Höst på riktigt

Så blev det då höst på riktigt. Regn och dimma. Sånt som hör till. Jo! Det ska vara så. Bilen servades och så blev det vinterdäck på bilen när man ändå var västerut i landskapet. Så nu är man förberedd. Kom igen kung Bore mig skrämmer du inte. 

Seg som bara den idag. Blev nog lite för många måsten igår. Fast dom uppvägdes av en lunch på hembygdsgården. Det var där jag fotade bilden här ovan. Hösten personifierad liksom. Men nu var det lunchen då! Omega tre och järn intag. På ren svenska diverse sill och strömming till förrätt och levergryta till huvudrätt. Ser framför mig hur många rynkar på näsan åt det sistnämnda. Det är med lever ungefär som det är med surströmming. Bu eller bä! 

Man är halvvägs på upploppet. Grottan eller mitt ide skall iordningställas. Liksom dra täcket över huvudet och inte ens tänka tanken på arbete. Dra iväg och göra något skoj. I och för sig pratade jag med den ocoole i Los igår och har en mission där. Nu gäller det bara att få ihop hela ekvationen. 

Dags att börja plugga texter och ackordföljder igen. Bandet ska ju upp på scenen igen. Man vill ju göra bra ifrån sig. Sen en kul förfrågan inför nästa år. En plan är redan utarbetad bara att skrida till verket. Så det blir nog en kreativ vinter, Tar man dessutom fram penslar och dukar sätter sig ner och bearbetar alla musikaliska embryon i telefonen så blir nog min konstnärliga frihet tillfredsställd ordentligt.

Er Högvälborne från The Cave

 

Oktober

 

Så har man då trippat in i oktober månad. Det är liksom över nu för den här gången. Man hör blues i snåren. Vemodigt och moll. Blå toner som slår an på en. Fast man gläds fortfarande åt att solen värmer och skänker hopp. Sen är det ju alla färger. Naturens egen akvarell som sprakar. Inte bara rönnbär som lyser skänker färger. Fast det är en tidsfråga. November lurar runt hörnet.

Förra veckan så gick jag förbi en stillastående elbil. Vad jag förmodar så fanns där ägaren/ägarinnan och någon mekaniker som kliade sig i huvudet. Kunde inte hälla mig så jag säger. -Aha! Motorstopp! Några kritiska blickar som brände riktades naturligtvis år mitt håll. Kunde liksom inte låta bli med tanke på det som hänt batterifabriken där upp i Skellefteå! På något vis känns det tryggt med fossila bränslen fortfarande. 

Kommunen där jag nu mera lever siktar fortfarande mot 50.000 innevånare åt 2050. Jag är skeptisk! Ta bara nybygget i hamnen. Konkurs! Resten av planeringen har liksom stannat upp. Så är det då en och annan optimist som trots detta lik för benat planerar nybyggnationer. Man häpnar. OK! Bygg billiga lägenheter så att folk har råd att bo och leva. Följer med stor entusiasm fortsättningen på detta. Känns som ett nytt kapitel i min bok "Varför i helvete byggde vi det här"

Förutom naturens akvarell så är tidnings och nyhetsflödet väldigt svart. Fokus på krig runt om i världen har flyttats! Inte längre vad som pågår i öst som är aktuellt. Man undrar vad det är för fel på mänskligheten. Lars Ekborgs gamla monolog Elände, elände, elände känns väldigt aktuell. 

Ja! Jag vet! Det var länge sen jag publicerade något här. Har inte haft någon inspiration. Har det inte nu eller, egentligen. Men någonstans måste man börja. Kanske skrivkrampen och inspirationen släpper och infinner sig i ett så kallat flow. Vem vet plötsligt händer det!

Er Högvälborne från The Cave

Ett kronologiskt narrativ!

 Så har det då promenerat iväg en vecka igen. En vecka som jag nu ska försöka summera. Dom som ser sig själva som navelskådare minns säkert den lilla sejour med en helgtrudelutt för en vecka sedan. Om inte skyll Er själva. Möjligen var det årets sista uteserverings dag dessutom. Nu på morgonen visade termometern plus fem grader. Det är över nu!

Själv har man ägnat veckan till alternativa aktivister. Det vanliga dagliga om än inte mer en tre dagar så förvärvsarbetar man. Attans så fint det lät! Förvärvsarbetat! Sedan lagt ut kompassen på lite nya aktiviteter. Förmodligen är väl cykel säsongen i princip över. Så läs och häpna "Gåfotboll". Till slut så stämmer dagar och tider in i min agenda. Så i en inomhushall så var det ett gäng gubbar och jag! Klassisk uppvärmning, stretching och så igång. Bör nämna att det var runt 35 år sedan jag senast kickade boll. Inbillade mig att någonstans i muskelminnet så borde lite grann finnas kvar. Sen var det ju det där med koordination!  Framåt, bakåt och åt sidan. Check! Hålla reda på sin egen kropp, bollen, med och motspelare. Där var inte kroppen riktigt med. Många detaljer. Men efter en timme så funkade det riktigt hyfsat. Noterade också att fler än jag haft kristallsjuka. Inbillar mig att det kanske kan vara något sorts botemedel med att just hålla på med denna aktivitetsform.

Just ja! Ärlighet! I det dagliga värvet så hittar man en plånbok vi genomgång av bussen. Nu är det relativt vanlig. Oftast så innehåller dom i bästa fall ett busskort. Utan någon mer information. Hamnar på kontoret i hopp om att någon ska efterlysa den. I det här fallet så innehöll den busskort med namn. Så långt allt mycket enklare. Vi närmare koll så fanns även en del pengar i den. Så in på kontoret. Lämnade plånboken med information. Där började detektivarbetet. Ett telefonsamtal som ett långskott och en fullträff. En överlycklig mamma kom och hämtade den. Innehavaren hade fått en slant av sin morfar. På så vis kändes det att det fanns ett mervärde i det hela. Kanske också en läxa till ägaren att hålla reda på sina saker.

Vinylsällskapet! Intressant sällskap. Värt ett besök. Fördomarna var många när jag bestämde mig för att göra ett besök. Såg framför mig en bunt nördar. Helt fel hade jag inte. Men när det kom till quizz så visade det sig att den största musiknörden var jag. Så försöker summera det hela och inser att det har matats in en jävla massa musik och onödigt vetande i min skalle. Fast igår kom det ju till användning. Dessutom när man blickade runt i lokalen så såg jag ett bekant ansikte. En gammal bekantskap. Nu mera i elrullstol med assistans. Vet att han fick en stroke någon gång på 70-80 talet. Han var dessutom en hyfsad basist. Efter den stroken var det färdigt med instrument. Han var dessutom på min 50 års fest. Då kunde han i alla fall både prata och gå. Assistenten talade om att han haft en hjärnblödning för ett tag sedan så nu var talet helt borta. Talade om vilken jag var och såg ett leende i hans ögon samt en gest med ena handen. Assistenten sa att det betyder väldigt mycket att någon går fram och känner igen honom. 

Summa summarum så har det varit en schysst vecka. Ledighets agendan ser ut att kunna fyllas med diverse trevligheter. 

Lev väl där ute!

Er Högvälborne från The Cave!  

Höstrusk och hypokondri!

 Ut med bröstet. Check!
Sumeriskt leende. Check!
Använd bålen. Check!
Så där ja! Klar för dagen!

Känner för att ge mig ut på äventyr. Utforska de djupaste hålorna i staden. Beblanda mig med pöbeln och lägga mig i deras djupa samtal. Sådana utflykter kräver vissa förstudier. Man bör snappa upp vad det pratas om. Under OS lärde jag mig att ta reda på resultat. Står ofta i dagspress samt att TV är snabba på att lägga ut när det gått bra för våra landsmän. Så för min del räckte det bra att skumma löpsedlar och svänga mig med någon kommentar. Så styrkt av det så går jag vidare i att utforska människors samtalsämnen.

Just nu i staden där jag bor är ett konstverk den stora snackisen. Tycka får man och det ska man. Kultur så som konst och musik är alltid en vattendelare. För eller mot. Pest eller kolera. Det är till för att vidga våra sinnen. Allt ligger i betraktarens ögon eller lyssnarens öron. Så enkelt är det. Följer med visst intresse debatten.

Nu var det ju förstudier av människors samtalsämnen som var på tapeten. Så med stora öron har jag lyssnat eller det kanske heter tjuvlyssnat på vad man pratar om. På restauranger, busshållplatser, sjukhusets väntsalar o.s.v! Sjukdomar och dess symtomen verkar vara den ständigt återkommande snackisen. Historiskt kan man gå tillbaka till syjuntan och kanske där eller på lägereldens tid hitta embryot till denna snackis. 

Vidhåller att det aldrig har varit enklare än i dagens moderna samhälle att bli hypokondriker. Vill man veta allt om sjukdomar, inkubationstider, biverkningar med mera så har vi ju INTERNET. Vilken källa till fantastiska sjukdomar. På lägereldens och syjuntornas tid var det nog något man snappat upp i förbifarten. I dag kan man i princip doktorera i just sjukdomar och deras framfart i kroppen. 

Lovar att jag hört fantastiska skrönor när jag tjuvlyssnat. Om man haft anlag för just hypokondri så hade jag varit fruktansvärt dålig just nu och världen hade förmodligen gått under minst tre gånger. Samtidigt så måste man beundra dessa människor som ger sig tid att hitta en sjukdom som dom kan utveckla helt på egen hand!

Er Högvälborne från The Cave

 

SEGT!

 Segt!
Höstkänning! 
De lätta klädernas säsong är förmodligen över för den här gången. Naturligtvis kan man hyra ut sin barre i andra hand. Dra iväg till varmare breddgrader i kortbyxor och t-shirt. Men nordbon! Den där djupt rotade inneboende parveln säger stanna där du är. Kanske har den inneboende Kurt något med det hela att göra med. Plötsligt så slog det mej att jag har två stycken inneboende i mig. Tror inte jag vill kalla dom alter egon. Det är något annat. Kanske uppväxtens Jante, Luther och Ågren har något med det hela att göra. Liksom! Tro inte att du är någon som kan göra vad, hur och när du vill. Ser plakat framför mig. Dessa herrar med alvarliga anletsdrag. 

Startar ett eget lite krig mot dom. Rent verbalt då. Jag är ju en fridens man. Tre mot en! Här gäller det att använda list. Förminska motståndet. Sakta men säkert. Låta dom sakta lösas upp och försvinna. Möjligen är det så att Kurt hjälper till en hel del. Han är ju liksom anarkisten i mig. Upprorsmakaren som kan få mig att göra de mest be synliga saker. Ofta med förödande följder. Men så inte idag. Nu är han på stridshumör och mal sakta ned dom tre arve gubbarna. Hör mig själv skrika -Heja Kurt!

Det här med dimmiga mornar och kvällar med för den delen. Det får mig att längta efter en braskamin, vedeldad köksspis, kakelugn eller vad som helst som ger värme och sprakande samt lukt av vedeldning. Det är nog den där primitiva nordbon som spökar där. Hur som helst är det nog dags att göra en djupdykning i garderoben. Leta fram för årstiden anpassade klädesplagg. Låta Kurt råda och intala mig att två månader till. Sen så får vi se!

Er Högvälborne från The Cave

Sommaren dör sakta

 Snart september. Ni vet den där månaden när sommaren sakta dör. Redan nu kan man se tendenser i form av gulnande löv, dimmiga mornar och kvällar. Känns som om det är dags att leta upp sitt ide. Krypa in i den bubblan och tina fram någon gång tidigast i april nästa år. 

Man märker även av det på alla skolstarter. Bakteriehärdar som gör att man själv sitter och snörvlar och små hostar. Känner sig loj helt enkelt. Möjligheten finns ju förstås i att dra till ett varmare land. Projektet med att flytta ekvatorn har jag lagt ned. Fick inget EU bidrag för det projektet. Kanske något man ska satsa på. Skicka in en massa ansökningar till olika projekt. Allt är ju möjligt i den lekstugan. Gäller bara att komma på något riktigt abstrakt eller absurt!

Spelade på ett 60 års kalas helgen som gick. Trevlig tillställning. Sen händer det ju såna där oväntade saker. I början av kvällen kom det fram en person och talade om att han sett oss med hela bandet på Summer Week. Personen skruvade på sig och sa att det var en låt som var för j.vla bra. Vi sjung om vinter och att det var kallt. Själv tänkte jag att det är ganska märkligt att en låt som såg dagens ljus -78 fortfarande håller sig ung! Ett tag var jag fruktansvärt less den men får nog revidera om och tycka att det är en helt OK låt.

Så ska jag försöka stå ut med att ratta linjetrafik ett par månader till. Fast just nu känns det förbannat tungt. Uppförsbacke så att det står härliga till. Man gjorde upptäckten under sommaren att det är förbannat skönt och bekvämt att ta dagen som den kommer. Kliva upp, dricka kaffe, läsa morgonens nyheter, ta en motionsrunda, läsa lite i en bok, skriva låtar och bara njuta av livet. Så ett par månader till så får jag bita ihop sen så väntar idet!

Er Högvälborne från The Cave

Märklig start på veckan

Märklig början på veckan! Verkar som om alla udda och bisarra figurer har kommit fram. Naturligtvis ska dom prata. Berätta om sitt liv. Det som tog slut för runt 40-50 år sedan och efter det bara gått i repris. Dom har liksom fastnat i någon märklig spiral. Förmodligen iscensatt av diverse självmedicinering av illegala preparat. Jo! Man minns dessa figurer från 70-talet. Då trevliga och sympatiska människor. Idag knappast någon man har någon längre konversation med. Jag menar! Vad har man för utbyte av någon som står och skryter om hur man slagit ned 14 stycken utan att få något straff. Dessutom nämnde personen dom med det där N-ordet! Konstaterar att vissa bara blir någon sorts 18 åring med Hulken komplex:

Skolan har sakta börjat att starta upp! Mjukstart på något vis. Förvirrade grundskoleelever som försöker sig på att lära sig hur bussarna går och hur det hela fungerar. Frågvisa på ett nervöst sätt. Jag undrar vart dom har lärt sig artikulera som politiker? Pratar fint och i lagom tempo. Inte några Martin Timell typer där inte som ska ha in så många ord som möjligt på kort tid. Sen tonåringarna! Man känner hur luftens densitet tilltar. Attributet har inte ändrats sedan i våras. Grabbarna solglasögon, skärmmössa och luvtröja. Flickorna topp med navelsmycka och i vissa fall lösögonfransar. Var sak har sin tid! Som alla andra generationer så rätar dom flesta in sig i leden. Lite svinn för man räkna med. 

Lite som den stora älgvandringen. Fast i brunsttider där bland tonåringarna. Grabbarna stöter ur sig enstaviga läten som påminner om älgtjurens brunst rop. Tyvärr så verkar det inte fungerar så där 100%. Men mycket tid kvar av läsåret så saker kan ändra sig. Gäller att utse några alfahannar som kan mäta sina krafter mot varandra. Ser med spänning fram emot kommande månader. 

Er Högvälborne från The Cave