November promenerar ut och december kommer att ta över. Det glädjer mig mycket att man kan gå in i en livsmedelsaffär. Hålla distans och slippa en massa julmusik. Sånt kan man spela hemma om man vill. Man ska inte bli påtvingad musik. OK! Radion tvingar ju oss varje dag. Men, där har man tillgång till en volymknapp. Det har man inte i en butik när det bjällerklangas och håhåhåas.
Tänk om juli som var vår stora semestermånad en gång i tiden skulle ha något liknande. Varannan affär inklusive det monopol som finns här i landet spelade snapsvisor redan i maj. Gör saker på rätt sätt.
Likaså har jag haft tid att tänka en del. Titlar! Yrkestitlar då i första hand. Något som tydligen skall spegla vilken lön, utbildning etc som man har. Städerskor blev lokalvårdare. Dagisfröken blev förskolelärare. Finns nog en uppsjö till. Samma arbete fast med högskolepoäng och någon krona med i lönekuvertet. Blev det då bättre med bl.a ergonomi och pedagogik i bagarget? Tveksamt.
Visst jag låter grinig. Jag är det också. Mår som en kasse gamla blöta lovikkavantar gjorda på riktigt ull. Ingen jävla syntet här inte, Kanske är det tristessen, bristen på inputs, sociala kontakter, den mörka årstiden som håller oss i järngrepp. På torsdag ska jag dessutom testas för Covid 19. Kommer nog att bli intressant eller inte.
Hur kommer man då tillrätta med denna pandemi. Om man tar på sig politikerluvan och går in i rollen som talman för SRP så har partiet naturligtvis en lösning på detta. Till att börja med så stänger vi ner landet helt och hållet med allt som det innebär. Mycket kan idag lösas på distans. Utegångsförbud efter ett visst klockslag. Tidsanpassade möjligheter till daglig handel. Sen på toppen av det hela tvångsvaccinering. Just när alla korruptions teoretiker och domedagsprofeter läser ordet tvångsvaccinering kommer det att registeras en trea alternativt fyra på richterskalan.
Er Högvälborne
