnan. Hon som efter en framgångs rik utställning har fåt en ordentlig knuff framåt. Det också efter många år av trevande. Så mina vänner ge aldrig upp era drömmar. Plötsligt så kan dom besannas. 

Fortsätter att njuta av ett liv. Befriat från måsten och brutalt digitala väckningssignaler. Låt varje dag bli ett äventyr i frihetens tecken.

Er Högvälborne Från The Cave

November

Fan vad skönt! Inte en digital alarmsignal på några dagar. Liksom en försmak på vad som komma skall. Just nu bearbetar jag sovklockan. Den mackapären ska så fort som möjligt avlägsnas från min kropp. Just nu är ställningen ett ett. Vill ju njuta av att sova ostört från just inneboende sovklockor. Så har jag en väldigt orörd agenda framför mig. Med osynlig skrift så står det "gör vad du vill, när du vill" Misstänker att dom raderna lockar fram ett visst avund hos somliga. Men det struntar jag fullkommligt i. 

Tror jag ska ägna denna månad åt att känna mig som en ekologiskt odlad potatis. Inte för att jag vet hur en sån känner sig. Men för att ta reda på det. Forskning av den högre skolan. Sen njuta av begreppet TineOut till fullo. Kaffet börjar verka och varför inte ta en uppfriskande promenad till novembers ära. Har i och med detta inlägg fått ur mig lite av den skrivkramp som jag varit drabbad av.

Er Högvälborne i TimeOut läge från The Cave

 

Höst på riktigt

Så blev det då höst på riktigt. Regn och dimma. Sånt som hör till. Jo! Det ska vara så. Bilen servades och så blev det vinterdäck på bilen när man ändå var västerut i landskapet. Så nu är man förberedd. Kom igen kung Bore mig skrämmer du inte. 

Seg som bara den idag. Blev nog lite för många måsten igår. Fast dom uppvägdes av en lunch på hembygdsgården. Det var där jag fotade bilden här ovan. Hösten personifierad liksom. Men nu var det lunchen då! Omega tre och järn intag. På ren svenska diverse sill och strömming till förrätt och levergryta till huvudrätt. Ser framför mig hur många rynkar på näsan åt det sistnämnda. Det är med lever ungefär som det är med surströmming. Bu eller bä! 

Man är halvvägs på upploppet. Grottan eller mitt ide skall iordningställas. Liksom dra täcket över huvudet och inte ens tänka tanken på arbete. Dra iväg och göra något skoj. I och för sig pratade jag med den ocoole i Los igår och har en mission där. Nu gäller det bara att få ihop hela ekvationen. 

Dags att börja plugga texter och ackordföljder igen. Bandet ska ju upp på scenen igen. Man vill ju göra bra ifrån sig. Sen en kul förfrågan inför nästa år. En plan är redan utarbetad bara att skrida till verket. Så det blir nog en kreativ vinter, Tar man dessutom fram penslar och dukar sätter sig ner och bearbetar alla musikaliska embryon i telefonen så blir nog min konstnärliga frihet tillfredsställd ordentligt.

Er Högvälborne från The Cave

 

Oktober

 

Så har man då trippat in i oktober månad. Det är liksom över nu för den här gången. Man hör blues i snåren. Vemodigt och moll. Blå toner som slår an på en. Fast man gläds fortfarande åt att solen värmer och skänker hopp. Sen är det ju alla färger. Naturens egen akvarell som sprakar. Inte bara rönnbär som lyser skänker färger. Fast det är en tidsfråga. November lurar runt hörnet.

Förra veckan så gick jag förbi en stillastående elbil. Vad jag förmodar så fanns där ägaren/ägarinnan och någon mekaniker som kliade sig i huvudet. Kunde inte hälla mig så jag säger. -Aha! Motorstopp! Några kritiska blickar som brände riktades naturligtvis år mitt håll. Kunde liksom inte låta bli med tanke på det som hänt batterifabriken där upp i Skellefteå! På något vis känns det tryggt med fossila bränslen fortfarande. 

Kommunen där jag nu mera lever siktar fortfarande mot 50.000 innevånare åt 2050. Jag är skeptisk! Ta bara nybygget i hamnen. Konkurs! Resten av planeringen har liksom stannat upp. Så är det då en och annan optimist som trots detta lik för benat planerar nybyggnationer. Man häpnar. OK! Bygg billiga lägenheter så att folk har råd att bo och leva. Följer med stor entusiasm fortsättningen på detta. Känns som ett nytt kapitel i min bok "Varför i helvete byggde vi det här"

Förutom naturens akvarell så är tidnings och nyhetsflödet väldigt svart. Fokus på krig runt om i världen har flyttats! Inte längre vad som pågår i öst som är aktuellt. Man undrar vad det är för fel på mänskligheten. Lars Ekborgs gamla monolog Elände, elände, elände känns väldigt aktuell. 

Ja! Jag vet! Det var länge sen jag publicerade något här. Har inte haft någon inspiration. Har det inte nu eller, egentligen. Men någonstans måste man börja. Kanske skrivkrampen och inspirationen släpper och infinner sig i ett så kallat flow. Vem vet plötsligt händer det!

Er Högvälborne från The Cave

Ett kronologiskt narrativ!

 Så har det då promenerat iväg en vecka igen. En vecka som jag nu ska försöka summera. Dom som ser sig själva som navelskådare minns säkert den lilla sejour med en helgtrudelutt för en vecka sedan. Om inte skyll Er själva. Möjligen var det årets sista uteserverings dag dessutom. Nu på morgonen visade termometern plus fem grader. Det är över nu!

Själv har man ägnat veckan till alternativa aktivister. Det vanliga dagliga om än inte mer en tre dagar så förvärvsarbetar man. Attans så fint det lät! Förvärvsarbetat! Sedan lagt ut kompassen på lite nya aktiviteter. Förmodligen är väl cykel säsongen i princip över. Så läs och häpna "Gåfotboll". Till slut så stämmer dagar och tider in i min agenda. Så i en inomhushall så var det ett gäng gubbar och jag! Klassisk uppvärmning, stretching och så igång. Bör nämna att det var runt 35 år sedan jag senast kickade boll. Inbillade mig att någonstans i muskelminnet så borde lite grann finnas kvar. Sen var det ju det där med koordination!  Framåt, bakåt och åt sidan. Check! Hålla reda på sin egen kropp, bollen, med och motspelare. Där var inte kroppen riktigt med. Många detaljer. Men efter en timme så funkade det riktigt hyfsat. Noterade också att fler än jag haft kristallsjuka. Inbillar mig att det kanske kan vara något sorts botemedel med att just hålla på med denna aktivitetsform.

Just ja! Ärlighet! I det dagliga värvet så hittar man en plånbok vi genomgång av bussen. Nu är det relativt vanlig. Oftast så innehåller dom i bästa fall ett busskort. Utan någon mer information. Hamnar på kontoret i hopp om att någon ska efterlysa den. I det här fallet så innehöll den busskort med namn. Så långt allt mycket enklare. Vi närmare koll så fanns även en del pengar i den. Så in på kontoret. Lämnade plånboken med information. Där började detektivarbetet. Ett telefonsamtal som ett långskott och en fullträff. En överlycklig mamma kom och hämtade den. Innehavaren hade fått en slant av sin morfar. På så vis kändes det att det fanns ett mervärde i det hela. Kanske också en läxa till ägaren att hålla reda på sina saker.

Vinylsällskapet! Intressant sällskap. Värt ett besök. Fördomarna var många när jag bestämde mig för att göra ett besök. Såg framför mig en bunt nördar. Helt fel hade jag inte. Men när det kom till quizz så visade det sig att den största musiknörden var jag. Så försöker summera det hela och inser att det har matats in en jävla massa musik och onödigt vetande i min skalle. Fast igår kom det ju till användning. Dessutom när man blickade runt i lokalen så såg jag ett bekant ansikte. En gammal bekantskap. Nu mera i elrullstol med assistans. Vet att han fick en stroke någon gång på 70-80 talet. Han var dessutom en hyfsad basist. Efter den stroken var det färdigt med instrument. Han var dessutom på min 50 års fest. Då kunde han i alla fall både prata och gå. Assistenten talade om att han haft en hjärnblödning för ett tag sedan så nu var talet helt borta. Talade om vilken jag var och såg ett leende i hans ögon samt en gest med ena handen. Assistenten sa att det betyder väldigt mycket att någon går fram och känner igen honom. 

Summa summarum så har det varit en schysst vecka. Ledighets agendan ser ut att kunna fyllas med diverse trevligheter. 

Lev väl där ute!

Er Högvälborne från The Cave!