Dystert ute. Jämngrått!
Påsk bloten gick inte som vi tänkt oss. Själva kasen ville
inte riktigt lira med oss igår. Kan vara ett omen. Vad vet man.
Ont i kroppen idag. Det enda kroppsarbete jag utförde igår
var att spela tre timmar i sträck. OK! Stå med en gitarr. Stampa takten med
foten och kanske man gör andra rörelser som kroppen inte är van. Måste komma i
form. Man ska inte få träningsvärk av att spela musik. Hur fan fixar herr
Jagger det här- Skuttar ju omkring precis som vilken tonårsplös som helst.
Möjligen har han tillgång till medikamenter som inte jag på min nivå kommer åt.
Heller han kanske inte kan något annan störd av decibelgräs och något schysst
insulin?
70-tals ångest!
Kan tänka mig att vad
som behövs är lite mer fysik aktivitet. Röra på sig. Långa promenader i
närområdet. Inga problem liksom. Hunden behöver det lika mycket som jag. Vi gör
dessutom dessa strövtåg. Nu är det andra muskler som fått sig en törn. Googlar
på kroppens anatomi!
Ger upp i nästa ögonblick. Det var lite väl avancerat att
sätta sig in i. Spar med det tills någon dag då man har väldigt tråkigt.
Körde som Ni kanske förstår igenom hela repan igår.
Avrundade med lite Dylan, Beatles och The Band låtar. Inte varje dag som man
greppar en bas och spelar The Weight och sjunger en andra stämma. Trevlig gäst
igår var Jon Dolve från det eminenta bandet Flykten.
Lite mer finslipning så vågar man sig nog utanför replokalen
väggar. Erövra platser som Hennan, Kårböle, Los med mera. Sådana orter som inte
får så mycket av kultur. Mest för att de inte finns lokaler och ekonomisk
engagemang att anordna en konsert.
Har en idé om att man kanske kan sänka garden lite grann.
Spela på dessa orter innan man ger sig i kast med större lokaler och en publik
som är van att liveband på scenen. De flesta som kuskar runt idag är ju
coverband. Där har vi ett litet bekymmer. Vi spelar bara eget material. Så har
man inte lyssnat på Spotify och hört oss där så har man ju ingen relation till
låtarna.
Sedan har det där med Disco ställt till det. Primitiva
takter uppblandade med diverse syntexperiment. Vad är det för fel på en melodi
med gitarrer och orgel. Gärna då en fet Hammond. Misstänker att man får stå ut
med kommentarer som spela något vi känner igen. Heller något av den där gruppen
som gjorde sju album och sålde guld på varenda ett. Gör om det idag någon!
Lät lite eljest igår med. Kanske berodde det på att vissa i
bandet var inne på sitt tredje dygn med alkoholens inverkan. Själv är man glad
om man pallar ett dygn. Då ligger man på Lit de Parade dagarna efter. Kippar
efter luft som en fisk på torra land.
Dags att ge sig ut i bygden. Se över alla fiktiva
personligheter som man skapat under den tid man bott här ute. Dom som kanske
ligger till grund för någon publikation i framtiden. Gäller bara att hålla dom
vid liv. Inte låta dom flippa ut allt för mycket. Utveckla deras karaktärer och
egenskaper till bristningsgränsen.
Avrundar med en artikel som jag en gång i tiden skrev åt
LjP.
Cafélivet i Ljusdal var fram till seklets mitt mycket livaktigt.
Längst Södra och Norra Järnvägsgatan låg dessa samlingspunkter eller dåtidens
ungdomsgårdar med 15 meters mellanrum. Vid seklets mitt revs mycket av
bebyggelsen, hälsovårdsmyndigheterna blev sträng¬are och TV:n gjorde sitt
intrång i folkhemmet. En efter en av alla caféer lades ner eller försvann på
någon av ovanstående sätt.
|
Om man under 40-talet kom gående från kyrkan och in på Södra
Järnvägsgatan så fanns det valmöjligheter om man blev fikasugen. Här avlöste
caféerna varandra med 15 meters mellanrum. I tur och ordning låg Central
Kaféet, Lilla caféet, Rosendahls senare Lycksells, Piggens salonger, Linders
senare Piggens om man sen fortsatte över järnvägen in på Norra Järnvägsgatan
hittade man Klara Mors, Wienercaféet, Hörnan på Järnvägs där Johan Björklund
drev café, Bergs café och Åbergs senare Sundströms.
Utöver dessa fanns Busscaféet, Café Drott, Lasarettscaféet och Strids café. Valfriheten för den fikasugne var mycket stor men av någon anledning är det Klara mors, Piggens salonger och Sundströms som folk kommer ihåg. Klara mors var stället med dom goda mackorna, klockskojarna och originalen. Bland originalen fanns t.ex. "Hundgubben" en äldre man som vintertid kom farande på spark dragen av hundar. De kommandon han använde var Höger, Vänster och Sitt. Hans hundar löd honom blint och väntade troget utanför Klara mors medans han besökte caféet. Ett annat original var "Titten" eller "Stam-Ante" namnen kom sig av att han stammade och bar omkring på ett tittskåp. För två öre fick den som ville titta på de bilder som fanns i tittskåpet. Han lär också alltid velat ha en matsked till sitt kaffe. Enligt ryktena för att kunna äta sin medhavda matsäck samtidigt som han intog sitt kaffe. Ytterligare ett original var "Stor-Sixten" han var lite mindre för sig och kände inte när han var mätt. Detta resulterade i att man salade pengar och köpte bullar allt för att se hurmånga Stor-Sixten kunde äta. Han lär ha stoppat i sig 40 bullar på Piggens Salonger därefter rest sig och gått mot dörren med orden. - Nu ska jag hem och äta. Piggens Salonger var stället där hantverkare och företagare slank in för en kopp kaffe och ett Wienerbröd. Det var också stället för bandyspelare. Här bildades Ljusdals bandy klubb 1943. På Piggens salonger spelades "Majong" från morron till kväll. Det var alltid två partier igång och spelarna avlöste varandra. Stämningen var på topp och röken låg tät i lokalen. Sundströms var ungdomsstället, här träffades man före och efter bion. På den tiden körde biografen med två föreställningar kl 19 och 21. Så runt klockan 21 och 23 var alltid Sundströms fullsatt. Under kriget brukade man ringa från järnvägsstationen och förvarna personalen på cafeet att ett tåg med militärer var på ingående. Då utbröt stor aktivitet bland personalen och när militärerna kom inrusande var kaffet och smörgåsarna redan färdiga. Vad var det då som gjorde dessa cafeer så populära. Mycket pekar på att man behövde en samlingsplats. TV:n fanns inte och radion hade en kanal. Radions populärmusikprogram lär inte heller ha varit särskilt upphetsande. I bästa fall spelades någon bit med Alice Babs. Caféerna fyllde helt enkelt en social funktion. Dom var dåtidens ungdomsgårdar, sammanträdeslokaler och klubbstugor för olika idrottsklubbar. Under slutet av 40-talet och början av 50-talet försvann caféerna ett efter ett. Idag finns det endast ett konditorikvar i Ljusdal som bakar sitt bröd själv Finess. Detta är ganska unikt då man tänker på Ljusdals storlek. |