Omfamnad av december

Så har då december omfamnat mig. Samtidigt som någon märklig trötthet som inkluderar snuva och huvudvärk. Fast det är ingenting som man ska oroa omgivning med. Fast man kan ju undra vad helgens spelning gjorde med mig. Okey! Jag är inte femtio längre. Samtidigt har jag lagt märke till betydligt trevligare saker. Eller rättare sagt har den teknik som jag har runt handleden som en klocka kopplad till en applikation i telefonen talat om det för mig. Nämligen den att min vilopuls har blivit lägre den sista månaden. Glädjande! Tre månader sedan jag släppte taget totalt om busskörningen. Förmodligen någon sorts inneboende stress som sakta lämnar kroppen. Jag undrar fortfarande när dygnsrytmen ska ordna till sig, Den där som väcker mig alldeles för tidigt på morgon och talar om att nu är det frukost. Enligt en tidigare kollega så tar det upp till ett halvår. Så man har något att se fram emot.

Befolkningen i Ljusdal har nog däremot inget att se fram emot. OK! Dom har sagt sitt. Med all rätt ett stort NEJ. Så stort så att det räckte ända in till SVT. Som på ett elegant satiriskt sätt presenterade ÄLVHALLARNA! Visst 75 blev Ljusdals BK svenska mästare i bandy. Konstfruset var ordet då. En kul publikfest i form av bandy dygnet runt presenterade av herr Björn Swartswe! Ni som känner till historien vet också att han var den som sköt de hårdaste bandybollarna. Kanske är det så att de styrande i Ljusdals kommun tror att historien upprepar sig med just ÄLVHALLARNA! Jag är skeptisk. Resan efter 75 har ständigt gått utför. Får klubben fram någon bra spelare försvinner dom nästa säsong till en annan klubb med bättre resultat.

Det där med resultat har tydligen vissa JA sägare inom kommunpolitiken svårt för. I alla fall när det inte går som man tänkt sig. Nu säger en ledande M märkt politiker att man ska analysera valresultatet. Vad finns att analysera. Siffrorna talar sitt tydliga språk. 72% nej mot 27,4% ja. Solklara siffror i min värld! Men det ska analyseras. Just ordet analysera får mig att tro att man har en rävfarm bakom öronen. Liksom finna någon annan väg att göra det hela på. Svinga ett trollspö liksom? Trolla fram 239 463 2312 kronor. Ni ser väl själva det orimliga i det hela. En kommun där befolkningen ständigt krymper och det som ska vara framtiden försvinner till andra orter efter avslutade studier. Annat var det då under 60 - 70 talet när jobben fanns. Bandy var en folksport för innevånarna då med medhavt portfölj. Tunnor för insamling av likvida medel stod utplacerade på köpingen trottoarer. Dessutom för medborgarna positiva. Det är man inte i dagsläget. Titta bara på långbänken "TINMMERTERMINAL" hur mycket har den inte kostat innevånarna i utredning och konsultkostnader.

Nu bor jag inte i den kommunen längre och har definitivt inga planer på att flytta tillbaka. Visst jag älskade Ljusdal som det var då på 70 talet. Framtidstron fanns. Dessutom fanns det jobb. Industrin blomstrade. Idag är det rätt visset med tillverknings industri. Några undantag finns. Men inte tillräckligt. Vad som behövs i den kommunen är tillverkande industri som generar skattemedel. Inte en sandlåda med wannabe politiker med visioner som aldrig kommer att bli ekonomiskt försvarbara. Väntar med viss spänning på vad analysen av valresultatet ger för  något och vad som kommer att ske i rävfarmen.

Så min lilla snuva, nysningar och huvudvärk är bara en fis i GRYTTJEN i jämförelse. Så jag fortsätter att omfamna december och mig själv. Lyssna på musik. Måla tavlor, gå promenader och fotografera. Med andra ord ta hand om mig själv och vara glad att jag inte bor kvar där.

Er Högvälborne i politisk debatt humör från The Cave

TIDSRESA

 

Tidsresa! Passerade den svartvita tiden. Hamnade i en hurtig pilsnerfilm. En sån där när man artikulerade nånting alldeles vansinnigt. -Tjena Klabbarparn! Liksom! Lite så känns verkligheten just nu. Klyschor och tomt innehåll. Går man ut på lokal så är det som att befinna sig i en Humphrey Bogart film. Man sitter där och har just löst ett kriminaldrama. Väntar på nästa uppdrag. Men det kommer aldrig. 

Reser vidare in i slutet av sextiotalet. Love, Peace & Understanding. Förstår inte så mycket av det hela. Men blev fotograferad i bästa hippiestassen. Inbillar mig att grundtanken var riktig god. Tyvärr som alla kollektiva experiment så spricker det hela på grund av någon fanatisk och karismatisk ledargestalt. Reste vidare då Charles Manson dök upp. Tjackade spikskor och drog listigt iväg.

Nu sitter man här vid köksbordet och vaknar sakta upp efter ett par koppar kaffe. Den där drycken som gör underverk varje morgon. Anledningen till det svammel jag skrivit är att var sak har sin tid. Nu funderar jag vart nutiden är på väg. När alla köpcenter och övriga butiker stänger så ligger gatorna tomma. Undantag någon som är ute och rastar sin hund. På nöjeslokalerna råder Humphrey Bogart syndromet. Det ända som fattas är den där dramatiska cigarettröken som låg tät. Så svårmodet då. Kanske det är nutiden. Vara svårmodig och tyst över en malt. 

Frågan återstår! Vad gör mänskligheten när dom inte är ute och roar sig? Vill gärna ha svar på det. Går att kommentera här på bloggen. 

Tänker på det Ungerska ordspråket: Man ska inte koka gös i stöveln föränn mors lergök blivit synad!

Er Högvälborne i svårmod från The Cave

Mårtensafton

 Så var vi där! I den månad man ska minnas september enligt den gamla visan. Helt plötsligt så är det något som heter Mårtensafton. Visst jag har hört det förut men inte reagerat nämnvärt. Så när nörden i mig nu kopplar greppet om denna dag och försöker lära mig en massa onödigt kunnande igen. Sånt som förmodligen inte har någon glädje med sig utan liksom bara lite fånigt vetande. Naturligtvis ligger det ett helgon bakom det hela. Martin av Tours. Det är han som är upphovet till namnet Mårten. Är man från Skåne så har visst denna dag en lite större betydelse än i övriga landet. Gåsmiddag! Så det är nog ingen slump att tamgåsen i Nils Holgersson heter just Mårten. Själv har jag nämnt en Mårten i en av mina låtar. Det har inget med denna dag att göra. 

Livet som friherre känns mer och mer normalt. Ta dagen som den kommer och naturligtvis fylla den mad diverse trevliga göromål. Dammat av Ukulelen igen. Liksom mest för att lära sig något nytt. Träna muskelminnet med nya ackord. Inte riktigt samma där som på gitarr. Så några dagar senare behärskar man instrumentet hyfsat. Får se om man ger sig några fler instrument under den kalla årstiden. 

Vill in i studion igen. Har låtar som skriker åt mig att dom vill på pränt. Tyvärr är studion upptagen året ut. Så det får bli nästa år då. Tror på hypotesen att i förhand bestämma rep och dag i studion med alla inblandade. Vill liksom inte byta ut någon under den den processen. Ett vinnande koncept i min värld. 

För ta tag i dagen och som i visan "Minns i November den ljuva September"

Eder Caveman   

OFF

 

Så sitter man här igen. Funderar lite över senaste tidens händelser och upplevelser. Konstaterar att man kan bli äldre och gratuleras över en längre period. I och för sig trevligt men samtidigt lite överraskande. Om Ni nu råkat reagera på bilden så kommer förklaringen längre ner i texten. 

Uppvaktning är alltid trevligt. Tårta, kaffe alternativt någon läsk sen fin cognac åt dom som vill ha. Upptäckt att det är skillnad på både cognac och whiskey. Det gamla talesättet "man får för det man betalar" stämmer verkligen här. Nog om detta. Blombuketter och middagar är inte eller så fel. Tyvärr så kan man bara bevara sådant i sitt minne. Sen överraskningsfester är också trevliga. Gerilla spelning med en massa trevligt snack och många skratt. Allt nu inlåst i mitt minne. 

Sen när man någon vecka efter tilldragelsen går ut för ett studiebesök på en pub, ja då kommer nästa överraskning. Man går in genom dörren och personen bakom mikrofon tillika quizzmastren talar om att nu kom det in en som just fyllt år. Sedan den obligatoriska "Ja ma han leva". Lustig känsla när en hel pub sjunger. Så beställer en malt och ett glas vatten och analyserar quizzet. 90 tals tema denna kväll. Redan där är jag lite OFF. Värre ska det bli. 

Kommer in ett par för mig okända förmågor. Tydligen dom som ska sköta jammet. Det är där som OFF knappen verkligen trycks in. Inte en låt som jag känner igen. Däremot verkar resten av pub besökarna kunna alla utantill. Så där sitter man. Frågar sin musikkollega om han vet vad det är. Men nej. Så där sitter man som en gökunge och gapar. Förmodligen en generations grej. Gubbar från den svartvita epoken göre sig inte besvär. 

Nu är det bara att ta sikte på nästa jubileum. Lägga ribban högt, liksom. Får lita på att det är som alla visa säger. "Ålder är bara en siffra"

Er Högvälborne i OFF läge från The Cave

Höstrusk

 

Höst ordentligt nu. Grått, dimma allmänt tråkväder. Fallna löv lyser upp. Lämnar ifrån sig det sista av sommarens klorofyll. Fast färgerna inger hopp på något vis. En gnista av hopp. Blev en tung inledning på detta inlägg. Man vet vad som väntar. Snart kommer det vita och täcker marken. Mörkret tätnar. Man sysselsätter sig med diverse hobbys, Själv vill jag kalla det kulturellt utövande. 

Man kan även grotta ner sig i triviala funderingar. Försöka hitta svaret på en del frågor. 
Varför görs det inga B batterier?
Varför firade familjen Flinta julafton?
Varför har Tarzan inte skägg?
Egentligen inget man vill tänka igenom. Fast börjar man så blir man kvar i funderingar. Så om någon potentiell bloggläsare har någon bra teori om dessa frågor så hör gärna av Er. Vi kanske kan starta en förening för udda teorier!

Hamnat bakom tangenterna igen. En gång i tiden var HTML väldigt kul att hålla på med. Då styrde man det mesta själv. Den tiden är förbi. Om man inte vill nörda på en egen sida. Men när mallar och styrda sidor skall redigeras så blir i alla fall jag lite frustrerad. Sitter liksom fast i manual läsning. Men det ska nog gå, till slut! Fast tidskrävande. 

Nu är man väl van tidskrävande projekt. Det tidsperspektiv som man tror sig verkar rimligt. Är långt ifrån realistiskt. Förmodligen flera månader eller år fel. Men det blir nog klart. Nån gång!  

Återgår till manualläsning och annat kulturellt arbete. Fördelen är att ingen väckarklocka ringer på morgonen. Ingen tidtabell att hålla. Summa summarum man har blivit tidlös. Fast nu på söndag så återgår landet till normaltid. Hoppas att beslutsorganen tar bort detta vansinne att flytta en timme fram och tillbaka. 

Er Högvälborne från The Cave

Nå då så

 Då var det över igen. Inga stora utsvävningar denna gång. Kaffe, tårta och fin cognac. Sån där dyr jävel som man egentligen inte har råd att dricka av. Men fyller man jämt så må det vara hänt. En trea cognac. Lufta, värm med handen under kupan och smutta. Helt OK liksom. Vågar inte tänka på vad en trea av denna cognac skulle kosta på någon restaurang. Vet vad den kostar på spritmonopolet. Köpte min flaska i taxfree för några år sedan. Så en god investering. 

Uppvaktning då! Jo! Barn och barnbarn. Nära vänner kom på besök. Telefonsamtal. Fick ladda nallen två gånger igår. Sen sociala medier en drös gratulationer. Sammanfattningsvis är det nog så att jag förmodligen kommit ur puberteten nu. Liksom inte lika testosteron stinn längre. Dessutom har man väl blivit segare i kroppen. Inte dom där graciösa lätta stegen som apostlahästarna presterade en gång i tiden. Saker tar längre tid. Utom dom där sakerna som är riktigt roliga. Men så har det förmodligen alltid varit.

Nu är det bara att blicka framåt. Fylla dagarna med små meningsfyllda saker. Min ocoole vän i los överraskade med ett paket. Paket innehöll en hint om vad han tycker jag ska fylla en del dagar med. Helt OK! Har liksom ambitioner att göra mer av både måleri, fotografi och musik. Sätter ribban högt så kommer man förhoppningsvis kanske halvvägs. 

Lägg gärna märke till att det inte är något i detta inlägg som är samhällskritiskt. Kanske det beror på åldern? Vad vet jag?

Er nyligen jubilerande Högvälborne från The Cave

Kultur och annan lusighet!

 

Foto: Bonny Sjöblom

Att insupa lite kultur är aldrig fel. Mikael Niemi framträdande på kulturhuset var en trevlig upplevelse. Gillar hans berättelse on den hembygd han är uppvuxen i. Man kan till och med dra en del paralleller från sin egen uppväxt. Såna där saker som förmodligen bara sker i små byar. Så där på sidan om. Man får liksom inte sticka ut och vara annorlunda. Ha egna idéer och framför allt se annorlunda ut. Det gäller klädsel, hårlängd och förmodligen yrkesval också. Så med facit på handen var det nog klokt att lämna det skeppet i början på 70-talet.

Kultur har vi även här där jag bor och lever nu. Fotoutställning som startar idag. Spännande att se hur det tas emot. Man liksom trevar sig fram. Provar saker som kan roa övriga boende på området. Musikkvällar tidigare. Började bra men intresset avtog. Resultat mindre och mindre besökare. Dock en väldigt trogen skara. Ursäkten från många var att det var fel dag. Olika uppdrag och hockey just på torsdagar. Så då byter vi dag och hoppas att onsdagar har bättre uppslutning. 

Lite sur blev man också på morgonen. Man får tydligen inte sluta vara yrkesverksam och njuta av pension hur som helst. Även det ska göras på rätt sätt. Kronor och ören ut räknas. Inte det belopp som man besparat företaget genom sänkta sociala avgifter. Sånt räknas inte. Nu skiter väl jag i det. Men en liten klapp på axeln borde man ha fått! Visst det fattas chaufförer. Någon att ringa till i tid och otid. Någon som har svårt att säga nej. Saknar inte att kliva upp i ottan. Sängvärmen är att föredra. Nog ordat om dumheter. 

Nu ska jag ge mig ner på stan och kolla läget:

Er kulturelle Högvälborne från The Cave